Så här såg det ut på Övre Stockåvallen förr i tiden, till vänster på bilden ovan ser man ingången till gamla fäbodstugan.

På bilden här nedanför kan vi se hur den stugan såg ut, och jag minns speciellt trädet som växte på taket när jag var barn, en ganska stor björk.

Härjedalen hade vid årsskiftet 10 699 invånare. Det är 65 personer mindre än ett år tidigare.
Den siffermässiga orsaken är att det föddes 66 men dog 193 härjedalingar medan det flyttade in 535 och ut 474 personer.
Och 61 personer i positivt flyttningsnetto hjälpte inte när födelsenettot var negativt med 127 personer.

Det var alltså den statistiska förklaringen till 2007 års befolkningsminskning med 65 personer i Härjedalens kommun.
Mycket längre tid och mer spaltutrymme skulle det säkert ta att fundera ut och redogöra för de olika faktorer som ligger bakom siffrorna.

Många kommunledningar har konstaterat att veckans siffror inte riktigt stämmer med de invånarantal som presenterades strax efter årsskiftet.
Enligt SCB beror detta på att statistikerna justerat siffror som var fel 2006 och 2007.
På sajten na.se förklarar SCB:s Mikael Franzén att exempelvis en och annan flyttning registrerats först efter något år vilket rättas till vid en sådan här justering.

För hela landet var siffran vid årsskiftet 9.182.297 personer, en folkökning på 69.670 personer.
Det dog i fjol 91.729 men föddes 107.421 människor.
Ut från Sverige flyttade 45.418 människor men 99.485 flyttade hit.

HARRY HOLM 2008/02/20
_____________________________________________

Peder Persson nya cd "Bit för bit"
Skildrar till och med ett hundliv

Så har jag haft nöjet att lyssna igenom Peder Perssons cd ”Bit för bit”.
De pusselbitar som brukar karaktärisera Peder på scenen finns också här:
Skivan har hela skalan från vackra texter om ömsint kärlek, via hyllning till natur och landskap, till en sång på mål om en hund som slickar sig på pesen.

Men ändå är där en röd tråd, en gemensam nämnare för plattan, och det är ordet Ensamhet. Peder använder själv uttrycket ”singellivets memoarer” i sista sången på cd:n.

”För i tia va live mett sô enkelt för jä hade bare mä” heter det i sången ”För i tia”. Och det slår mig då att sångerna på mål är Peders styrka när det gäller texter.
I sångerna på ren svenska känns det inte ofta, men någon gång, lite valhänt språkligt sett. Exempelvis är ”kan man önska sig till välbehag” ingen höjdarrad i ”Vinden från Sör-Tröndelag”. Men på det spåret, liksom i övriga sånger, förlåter jag ensamma text-skavanker när såväl melodi som Peders framförande är så bra.

Spår 1
Pusselbitar finns med på konvolut och medföljande iläggsbok och plattan börjar därför med en tufft kompad låt som heter just ”Den sista pusselbiten”. Där är sökandet är suveränt skildrat. Och jag älskar klartexten i raderna

”Nu har jag kastat mina kartor.
Jag har bränt min GPS
Jag har äntligen nått fram till rätt adress”

Spår 2
”Snöblind”, är också rätt tufft arrangerad. Här kommer texten också nära oss lyssnare, genom berättelsen som innehåller exempelvis både en trasig skidbindning och smörgås och choklad.

Spår 3
”Vinden från Sör-Tröndelag” tilltalar även oss som är från Öst-Tröndelag. Jag blir alltid gripen av sånger som med kärlek handlar om platser. Som när The Boss sjunger om Jersey Girl och – fast jag inte alls vill till Fjollträsk – Peter Jöbacks nya fina stockholmshit.

Spår 4
Nästa sång på skivan, ”Sin egen väg”, är på mål och har en fin filosofi.

”Den vägen sôm mö går kan ta ôss hem igen
ôm mö snur ôm når backen blir för bratt.”

Spår 5
”Bit för bit” har fått text av Peders nätkompis Elin Kolterjahn, Det är en ballad som ställer frågan

”När man har tappat bort sig själv,
bit för bit,
vem har man då?”

Spår 6
Peder själv skriver generellt sett så pass bra texter att det räcker mer än väl, inte minst genom (det jag var inne på nyss) att det handlar om sånt som människor känner igen sig i. Ett gott exempel är sången ”Kärlekens turné”, med raderna

”En enkelriktad väg om natten,
med två som turas om vid ratten”.

Proffslåtskrivarna i Stockholm får aldrig till något sånt. Men dom åker väl tunnelbana eller taxi, skulle jag tro.

Spår 7
I ”Hundsliv” visar Peder Persson att hans höga EQ (empatikvot) som väntat även rymmer omsorg om djuren. Han har verkligen satt sig in vovvens situation och liv.

”De snackas ju ôm avel, men dâ ä bare prat.
Den störste del i livet lev jä i celibat.”

Spår 8
I den vackra vaggvisan ”Sov gott” störs jag lite av att det står ”nybäddat lakan” men det beror på någon sorts yrkesskada jag har efter att arbetat med ord hela livet - för egentligen är texten i stort sett perfekt.

Spår 9
”En ängel i min famn” är en bra berättelse och versen om Cornelis är en höjdare med sin geniala slutrad.

Spår 10
”För i tia” heter en mycket bra sång – på dialekt. Den sången ger mig vatten på min kvarn, att mål är Peders naturliga språk att skriva sånger på.

Spår 11
Avslutande spår ”Vi två” har en avspänd och tydlig Bo Kasper-stämning med en text som är den pusselbit som både avslutar cd:n och singellivet.

Sammanfattning
Peder Perssons cd "Bit för bit" är ett färdiglagt pussel som när det nu är klart visar upp en odelad, positiv bild av en professionell sjungande låtskrivare.
För folk med band med Härjedalen hör plattan självklart till samlingarna. Men det här är ingen skiva att köpa enbart med lokalpatriotisk motivering.
"Bit för bit" har mycket att ge lyssnare i hela landet och kan bli en aha-upplevelse för tusentals personer som inte ens vet att Hede ligger i Härjedalen.
"Den sista pusselbiten" är inte det enda av Peders elva spår som borde få chanen att testas på Svensktoppen.

PS
I väntan på att Du köper skivan föreslår jag att Du går in på Peders hemsida och lyssnar på utdrag ur plattan som finns där. Adressen är: www.pederpersson.se

Så har det gått ett år igen. Vinterstämningen ger Hedebygden en speciell, närmast andäktig prägel och allt blir så vackert, klätt i vitt.

I och med att det har vänt, dvs att dagarna nu bara blir längre och längre, kan vi börja drömma oss framåt igen.
Tjäder i topp ligger nära. Men jag tänker mig längre fram.

På min önskelista till Tomten skriver jag överst:
Gör så att de närmaste månaderna går fort!
För pimpelfiskarna väntar vårvinter med skare och då allt mer lättborrade sjöisar. Och måtte det snart bli påsk för mig,
med sill och ägg och av solen sönderbränd flint.
Sedan kommer sommaren med skollov och semestrar,
med öring och harr och mygg och knott.

Men nu är det vinter och mina tankar går till fader Ivar i lägenheten på Hedegården, där han sitter vid köksbordet med julkorten och utsikten mot Sonfjället - Sonfjället med o!
Jag tänker på den hjälpsamme gamle långåsonen Erik Persson men även på de nyblivna långåborna Kerstin och Alf Johansson, som fått Nysätern vid Sonfjället att leva upp igen.
Dessutom unnar jag verkligen Karin Amundsson hennes välförtjänta utmärkelse för den servicegärning hon utför genom Mitthärjebladet och jag är fortsatt imponerad över den fina medmänniskan Gun Myhrs arbete med hedeinfo.se

Till de här uppräknade och till övriga hedebor, bofasta som utflugna, önskar jag ur hjärtat

God Jul och Gott Nytt år!

HARRY HOLM 2007/12/22
_________________________________________________

Sixtens dragspel har tystnat


Foto: HARRY HOLM

Det var inte länge sedan vi lyssnade till Sixten, när han satt på trappan till sin nya stuga och spelade på dragspelet.
Och det är bara några få veckor sedan jag pratade en stund med honom på vägen till Larspers-dammen, då han tagit bilen till sin promenad – därför att det kändes så tungt att andas, berättade han.

Den 9 november gick Sixten ur tiden och Hede blev en klart fattigare ort att vistas i.

Men rikt är att ha minnen. Och jag minns Sixtens och min konversation den där oktoberdagen i år, på vägen till Larspersdammen, då vi bland annat med glädje mindes musiken och mycket annat från den dag för många år sedan då Konrad Nordström firade högtidsdag i störröset uppe i Västerhållan.

Tack Sixten för den glädje Du spridit. Vi kanske får spela tillsammans nån mer gång, på ett annat ställe, på en annan nivå.

Sonfjället från Hede 13 oktober 2007
Foto: HARRY HOLM
____________________________________________________________

I Hede blev det före för en kepsgubbe

Snön kom i torsdags och det blev halt, så jag satte på mig kepsen som en varudeklaration (kepsgubbe) och krypkörde på de härjedalska vägarna.
Och det gick bra. Dessutom pratar meteorologerna om massor med plusgrader närmaste dagarna. Så jag kan nog snart ta av mig kepsen, låta flinten skina och dra på i normal hastighet igen.
Uppe i Åsen bromsade jag in vid Sundebergs mejeri, vilket visade sig vara i onödan. För fäbodglassen som skulle komma till helgen hade inte anlänt.
Nu får jag trösta mig med en glass som jag, om jag för en gångs skull släpper min lokalpatriotism, kan erkänna i min smak är ännu godare, Magnum Dark Equador.
Dessutom bakade den serviceinriktade personalen hos Peter på Ica nytt bröd åt oss precis när vi skulle hem igen.
Lördagen är i hamn!
Och inför söndagen säger jag till dig, hedesidaläsare:
Gud välsigne dig!

Sedan 1972 har jag, som jag kallar det, hjälpt ett hundratal författare att få ut sina manus som böcker, de senaste tiotalet åren inom ramen för HLT förlag.
HLT är ett komplement till de vanliga förlagen och ovanligt på många sätt. Bland annat för sin närmast totala inriktning på debutanter, på okända författare, på de i många fall refuserade.

Det generella svaret på hur detta kan ”hålla” ekonomiskt, är inte minst att jag med tid och pengar subventionerar bokutgivningen. Det beror i sin tur på att jag har en passion, passionen att bra budskap och bra texter skall ut till folket.

Visserligen tar tidningarna idag upp max 600 av de 6.000 nya böcker som kommer ut i Sverige varje år. Och utan att det nämnts något om en bok i media så vet ju inte folk att den finns.
Men media och allmänhet skall i alla fall ha chansen att ta del av resultatet av den möda författarna haft i sitt arbete, och senare jag i mitt jobb med manustvätt, redigering och marknadsföring.

Problem/lösning, princip
Ett företag kan inte få lån i bank för en verksamhet som är så chansartad som att ge ut oetablerade författares manus. Att då i stället för banken låta författaren vara med och ta risken, verkade logiskt – eftersom författaren också har klart mer intresse än banken av att hennes/hans bok kommer ut.

Innan HLT började tillämpa sin lösning på problemet med utgivning av debutanter, hade skattemyndigheten anvisat hur det skulle gå till.

Ett komplement
HLT kan därmed vara ett komplement:
De vanliga större förlagen går, på grund av sina kostnader, back på säkert de 4.000 första exemplaren av en författares bok (och söker därför nästan bara TV-kända namn).

HLT går, tack vare avtalens konstruktion men mest p g a låga kostnader, bara back på ca de 400 första exemplaren (samma nivå då författaren har sina, till HLT utlånade, pengar tillbaka).
Förlagets förlust på dessa första exemplar, framtagna i avpassade portioner, kan för förlaget i praktiken räknas som en marknadsföringskostnad.

Marknadsföringen
Omfattningen av marknadsföringen har HLT, i motsats till andra förlag, konkret redovisat i avtalet – som HLT alltid följer och för det mesta gör mycket mer än där utlovats.
Därmed blir det lättare för författarna att förstå orsaken till att deras bok inte säljer så bra, att det inte är förlagets fel – eftersom förlaget skickat deras bok till media minst enligt avtal – utan att felet är att tidningarna, som fått respektive bok, inte brytt sig om att skriva om den.

Subventioneringen
Jag har under alla dessa år levt på min journalistlön (idag på pensionen) och inte tagit ut ett öre i lön, utan låtit alla nettointäkter gå till förlagets kostnader, inkl marknadsföring.
Även intäkterna från olika kategorier av skrivande arbete (främst artiklar i papperstidningar) får subventionera bokutgivningen.
Så jag har utan tvekan prioriterat denna kulturella gärning i rejäl omfattning.

Sammanfattning
Knäpp? Säkert.
Men har man en passion så har man.
Och jag vet ingen annan metod som medger att ett förlag i decennier kan fortsätta att bara ge ut debutanter och okända författare. Men jag är tacksam för förslag om någon vet ett bättre sätt.

Böckerna kan studeras på www.hlt.z.se/shop samt hos Internetbokhandlarna och via Bokrondellen (tidigare genom Seelig) i datorn på bokhandlardiskarna i hela landet.

Med hälsning HLT
Harry Holm, 67 år och medlem i Publicistklubben samt SJF
harry@holm.tf

Inte bara jakt i Härjedalen om hösten

Visst är det jakten som dominerar om hösten i Härjedalen. Men det som händer vid sidan om skogslivet är inte bara en och annan jaktbal. I Hedeviken var det servering (se ovan) och tunnbrödsbak en lördag. där den hungrige också kunde få sig något mer matigt till livs.

Klassisk kolbulle fanns i Viken. Och I Glissjöberg såldes potatis...

och mycket annat, vid en marknd som lockade en hel del besökare.

Varierat djurliv på Särvfjället

Den som beger sig upp till Orren på Särvfjället under vackra höstdagar möts som vanligt av djur av skilda slag. För i den speciella delen av Hedebygden är åsnor inte något ovanligt inslag i faunan.
Men av djuren är det mest hästar och ridning som Maggan och Anders slår ett slag för.
Läs mer om Orren genom att KLICKA HÄR!

Linnea och Johanna i Hede kyrka

Musik i sommarkväll var det igen i Hede Kyrka onsdagen den 11 juli. Linnea från Hede och Johanna från Klövsjö bjöd på ett blandat program och kyrkan var nästan fullsatt.
Linnea Långström sjöng Taube och Bellman och flera hundra år äldre sånger än så, men hon kom också via Cornelis och The Rose till mer moderna toner.
Johanna gavs också en del soloutrymme vid pianot. Hon bjöd bl.a. på Pink Lady som bara behövde rodna vi ett par små tillfällen.
Som avslutning sjöng de två unga damerna i stämmor, psalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Det var ju som sagt i kyrkan konserten genomfördes.

Kingen – Kung på Bruksdagarna

På lördagseftermiddagen underhöll Kingen utomhus, under Bruksdagarna i Ljusnedal.
Han jobbade även kvällen innan, då tillsammans med en rad andra härjedalingar, bland annat Peder Persson Band och några Myhrar med flera - som fick lära sig vad viktigt det är med en riktig soundcheck innan showen.
Ljudet hade dock Kingen inga problem med i programmet "Boogiesväng med glimten i ögat", där han framförde både riviga amerikanska 50-talsgodingar och egna svensktextade något mer väna visor.
En hel del medeltidsklädda människor sågs i vimlet, Riddarbyn var öppen och Jamtlandicum bjöd på riddarspel. I bodarna såldes rökt fisk och ost och glass och korv och mycket annat. Shower och dans fanns också i lördagens program.

Långfredag i Hede kyrka – gudstjänst med barnen i fokus


I Hede kyrka var det på långfredagen både barndop och sång av de yngsta körsångarna.

Foto: HARRY HOLM 2007/04/06
____________________________________________

Foto: HARRY HOLM april 2007
_____________________________________________