HOLMENS BLOGG

Lördagen den 4 september – om att skylla ensamma barns situation på Rut...

JAG SKÄMS kollegialt för redaktörerna i TV:s Uppdrag Granskning, som alltså ska vara public service och inte någon politisk ledare / krönika, men ändå vinklar mot Rut i valrörelsens slutskede.
Jag håller med GP:
Föräldrar flyttar p.g.a. fattigdom, arbetslöshet, brist på sociala skyddsnät i sina hemländer. Även till länder utan rut.

ULRICA MESSING, s, argumenterade en gång i tiden så här:
– I dag subventionerar vi möjligheten att ha byggjobbare hemma som lägger golv. Varför ska det då inte vara ok med subventioner för att man har någon som bonar golvet?
Både Winberg, s, och Östros, s, höll med. Då.
Och ex.vis Gudrun Schyman har själv utnyttjat rut.

MEN DET VAR som jag skrev, journalistiskt, jag reagerade.
I den lettländska klassen i TV-programmet var det EN av mammorna som valt att jobba utomlands, dom andra ca 30 stannade i sitt land med sina barn.
Tonårsflickan som inledde programmet hade saknat sin mamma "hela livet" -... dvs långt innan rut.
Och ändå lyckades redaktionen för Uppdrag Granskning vinkla hårt mot rut.

I MIN GENERATION har väldigt många växt upp hos mormor, medan mamman jobbat på annat håll i Sverige - utan rut.
Jag såg GP:s formulering och håller med om att TV-programmet om rut fokuserar på kvinnlig migration. Frånvarande pappor kommer lindrigare undan.
Ändå har vi länge haft polska byggjobbare här.
Genom rot och rut kan nu fler gästarbetare jobba vitt, vilket gör det
lite tryggare för splittrade familjer.

DET ÄR INTE bara rika stockholmsfamiljer som använder rut-folk.
Och jag känner en helsvensk man som skulle vara arbetslös idag om han inte kunde ha en firma som ”lever på ” rut-systemet. Bl.a. genom att hjälpa pensionärer, som inte är nog dåliga för att få hemtjänst och har sådär 6.000 kr i månaden i pension efter skatt.
Var fanns dom personerna i TV:s Uppdrag Granskning?

OCH VEM ANMÄLER programmet för detta grava övertramp mot public service-reglerna?
Jag har inte tid, för jag har annat för mig.
Måste duka till födelsedagskalas. Utan rut.

___________________________

HOLMENS BLOGG

Söndagen den 22 augusti – om att det är mycket man får vara med om ...

MYCKET FÅR man vara med om.
Idag fick jag höra Elisabeth från Nigeria sjunga lovsång med ljuvlig röst.
Vid kaffebordet. För bara oss fem som satt där.
Och igår visste jag inte ens att hon fanns.

MYCKET FÅR man vara med om och allt man varit med om har inte varit så positivt.
Men som Bert Åke Varg förklarade i radio i morse, så är det ingen idé att hänga upp sig på sånt som har varit.
Det är bättre att bara se framåt.
Sa Bert-Åke, 77.

MYCKET FÅR man vara med om, så det gäller att se upp.
Tur att jag såg framåt och inte bakåt i går, när jag körde not sparbankens baksida.
För hade jag sett bakåt i stället för framåt hade jag kört på tidigare statsministern Ingvar Carlsson, s.
Snygg och prydlig och rak i ryggen spatserade han över från Medborgarhuset till Ahllöfsparken för att hålla tala.
För han var inte i Lofsdalen denna dag.

HANS PARTI vill förhoppningsvis att vi alla ser framåt nu inför valet.
För ser vi bakåt, så vete sjutton hur det går.
Så det är väl lika bra att vi lyssnar på s-vallöftena, de som är kvar sedan alliansen försökt ta över många av de gamla socialdemokratiska idéerna, och det i sådan utsträckning att till och med moderaterna kallar sig för ett arbetarparti.

MYCKET får man vara med om...

__________________________

HOLMENS BLOGG

Torsdagen den 12 augusti – om tankar vid ett möte med en varg...

(Foto; HARRY HOLM)

JAG TRÄFFADE den här vargen för ett antal år sedan. En trött tik som varit neråt Södertälje och var på väg tillbaka hem till Värmland när hon kom i mina vintervistes-trakter.
Jag såg när hon sprang in i ett skogsparti och tänkte som i älgjakten när jag beräknade var hon skulle komma ut ur skogen igen.
Så där ställde jag mig på pass.
Med kameran.

TUR ELLER skicklighet? Det vet jag inte.
Men vargen kom ut ur skogen där jag trodde att den skulle göra det, så jag fick en del fina bilder.
Speciellt som djuret stannade och vilade en stund.
Känslan? Ja inte var det skräck. Mer en sorts respekt. Ömsesidig, verkade det som.

NÄR JAG härom året var ensam med en björn på 20 meters håll i nästan fyra minuter (det kändes längre) så infann sig samma känsla. Och fast jag hade bössa så var den känslan inte alls som när man ligger och ålar på ett ståndskall på älg. Då har det hänt att hjärtat bultat som en vulkares slägga.
Men i björnmötet, som i vargmötet, blev jag lugn. Men respektfull.
För det var allt lite "agasamt".

NU ÄR björnarna för många i Härjedalen. Och som alla vilda djur gör när de blir för många, så börjar dom uppträda onaturligt.
Som att gå in i samhällen för att söka mat i soptunnor.
Dom tappar den annars medfödda viljan att gå undan för människor och för människors dofter.

I VÄSTMANLAND har vargarna börjat riva får och gå för nära människorna. Dom tar hunden på gården mitt framför ägarens ögon.
Och tänk om det hade varit ett barn där i stället...
I Indien tar vargar hundratals förskolebarn per decennium, barn som leker bland husen inne i byar.

I VÄNTAN på att något sådant sker är jag mest kritisk till att vi i decennier nu har blivit ilurade, att vargarna kommit invandrande.
Dom är utplanterade och jag är glad att jag har listan på de verkliga namnen, på de medverkande i den viktiga boken "Socialismens vargar" av Sixten Johansson.

DEN DAG vi närmar oss Indiens situation vad gäller vargar, då kommer jag att publicera namnen på de småpåvar som bakom allmänhetens rygg varit inblandade i de utplanteringar som gjordes för ett antal år sedan.
Det är inte mer än rätt. Och borde egentligen göras nu.
För det är ju fråga om makthavare som betraktar oss, vanligt folk, som idioter som man kan lura hur lätt som helst.

______________

HOLMENS BLOGG

Lördagen den 31 juli – om tankar vid ett möte med cool kille ...

JAG TRÄFFADE en cool kille härom dagen.
Stentuff var han.
Forbonden i Brekken.
En staty rest till minne av härjedalingarnas forbonderesor till Röros.

BOSSON var lite fuktig, inte av att nyss ha burits runt en hästhals, utan av ett stadigt duggregn.
Det kände jag när jag tog i den.
Och tankarna tog fart.
Nog måste här finnas lite av orsaken till att jag finns till och sitter här och skriver min blogg.

MIN MORMORS mormor fick förmodligen följa med sina föräldrar till Röros när de skulle dit i handelsärenden.
Och där träffade hon Johan, som blev min mormors morfar – eftersom han följde med till Sverige, till Hede, och byggde kvarn uppe i Åsen där kvarndamsresterna finns kvar än idag.

HAN KALLADES visst för Norsk-Johan och var inte bara mjölnare utan också massör.
När han då och då klarade av någon Hede-frus ryggskott stod respektive make och tittade in genom fönstret så att inget otillbörligt skulle hända, berättade min mormor Anna Westling.

I VARJE FALL så är det på grund av min mormors morfar som vi har en å i Hede som heter Kvarnån... och en skrivare vid Luna som heter Harry.
Ännu ett par synliga ett resultat av härjedalingarns forbonderesor.

_________________________

HOLMENS BLOGG

Torsdagen den 22 juli – om möte med trubadurer ...

RUNE OCH PEDER sjöng och spelade för 50-talet personer i församlingshemmet i Hede på onsdagskvällen.
I det varierade visutbudet fanns också en urpremiär, en tonsättning av den traditionella texten "I Härjedalen uti sus och dus..."
Texten kommer här :

HÄRJEDALSVISA

Text: A.Ö. Musik: Harry Holm

 

I Härjedalen, uti sus och dus,

bland sämre folk och bättre bus,

jag sett mitt liv förrinna.

Jag vandrat vill, och syndat stort,

och druckit öl, och spelat kort

:/: men aldrig lyckats vinna. :/:

I sanka myrar, mo och skog,

jag travat fram med lår och bog,

kavande i dyn.

Jag hela milor kolat slut,

stybbat om och rivit ut,

:/: på mjölk och havregryn.:/:

Jag flottat timmer upp och ned

och skalat props och huggit ved

idag och fordomtima.

Jag prövat snart på alla knog,

hamrat björk och stämplat skog

:/:och tummat vrak som prima.:/:

Ja, så vint och skackt och skevt

som jag i dessa år har levt,

väl aldrig någon gjort.

Men när en gång jag bäddats ner

jag gör väl nytta desto mer

:/: som extra prima lort. :/:

____________________________

HOLMENS BLOGG

Tisdagen den 20 juli – om möten ...

JAG MÖTTE Bo Hedälv när jag var på väg ner från Stockån i går.
Det var på ett smalt ställe i närheten av Per Halvarsas.
Men eftersom båda bilarna åkt där så många gånger förr så gick det bra, fordonen kände ju väl igen vägen och det fattades säkert 2 cm för att backspeglarna skulle kunna nötas.

ETT ANNAT möte var jag på dagen innan, uppe i Husberget.
Det var friluftsgudstjänst hos Maj och Örjan, "Oppi Tjärnås".
Och rätt bra med folk, flera präster bland annat.
Mest att göra av dom hade Martin Ottosson och då såg han ut så här:

MEN DET VAR ett annat möte jag tänkte berätta mer om. I varje fall i bild. Och det genom att rapportera lite från den så kallade Härjedalskonferensen i Lofsdalen, en årligen återkommande samling i gamla Sion – med mycket sång och musik eftersom alla som vill får vara med på podiet och spela gitarr, dragspel, fiol eller vad man nu har.

BLAND TALARNA fanns även i år pastorn i Härjedalens Pingstförsamling, Bertil Olingdahl, som i yngre år varit ledare i flera av de absolut största pingstkyrkorna i Sverige.
Jag garanterar att han är den mest positiva människa som finns i hela Härjedalen. Han är i alla fall den mesta positiva människa som jag har träffat och jag har ju varit med ett tag. jag också.

FRÅN DEN konferensen är bilden längst upp i spalten och fler foton finns att se för den som vill KLICKA HÄR!

_________________________

HOLMENS BLOGG

Fredagen den 16 juli – om att vara glad ...

JAG ÄR glad över mycket, även om jag knorrar en hel del när jag skriver mina spalter här och i vissa tidningar.
Jag är glad över att ha fått vara väldigt långvarigt frisk. Glad över vädret.
Och glad över att jag fick sälja farsans gamla hagelbössa, som jag inte får äga eftersom det är ett klass-2-vapen. Och det vore ju för hemskt att tvingas plugga igen den.

JAG ÄR GLAD över att min dröm gick i uppfyllelse, drömmen att turistbyrån åter skulle vara i det hus där den skall vara, bredvid Hede hembygdsgård och perfekt med tanke på genomfarststrafiken.
Jag är glad att Eva är där och att det gick att få till en lösning med ett företag, så att inte brist på ideella krafter och pengar skulle paja projektet.

OCH APROPÅ Eva, så är jag glad över att Peter är ett sånt krutpaket. Så mycket som han hinner på en dag blir jag helt slut av att bara tänka på ... och ändå vet jag, trots Facebook, inte allt han presterar per dygn.
Jag har tänkt i tre veckor att "idag ska jag köpa fiskekort och mask".
Och jag är glad att det idag - denna fredag - äntligen blev av att slutföra den delen av projektet.
"Snart" kanske jag ska fiska också.
Och då blir även knotten glad.
____________________________

HOLMENS BLOGG

Fredagen den 9 juli – om att inte vara i Almedalen ...

JAG ÄR INTE i Almedalen och dricker gratis rosévin.
Jag är inte i Almedalen alls.
Och ändå "måste" jag vara där, via TV:n, i alla möjliga program och på alla möjliga av dygnets tider.
Det är en bra metod för att få människor att tidigt tröttna på årets valrörelse.

ATT ELDA upp sina egna pengar är vad man gör om man röstar på dom som vill höja skatter.
Att elda upp sina röster är vad dom gör som röstar på ett parti som eldar upp pengar för att få uppmärksamhet.

ATT VARA bra på att elda massorna med bra talteknik, som Mona i Almedalen, är inte detsamma som att vara en bra ledare för ett helt land.
Speciellt om rader av p-böter och annat privatekonomiskt slarv vittnar om en föga landsfaderlig läggning.

POLITIK är att vilja, sägs det. Men inte kunna, lägger jag till.
För när det ska regeras i allianser så gör kompromissandet att inget parti får regera enligt sitt partiprogram.
Vi vet alltså inte ett dugg om vilken politik vi röstar för, även om det parti vi röstar på kommer i regeringsställning.

OCH ÄNDÅ måste vi – även i demokraturens Sverige – hedra det faktum att vi i alla fall har rätt att rösta.
Så, trots min skepsis, kommer jag först att försöka hitta det minst dåliga alterntivat och sedan - gå och rösta.

____________________________

HOLMENS BLOGG

Onsdagen den 30 juni – den sista värnpliktsdagen...

MIN MORFAR Gustaf Westling såg ut så här när han för hundra år sedan "låg i det militära", eller "gjorde lumpen" som vi sade när det var aktuellt för mig.
Och idag, onsdagen den 30 juni 2010, är det den allmänna värnpliktens sista dag.

TROTS MINA försök till protester, vid mönstringen i Folkets Hus i Arboga i slutet av 1950-talet, "åkte jag på" 15 månader.
Eftersom jag nyss kört upp i Sveg och hade körkort tyckte dom som bestämde att jag skulle bli gruppchef i stridsvagn (medellivslängd i strid för en sådan är 11 sekunder, fick vi lära oss).

I ENKÖPING, på P1, skulle vi lära oss köra bättre än föraren, ladda bättre än laddaren och skjuta bättre än skytten – men mest låg vi under stridsvagnarna och mekade och oljan droppade hela tiden och på regementet fanns bara kallvatten.

EFTER NÅGRA månader fick vi chans att komma till Ystad för signalunderofficersutbildning. Tre platser fanns för oss 100 att söka och jag testades och kom in och blev skåning i 10 månader.
Fast det gillade inte skåningarna för kunde man säga R så skrek dom:
–  Far him där ni kom ifrån, j-a samojedaj-ar.

OCH SÅ småningom for vi hem och det kallades för Muck.
Men sedan väntade repmånaderna och den ständiga oron för att sådana skulle komma och störa yrkes- och familjeliv.

NU TAR värnplikten slut och en fördel är att vi slipper det idiotiska i systemet som gjorde att dom som ville göra lumpen inte kom in och dom som inte ville var tvungna.
Men jag är inte säker på att det bästa är en yrkesarme, som vi nu får.

____________