Fjortonde söndagen efter Trefaldighet
ENHETEN I KRISTUS
Som jag nämnde i en tidigare betraktelse har jag sedan tonårstiden betonat ett ord lite extra när jag varit med om att unisont läsa trosbekännelsens ord ”Jag tror på en helig allmännelig kyrka”.
Jag brukar demonstrativt säga ”Jag tror på EN helig allmännelig kyrka”. Och om jag skriver ut det skulle jag kunna sätta ett komma på ett strategiskt ställe, så att det blir ”Jag tror på en, helig allmännelig kyrka.”
Men så brukar jag betona att det bara är bra om det finns flera ”arbetsgrupper” (läs församlingar) inom denna enda kyrka, inom denna enda Guds församling, även på en och samma ort.
Ingen kan vara bra på allt men alla kan vara bra på något. Det gäller inte bara enskilda personer utan också sammanslutningar av personer, som kristna församlingar till exempel.
En församling kanske har tjänandets gåva och är duktig på att hjälpa folk i nöd med så elementära saker som mat och husrum. Inom Frälsningsarmén finns det gott om sådana församlingar (kårer).
Andra, som S:ta Klara församling i Stockholm, hjälper de så kallade glädjeflickorna – dom som som man säger "går på gatan" – till ett bättre liv och ett liv i församlingen ... så att de i sin tur kan hjälpa andra utsatta.
Andra församlingar betonar starkt ett musikliv som lockar yngre människor in i en kristen gemenskap.
Och så vidare.
När kristenheten i Sverige bara krymper och krymper, så tror jag inte på receptet att slå ihop församlingar för att det skall bli fullt i kyrkan – när två ”arbetsgrupper” av redan frälsta samlas i samma lokal istället för i varsin.
Framgången kommer om vi får fler, gärna specialiserade, i början små församlingar, som kan börja växa utifrån respektive församlings gåvor.
För om jag fattat rätt så är det i princip inte genom att göra färre församlingar, utan genom att bilda fler församlingar, som Herrens rike ska breda ut sig.
Jag vill be:
Käre Gud, min far i himlen, Du som i Jesus vill göra oss till ett, styr bort oss från sådan splittring som är ett hån mot Din kärlek, och ge oss kristna den enhetskänsla som gör att vi – även när vi på olika sätt och i i olika församlingar – tillsammans följer Din kyrkas herde, vår Herre, Din son Jesus Kristus. Amen.
HARRY HOLM
______________________________________________
Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.
Matt. 5:44
13:e söndagen efter Trefaldighet
MEDMÄNNISKAN
Lär man sig, genom övning, att inte vara bitter, så är det ett steg på vägen. Men svårt är det att lyda dagens bibelord. ”Älska era fiender...”
Alla tycker vi ibland att vi utsätts för orättvisor, för svek. Någon man litat på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man älska, säger Jesus.
Att ”be för dem som förföljer er”, är lättare, tycker jag. Men att älska sina fiender... Då får man ta i. Och det ska gå, det också.
Man får, som jag skrev inledningsvis, börja med att inte vara bitter. För din bitterhet lider du mycket mer av själv än vad den gör som du är arg på.
Kanske måste vi i alla fall börja vår övning, i konsten att vara medmänniska, på ett ännu enklare plan. Detta genom att fundera på om vi till och med är kärlekslösa i vår behandling av människor som aldrig gjort oss något ont.
Bara tre verser längre fram, i Matteus 5:47, säger Jesus:
”Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?”
Det är klart att jag blir glad när jag ser någon från vår församling ute på stan, hejar och kanske till och med får en kram, som härom dan.
Men jag försöker vara en glatt hejande person också mot andra Arbogabor, alla kategorier.
Kärleksfullhet, i ord och handling, vänlighet och hjälpsamhet, borde vara utmärkande drag för oss som vill kalla oss kristna.
Men är vi det?
Det har ute i samhället funnits en bild av oss att vi i stället är mer skickliga i att kärlekslöst döma andra människor.
Sådant gillar inte Jesus. Han kunde visserligen riva i ibland. Men det var inte sällan mot dom skriftlärda eller mot andra som trodde att dom var särskilt fina på något sätt.
Och Jesus drog sig inte för att vara tillsammans med allt från procentare till glädjeflickor och andra så kallade syndare. Han sade dessutom att Gud älskade dom.
Det är dags att fråga sig själv:
– Vilken kategori ligger jag närmast? Rövarna som slog och sårade? Eller samariten som försökte läka såren?
Jag ber: Käre Gud, lär mig att leva för andra och lär mig att älska utan hänsyn till vad min medmänniska gjort mig eller någon annan, så som Du älskar oss genom Jesus Kristus. Amen.
HARRY HOLM 2010 08 28
_____________________________________________
”Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”
2.Kor. 3:6
12:e söndagen efter Trefaldighet
Det var på hösten år 57 som Paulus satt i Makedonien och skrev detta andra brev till den församling han grundat i Korinth. Där hade det dykt upp ”evangelister” med andra inställningar än vad Paulus hade, ja de kanske till och med hade försökt ”ta över” församlingen.
Också lite mot den bakgrunden kan vi se hans rader i detta brev.
Innan det som är dagens bibelord ovan, så skrev han:
”En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.” (2.Kor. 3:4-5)
Dagens bibelord slutar med meningen ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” Det för osökt mina tankar till dagens fundamentalister, de bokstavstroende som dödar oskyldiga människor i tron att de följer sin guds ord.
Om de i stället för att blint följa bokstaven lyssnat till Anden, till kärleken, så hade de känt direkt att det var mot även sin guds väsen att skada och döda andra människor.
”Bokstaven dödar, men Anden ger liv.”
Och som det står i det citerade kapitlets 17:e vers:
”Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet.”
Jag ber:
Käre Gud, lär oss att med ansvar använda den frihet Du ger oss genom Jesus, så att vi med ord och gärningar lever ett kärleksfullt liv, Dig till ära, och så att vi vördar Dina skapade verk – inklusive våra medmänniskor.
Och Gud, låt hela mänskligheten få den frihet som Dina barn har, genom befrielse från slaveriet under synden. I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2010 08 20
_______________________________________________________
I STÄLLET FÖR BIBELORD, en psalmvers:
Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.
(ur psalmbokens nr 254)
Elfte efter Trefaldighet
Så växer din tro, ditt hopp
Som här ovan låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum...
precis som att jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.
Även om universum skapades med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits något som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.
Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.
Jag har träffat många och läst om ännu fler människor som med hjälp av bön i tro blivit friska. De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.
Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.
Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt.
När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan. När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.
HARRY HOLM 2010 08 14
_________________________________
”Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar än idag,”
Matteus 11:23
Tionde söndagen efter Trefaldighet
Förspillda tillfällen
Jag har i illustrerade böcker och i TV sett ögats och synnervens förunderliga funktion.
Med ögonen har jag stirrat upp mot natthimlen och försökt förstå oändligheten.
Jag har sett blommor växa upp genom hård asfalt, myror som burit på bördor många gånger tyngre än dom själva.
Ingen har lyckats att vetenskapligt förklara för mig hur hjärtat kan fortsätta att slå dygn efter dygn. Men ett under är det.
När jag har upplevt människor komma upp ur drogmissbruk och ur misär av olika andra slag, för att bli glada, lyckliga, friska, omtänksamma medmänniskor, då fattar jag i alla fall en del av frälsningens makt.
Ja, tänk så många under det finns runt omkring oss. Dagligen.
Men trots alla dessa underverk så degar de flesta av oss omkring i någon sort invand andlig onyttighet. Vi jäktar och jobbar på, javisst. Men med vad?
Hur prioriterar vi? Vad är det vi missar?
Det finns en evangeliebok och jag brukar följa den rätt nära varje helg. Men i den evangeliebok, som gäller från första advent 2003, har det gjorts ett byte som jag inte vill vara med på,
Det handlar om denna veckas ämne, den 10:e söndagen efter Trefaldighet. Då gällde tidigare - sedan 1983 - rubriken "Förspillda tillfällen".
Men i den nya evangelieboken, som arbetats fram av Svenska kyrkan i ekumenisk samverkan med några andra kyrkor och samfund, främst Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan, har den 10:e söndagen efter Trefaldighet fått temat "Nådens gåvor".
Också texterna är helt utbytta. (Här finns till exempel berättelsen om hantverkarna som byggde tabernaklet med hjälp av Guds gåvor.)
Jag förstår inte varför det skulle ändras karaktär på denna söndag.
Dels har nådegåvorna varit på tapeten tidigare.
Dels behöver vi svenskar en botdag,
Visserligen behövs nådegåvorna - och framför allt användandet av dem - för att bygga församlingar. Men närmare 7 miljoner av de människor som redan är med i någon av svenska kyrkans församlingar deltar ju inte i det kyrkliga livet, varken genom regelbundna gudstjänstbesök eller genom att använda sina gåvor för att få medmänniskor att leva mer i Jesu efterföljd.
Så det vi alla behöver, det är omvändelse. Det vill säga: De tidigare allvarliga texterna på 10:e söndagen efter Trefaldighet borde ha fått stå kvar. Och då med sin glasklara rubrik Förspillda tillfällen.
Genom att rannsaka sig under det temat, kan var och en av oss kanske nå den bättring som Gud skulle glädjas över.
Förspillda tillfällen. Tänker jag efter bara lite, så kan jag komma ihåg otaliga sådana:
Alla gånger jag - på fysiskt eller andligt sätt - kunnat hjälpa en medmänniska men i stället försvarat mig med det falska uttrycket:
– Jag har inte tid.
Falskt? Jovisst. För jag fortsätter att betona, att den som säger "Jag har inte tid" egentligen menar "Jag anser något annat viktigare". Och när jag säger det, då är det att strunta i vad den Helige Ande just viskat eller ropat till mig.
Enligt Luther är Andens verk att han kallar, församlar, upplyser och helgar.
Att inte lyssna när Anden kallar, utan komma med det barnsliga
– Jag ska bara...
Att inte ställa upp med de andra när Anden församlar.
– Jag hoppar över gudstjänsten den här söndan, måste plocka av vinbärsbuskarna".
Att se bort när Anden upplyser.
– Det där bibelordet gäller ju inte mig.
Att vara nöjd som det är när Anden vill helga.
– Vi har det ju så mysigt i våran församling där alla känner varann, och förresten kanske jag generar grannarna om jag ber dom följa med till tillväxtgruppen.
Allt sådant är synd mot den Helige Ande. Och det är i klartext att vända ryggen åt Gud.
Dessutom är det, åtminstone hos mig, tyvärr ett vanligt beteende.
Den 10:e söndagen efter Trefaldighet, tänker jag därför år efter år fortsätta med 1983 års version, det vill säga med temat Förspillda tillfallen. Så att jag får välbehövliga tankeställare. För omvändelse behöver vi alla. Då och då. Inte minst jag.
Jag ber:
Käre Gud, tack för Dina löften, som gör att jag kan be Dig förlåta mig för alla förspillda tillfällen. Herre, lär mig att lyssna när din Ande kallar eftersom han talar om vad Du vill att jag ska göra, och hjälp mig så att jag på rätt sätt tar vara på den tid Du utmätt åt mig här på jorden. I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2010 08 07
______________________________________
”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.
Om ni inte har varit trogna ifråga om den ohederliga mammom, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?
Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
(Lukas 16:10-15)
Nionde söndagen efter Trefaldighet
FÖRVALTARSKAP
Visst gillar jag pengar. Mest bekymmer i det sammanhanget orsakar bristen på dom.
Så, gott om slantar gör mig gott. Tycker jag. Och än så länge har jag inte märkt att min kärlek till Herren har minskat när jag någon enstaka gång haft slantar så det räckt till räkningarna och dessutom blivit lite över.
Men budskapet i dagens bibelord är glasklart. Man kan inte tjäna både Gud och mammon.
Så jag måste fundera lite närmare på ordet tjäna.
– Ju mer pengar jag tjänar, desto mer kan jag offra till församlingens verksamhet och till exempelvis mission.
Verkar argumentet bra?
Det tycker knappast Herren.
För repliken ovan pekar på att man för den kristna verksamheten bara använder överflödet, det som är över.
Och ordet offer betyder faktiskt att man försakar något. Och det gör man ju inte, med inställningen att ”nu tjänar jag lite mer så nu kan jag ge lite mer till kyrkan”.
Ändå är det inte så enkelt, som att alltid ge mer än man har.
– Sälj allt vad du har, sa visserligen Jesus till den rike ynglingen.
Men han sade det inte till alla. Det var till exempel helt OK i bröllopshuset i Kana, att ge ut pengar för att hålla gästabud.
Att ställa in en familjefest för att i stället ge pengarna till kristen verksamhet, det låter ädelt. Och det vore ett offer.
Men frågan är om denna försakelse gjorde givaren till en glad och god människa.
Likadant är det med det mer eller mindre uttalade kravet att ge tionde, vare sig man är pensionär med 5.000 kr i handen i månaden eller en välavlönad nybliven f.d. BP-direktör med 120.000 kr om dagen.
För pensionären kan tiondet kännas som ett tvång. Och tvång ger ledsna människor. Och det är inte bra, för Gud älskar en glad givare.
Jag tror att det viktiga kan sammanfattas så här:
Det är inte fel att tjäna penningar men det är fel att tjäna penningen.
Så jag ber , Gud, gör mig klok och trogen, trogen att tjäna Dig och min nästa, lär mig att sköta mina uppdrag och mina pengar och ge mig uthållighet i det. Skydda mig så att jag, med eller utan pengar, dyrkar Dig och inte mammon, I Jesu namn, amen.
HARRY HOLM
2010-07-31
________________________________________________
”Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt.”
Matteus 7:14
Åttonde söndagen efter Trefaldighet
ANDLIG KLARSYN
I Bergspredikan talar Jesus i klartext (som också jag verkligen gör i dagens betraktelse) och i liknelser om hur vi människor bör leva. Folket där på plats var överväldigade av hans undervisning, berättar Bibeln, för ”han undervisade med makt och inte som deras skriftlärde”.
Så slutar sjunde kapitlet i Matteusevangeliet. Sedan gick Jesus ned från berget och stora folkskaror följde med honom.
Detta Matteusevangeliets sjunde kapitel börjar med orden ”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Här finns också uttrycket om att man ser flisan i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. Och det tröstesrika ”Be så ska ni få”.
Men jag tänker idag på ett par andra saker i kapitlet. I 13:e versen uppmanas vi att gå in genom den trånga porten och välja den smala vägen. Mot den bakgrunden blir det extra svårt att betrakta vissa förkunnare som trovärdiga. Jag tänker bland annat på Benny Hinn, som betalade 70.000 kronor per natt för en hotellsvit, med förklaringen:
– Jag har bara en kropp att använda för Gud och jag vill därför inte låta Guds verk hindras av brist på vila.
Av egen erfarenhet vet jag att man kan vila i betydligt billigare nattkvarter.
Med min gamla rostiga Volvo i bakgrunden kan det kanske tolkas som avundsjuka, men jag är nog inte ensam om att tycka att det förtar trovärdigheten i förkunnandet när en kollega till Hinn har en Merca för 700.000 kronor plus sex andra bilar. Samt en Rolex-klocka för 300.000 kronor.
Tankarna går då av sig själva till Matteus 7:13. ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.”
Och nästa vers, dagens Bibelord, sitter som en smäck: Ett uselt träd bär dålig frukt.
Kostsamt lyxliv i stället för att dela med sig av sina tillgångar till de fattiga, det rimmar dåligt med det budskap Jesus vill ha spritt.
En Rolex-klocka eller en bil för tre kvarts miljon, det är lätt igenkännbara exempel på den dåliga frukt som berättar om ett uselt träd.
Dessutom är det helt onödigt med materiell lyx. Det ger ingen lycka,
För att gå den så kallade smala vägen, att vandra med Jesus och så mycket som möjligt i hans anda, det är inte så jobbigt. För mig känns det faktiskt som en bred väg, om jag jämför med tiden innan jag beslutade mig för att följa Jesus.
Jag ber:
Käre Herre, låt Din Helige Ande visa oss vad som är sant och rätt. Använd oss i Ditt verk och ge oss den kraft och insikt som behövs för att vi ska klara det uppdrag Du gett oss.
Gud Fader, låt oss se klart, led oss på livet väg och låt Din Andes kraft lysa oss när vi inte sällan famlar i mörkret. I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2010-07-23
________________________________
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ut ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom."
Matteus 17:5
KRISTI FÖRKLARINGS DAG
Jesus förhärligad
Ett av alla de fel jag har är att jag alltför gärna talar med människor om krämpor, deras och mina. I timmar. Får goda råd och ger mer eller mindre goda råd.
Det är väl inget fel det, kanske du tycker.
Jojomen. Jag borde hellre tala i timmar om Jesus, han som bar våra sjukdomar på sig.
Och jag borde lyssna på Jesus, i Bibeln och i mitt hjärta.
Tips och råd från vänliga människor, det får vi titt som tätt. Det kan gälla allt från yrkesval till lämplig krydda i maträtten.
Men ett bättre råd än i dagens bibelord, det finns inte.
– Lyssna på Jesus, sa Gud.
Bibeln är som ett korsordslexikon i livets stora ordfläta.
Låser det sig, är det svårt att hitta en lösning, då slår jag upp Bibeln och ser vad Jesus gjort och sagt. Och så försöker jag smittas av Herrens inställning.
Vad sker då? Jo, då går allt ihop, då stämmer det både i lod och våg, i med- och motlut i livets berg- och dalbana.
Så,jag ber:
Tack Gud för att Du på förklaringsberget visade vem Din son är. Hjälp mig att alltid se ljuset omkring honom. Och låt Ditt ord visa oss vägen genom vår även om somamren på flera sätt mörka värld, så att vi alla hittar till målet: Ett liv med Jesus och himmelens härlighet.
I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2010-07-17
________________________________________________
När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.”
Lukas 9:57
Sjätte söndagen efter Trefaldighet
EFTERFÖLJELSE
Att följa Jesus. Att i alla fall försöka vara som han var (kärleksfull men ändå skarp när det gällde), göra som han gjorde (bota sjuka och förkunna kärlekens Gud) och säga som han sa (alltid de rätta orden i mer eller mindre kritiska lägen).
Ja, väljer man att följa Jesus, då får man strunta i det gamla och se framåt, gå framåt.
Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” (Lukas 9:62)
När man då går där och efter förmåga försöker trampa i Jesus fotspår, så händer det alltid saker utmed vägen.
Då och då i livet står man i vägskäl och undrar vad man ska välja. För en kristen är det lätt att be om Guds ledning, om att få ett tecken av något slag om vilken väg som är bäst (bäst för en själv, tänker man nog gärna).
Men mestadels har man inte ögon att se sådana pekpinnar.
Jag brukar i stället försöka tänka så här:
– Vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen?
Eller:
– Vad skulle Jesus ha sagt i det här läget?
Innan eller efter detta har jag sökt ledning i Bibeln.
Men det räcker inte att kunna alla verser där. För det kan också de skriftlärda. Och Jesus sade så här:
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. (Matt. 5:20)
För det mesta känner jag förhoppningsvis vad som är rätt och fel. Och säger eller gör det riktiga. Det räcker inte att bara lita på nåden och syndernas förlåtelse.
För det står också, i Matteus 16-27, ”Mäniskosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”
Jag ber:
Herre Jesus, du som gick korsets väg till slutet, ge oss mod att följa den väg din kärlek visar oss.
O, Kraftens Gud, som allt gott kommer från, fyll våra hjärtan med en rätt kärlek till dig, och till våra medmänniskor, så att vi bevaras i det goda som du har givit. I Jesu, namn Amen.
HARRY HOLM
2010-07-09
________________________________________________
Herren sade till Abram:
"Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall gör dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och dem som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."
Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Haran.
Första Mosebok 12:1-4
Femte söndagen efter Trefaldighet
Apostladagen
Kallelser och utsändningar kan ske på de mest skiftande nivåer i våra bibliska berättelser.
I början på Lukas femte kapitel säger Jesus åt Simon att han ska åka ut och fiska på ett visst ställe. För Simon var det nog lite motig att göra det, för han berättar för Jesus att man har varit där och provat i många timmmar utan framgång.
Så lade dom ut, lade i redskapen och fick så mycket fisk att näten höll på att paja.
Det handlade om att tro.
Inte så lite skeptisk var också Abraham, när han som hundraåring fick höra av Herren att hans nittioåriga fru Sara skulle bli med barn.
Men Abraham var en hejare på att tro, världsmästare i grenen egentligen eftersom han visade prov på stor tro under decennium efter decennium.
Det började när han hette Abram och han i mitt tycke blev världens förste apostel.
Namnet Abraham fick han inte av Herren förrän han var 99 år gammal. Och den händelse jag tänker på är den som det står om i Bibelordet här ovan och som inträffade 24 år tidigare.
Herren sa, som ni läste, åt Abram att lämna Harran. Och det gjorde han tillsammans med sin fru, som på den tiden förresten hette Saraj.
Gång på gång sade Herren åt Abram att göra si och göra så. Herren kallade och Abram löd. Gång på gång. För Abram/Abraham trodde.
Jag vill gärna ägna mig åt Abraham på Apostladagen. För Abram kallades att vara stamfader för Guds egendomsfolk och bröt upp i tro, precis som när apostlarna i Nya Testamentet kallades att vara grundpelare i den tidens Gudsfolk och för oss som då var hedningar.
Som det står i Galaterbrevet 3:7-9
Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet. ”Alla folk skall bli välsignade genom dig.” Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.
Och i Galaterbrevet 3:14 fortsätter aposteln:
Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.
Jag kommer också att tänka på det tillfälle då Johannes döparen inte var särskilt ödmjuk mot fariséerna och saddukeerna när dessa kom och ville bli döpta. Till dom sa Johannes:
”Huggorsmyngel, vem har sagt att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn ur dessa stenar.” Matt 3:7-9
Sådan frukt som hör till omvändelsen, sa Johannes. Det är bland annat Andens frukter. Och vilka är dom? Svaret finns i Galaterbrevet 5:22:
”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."
Jag frågar mig på Apostladagen: Hur benägen är jag att lyda Herrens kallelse, att bryta upp från mina invanda sysslor och miljöer? Inte känns det heller på andra sätt som om jag har nämnvärt mycket apostel i mig.
Men tro har jag och hoppet att i alla fall i ökad utsträckning kunna bära Andens frukter.
Så jag ber:
Herre, gör mig mer lyhörd för Din kallelse och stark nog att följa den. Och hjälp mig att växa i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2010-07-03
______________________________
Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.
Luk.3:16
Johannes Döparens dag
Bibelordet inför Johannes Döparens dag (söndagen den 27 juni) har jag hämtat från Lukas evangelium.
Lukas verkar vara den ende av författarna i Nya Testamentet som inte är född jude. Han var läkare och en av Paulus medarbetare och skrev sin berättelse ungefär 80 år efter Kristi födelse.
I tredje kapitlet berättar Lukas om Johannes döparen, mannen som röjde väg för Jesus och till och med döpte honom.
Johannes, son till Sakarias, var ute i öknen när Gud sa till honom vad han skulle göra. Så Johannes började, överallt i trakten av Jordan, att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.
Folk kom i stora skaror till honom för att bli döpta, trots att han kallade dem ”huggormsyngel” och sa att ”varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kasts i elden”.
Många av de människor som kom till Johannes fick för sig att det var den efterlängtade Messias som hade kommit. På sådana frågor svarade han alltid:
– Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. (Luk.3:16)
Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns också Jesus. När han blivit döpt – berättar Lukas – och stod och bad ”öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen:
– Du är min älskade son, du är min utvalde.”
Jag hoppas att det är lika för Dig som läser dessa rader, att Jesus är – eller mycket snart blir – Din utvalde.
Jag kan intyga att det inte finns en bättre förebild (läs mer om Honom i Bibeln så förstår Du vad jag menar).
Och jag kan bekräfta att det inte finns bättre ressällskap på färden genom livet än Jesus Kristus.
Han är inte bara Idol 2010 utan Idol i evighet.
Amen.
HARRY HOLM 2010-06-24
________________________________
Fadern sade till honom: ”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.”
Luk. 15:31-32
Tredje söndagen efter Trefaldighet
Förlorad och återfunnen
Det var andra hälften av 1940-talet och jag gick regelbundet i söndagsskolan i Skinnskattebergs pingstförsamlings barackliknande byggnad. Termin efter termin klistrades det stjärnor på min plansch med himlastegen, eller röda äpplen på ett äppelträd, för gick jag i söndagsskolan så gick jag i söndagsskolan.
Men så en söndag eftermiddag sade jag till min mor, att nu går jag inte dit mer.
Jag svarade inte på frågan varför.
Idag skulle jag säga att det var på grund av ett konkret exempel på människoregler, den sorts stramhet och påhitt som präglade frikyrkan dåförtiden och som förmodligen halverat antalet medlemmar i församlingarna.
Nu lämnade jag pingströrelsen runt 1950 och kom inte tillbaka dit förrän 50 år senare. Ett halvsekel hade jag då praktiserat "ute i världen", som ett frikyrkligt uttryck lyder, innan jag blev en återfunnen son.
Jag hoppas att åtminstone någon är glad över det. Det hoppet grundar jag på det bibelställe, som Lewi Pethrus citerade i sin sista predikan (på Nyhemsveckan 1974):
"Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.” (Luk. 15:7)
Så kanske till och med den återfunne sonen Harry Holm orsakar viss glädje i himlen. Gör han det på jorden också ibland, så vore det väl för väl. För då finns det, som det står i Dagens bibelord, klar anledning att ”hålla fest och vara glada”.
En fest som gör oss glada, tycker jag att varje gudstjänst är. Går man till sin kyrka på söndan så fungerar det som ett suveränt sätt att ladda batterierna, för att använda ett modernt uttryck.
Tyngd av bekymmer kan man ibland komma till sin församlings andakt. Lovsånger, psalmer, bön och förbön, några viktiga ord ur Bibeln trösterikt tolkade, fungerar som ett högoktanigt andligt bränsle som gör sinnet lättare. Livsglädjen kommer åter och festen får en extra dimension som när vi denna söndag i pingstkyrkan också delar bröd och vin i nattvarden, Herrens måltid.
Om fler kom till vår öppna kyrka och upplevde detta och gemenskapen med både Gud och människor, så skulle fler av Arbogas sönder och döttrar omvända sig. Säkert som amen i kyrkan.
Vi ber:
Herre, du som aldrig slutar leta efter dom som gått vilse,
vi tackar dig för din öppna herde-famn.
vi prisar dig för att du aldrig ger upp.
Du kanske låter oss falla gång på gång
men i nåd får vi komma tillbaka till Dig.
Bevara oss i din trygghet.
I Jesu namn amen.
HARRY HOLM
2010-06-19
_______________________________________________
Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster.
När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ”Välkomna, allt är färdigt”.
Men alla hade de någon ursäkt att komma med...”
Luk 14:16-18
Andra söndagen efter Trefaldighet
Kallelse till Guds rike
” ... alla hade de någon ursäkt att komma med... ”
De som blev bjudna enligt dagens Bibelord hade alla sina ursäkter för att inte komma när festarrangören kallade.
En hade köpt en åker som han tyckte att han måste gå och kolla på. En annan hade skaffat sig fem oxar som han ansåg sig tvungen att inspektera kvaliteten på. Någon hade gift sig och ville därför inte komma.
Och så där är det väl för oss alla. När vi kallas, inifrån eller utifrån, att göra något kärleksfullt som medlemmar i Guds församling, så är vi som barn och säger ”ska bara...”
– Jodå, nog skulle jag vilja hjälpa till med evangeliseringen, men först ska jag bara...
Ja, när vi kallas till tjänst för Guds rike, så måste vi ”bara” först göra det och det och det. Gräsmattan ska klippas, fotbollsmatchen skall beskådas, den nyöppnade butiken skall inspekteras.
– Jag har inte tid.
Det är den största lögn vi kan uttala, inom oss själva eller utåt mot den som kallar oss till Guds rike.
”Jag har inte tid” betyder ju egentligen att jag anser något annat viktigare.
Och vad kan vara viktigare än att genom arbete för Gud, i Jesu efterföljd med hjälp av den helige Ande, rädda människor från helvetet, vare sig det är på jorden i nutid eller i underjorden i framtiden.
”När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede”, står det sedan i Lukas evangelium (14:21).
Vore jag Herren skulle jag vara jättearg över hur vi, dagens kristna, prioriterar i våra almanackor.
Så jag ber:
– Herre, vi prisar Dig och vi ber Dig förlåta oss att vi bortprioriterar arbetet för Ditt rikes utbredande. Käre Gud, Du som kallar oss till Ditt rike, ge oss inte bara mer lust utan också mer förnuft när det gäller att disponera tiden till att göra Din vilja, så att vi med hela våra liv kan tjäna Dig, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
HARRY HOLM
2010 06 12
_____________________________________________
"Jesus svarade: Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."
Johannesevangeliets 3:e kapitel, 3:e vers.
Första söndagen efter Trefaldighet
Vårt dop
Vi är i Trefaldighets tid. Alltid. För vi trorpå Fadern, Sonen och den Helige Ande. Men speciellt nu.
Förra söndagen var det Heliga Trefaldighets Dag och på många håll i landet sökte sig folk till traktens Trefaldighetskälla för att dricka välsignat vatten. Så som det skett "sedan urminnes tider".
Och apropå vatten. Det är dags att komma in på ämnet, denna första söndagen efter Trefaldighet..
Det Jesus säger i dagens bibelord här ovanför, ingår i en dialog han har med Nikodemus, en skriftlärd.
Nikodemus var förnäm och medlem i judarnas råd. Så han väntade tills det blev natt innan han vågade gå till Jesus med sina funderingar.
– Vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, sa Nikodemus.
– Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom, fortsatte han.
Och det var då han fick svaret ovan, att bara den som är född på nytt kan se Guds rike.
– Hur kan någon födas när han är gammal, han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till? undrar Nikodemus.
Då förtydligar Jesus:
– Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande.
Att bli döpt i vatten och ande, det är det som det så kallade vuxendopet, troendedopet, handlar om i exempelvis baptist- och pingstförsamlingarna i världen.
Den som mognat och sagt ja till Jesus och blivit frälst, döps genom att bli nedsänkt i vatten, i dopgraven i kyrkan eller i en sjö eller i ett vattendrag. Och är därmed född på nytt, enligt Jesus ord till Nikodemus, en man som den natten fick klart för sig att det inte räckte med vara bibelsprängd som han för att få se Guds rike.
Jag ber att många, många Arbogabor ska förstå det, ska finna att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet.
Jag ber att hela Arboga ska väckas.
I Jesu namn, amen.
HARRY HOLM
2010-06-04
------------------------------------------------
"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan."
2:a Korinthierbrevet 1:21
Pingsten är här – med extra mycket helig Ande
Efter en pingstafton i Kungsträdgården i Stockholm, tillsammans med omkring 25.000 andra kristna, blir det här för mig en pingst att minnas alldeles extra väl. Och pingst är även andra år en fin helg för kristna möten.
Men för dom flesta är pingsten bröllop och blommor och en resa till sommarstugan. På nån helig Ande finns inte en tanke.
Om vi tittar utanför frikyrkoförsamlingarna – och där är dom flesta – Säg den tonåring som skulle tända till och bli hängiven över dagens tema ”Den helige Andes utgjutande”.
Utgjutande... tänker hon eller han. När vi spelade fotboll fick jag en smäll på benet och fick en utgjutning...
Och då blir det inte alls så positivt som Jesus hade tänkt sig det.
FÖRR I TIDEN måste alla barn lära sig Luthers katekes. Tycka vad man vill om den, men dom unga då, dom fick frågor ur den boken och dom skulle kunna svara.
Jag ska ta ett exempel ur ”Luthers Lilla katekes med kort utveckling”, ”av Konungen gillad och stadfäst 1878”.
Den 134:e frågan där lyder: Vad är helgelsen.?
Och på det skulle varje elev svara:
”Helgelsen är den helige Andes verk i vårt hjärta, varigenom han gör oss delaktiga av frälsningens nåd, och därmed omskapar oss till hjärta och leverne, så att vi bliva heliga.”
”och därmed omskapar oss till hjärta och leverne” alltså.
Och nästa, den 135:e frågan: ”Varför måste den helige Ande göra oss delaktiga av frälsningens nåd?”
På det skulle den unge svara: ”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”
Nästan 150 år gammal svenska. Men ändå inte så svår att förstå.
”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”
SMÖRJELSEN då, hur föklarar man den - det ordet - för en sökande medmänniska?
Vi pratade om det här i vår tillväxtgrupp i april.
Olivoljan
Det blev att börja med OLIVOLJAN. Den användes i Bibelns värld för matlagning, för kroppsvård (Rut 3:3, 2 Sam 16:20), för sårbehandling (Jes. 1:6, Luk. 10;34) och – för underhåll av militär utrustning - jodå, kolla själv i Jesaja 21:5 eller 2:a Samuelsboken 1:21!)
OLJAN var en symbol för glädje och välbefinnande (Ps 45:8, 92:11, Ordsp. 27:9). Och att hälla olja över huvudet på en gäst var en hedersbevisning (Ps 23:5, 104:15, Luk. 7:46)
INOM DET RELIGIÖSA invigde och helgade man ting eller personer genom att smörja dem. Den symbola betydelsen växte till att oljan tänktes förmedla gudomlig kraft.
”HERRENS SMORDE” är den regerande kungen (Ps 2:2, 1 Sam 24:7, Klag. 4:20), senare översteprästen när han blev den som bestämd.
Smord = i Herrens tjänst
Men det gäller även personer som Herren i bildlig mening hade smort - dvs tagit i sin tjänst (Jes. 45:1, 61:1).
Dessutom blev uttrycket Den Smorde - alldeles innan kristendomens uppkomst - beteckningen för den väntade Räddaren.
Ordets hebreiska form - mashías - gav upphov till namnet Messias.
DÅ JESUS i NT skildras som ”Den Smorde” blev tanken att smörjelseoljan förmedlar kraft och Helig Ande (Luk. 4:18, Apg. 10:38).
Den får ockspå bli bilden av dom kristna: Dom har smorts av Kristus, dvs tagit emot Anden av Honom. (2. Kor 1:21, 1 Joh 2:20, 2:27)
På gamla testamentets tid var det alltså bara profeter, präster och kungar som kunde få denna underbara smörjelse. Men genom det Jesus har gjort för oss, så är allt Guds folk ett konungsligt prästerskap: För Gud vill att alla troende ska ha en smörjelse från Honom.
Till vad nytta?
Vi brukar använda uttrycket smörjelse för att beskriva Andens närvaro, närvaron och ledningen från Gud. Men vad är då nyttan med denna Smörjelse?
Smörjelsen är till för att allt Guds folk skall få kraft att förkunna Hans härliga gärningar.
Aposteln säger att ”hos var och en uppenbarar sig Anden så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7) och han definierar målet som ”att församlingen blir uppbyggd” (1 Kor. 14:5).
Syftet är nämligen att ”utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son.”(Ef. 4:12-13)
Smörjelsen, den Helige Andens gåvor, är alltså till för att bygga upp församlingen.
Predikanten predikar och pastorn vårdar men det är när den Helige Ande träffar människors hjärtan, som den förvandlande och förnyande elden tänds i dem.
Och meningen men det? Jo genom att inbjuda den Helige Ande att fritt få verka i församlingen är det meningen att Herren ska verka genom varje församlingsmedlem.
Bänkvärmares behov
Jag har en del tankar om hur fler ska få smörjelsen, hur det ska gå bättre än nu men det får jag ta i något planeringsråd...
För smörjelsen förlöser. Att många av oss mest är bänkvärmare kan alltså också bero på att vi inte riktigt kommer i kontakt med Guds kraft. Men den kontakten ska vi ha och vill vi ha.
För smörjelsen gör mig friare, frimodigare.
Tänk ett riktigt Gudsmöte, ett sånt där härligt tillfälle när Guds närvaro bara sköljer kärlek över en. Tårar kanske rinner utför kinderna, och man känner kanonstarkt att Gud är med just mig.
Vi smälter samman med Jesu Ande och får Gudomlig närvaro. (Som det står i 1. Kor. 6:17) ”Den som är förenad med Herren är en ande med honom.”
Hur förklara smörjelsen?
Åter till inledningen av inledningen. Hur beskriver man smörjelsen, den helige Andes verkan, för exempelvis en oinvigd tonåring? Kanske genom att förklara, att när man genom Helig Ande får kontakt med Herren så kan det kännas som när två tonårstjer träffas efter lång tid: Dom får syn på varann på Stora torget, dom skriker till och dansar om varandra i glädje och frågar och svarar:
-Tjaba! Hur äre? Länge sen, hundra år, typ. Durå? Jorå. Schysst. Woaa! Jippi!
På samma sätt bör kanske både dom och du och jag möta Gud under pingsten.
Släppa ut vår egen glädje, inte vara så hämmade. Egentligen borde det - speciellt i pingst - i kyrkan vara som på en fotbollsläktare när hemmalaget gör mål.
Med andra ord, kanske man inte borde skriva så mycket om pingst som jag har gjort, utan leva ut pingsten i stället. Nu och här. Alltid.
Jag ber:
Så Helige Ande, hjälp mig att frimodigt visa - i ord och ton, med miner och rörelser, med tårar och skratt - hur lycklig jag är över att få vara ett med Herren.
Jesus, tack för att den Hjälpare du sände oss, smörjer oss - så att inte våra kugghjul kärvar av rostiga vanor, så att vi inte fastnar i stelt uppförande, stelnade former,, smörj oss loss vår fastrostade frimodighet så att varje församling blir en plats där alla gör sitt i gudstjänsterna och i evangelisationen i Arboga.
Så att det varje dag i år och kommande år blir som en riktigt
Glad pingst.
I Jesu namn Amen.
HARRY HOLM 2010-05-23
_______________________________
"Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig."
Evangeliet enligt Johannes kapitel 16, vers 23 - 33
Söndagen före pingst
HJÄLPAREN KOMMER
Jag brukar säga att när Jesus for upp till himlen (vilket uppmärksammades i torsdags, Kristi Himmelsfärds dag), så lovade han oss en vikarier att använda här nere på jorden.
Den helige Ande. Hjälparen.
Han hjälper till med det vi ber om i Jesu namn. Men jag tycker att han är med och styr och ställer även när man tror att man klarar sig själv. Lyckligtvis.
Ber om hjälp det gör vi. Ofta. I stort som i smått. Och tänk om vi tackade lika ofta för dom gånger vi har fått hjälp, när vi förstått Andens ingripande eller bara tagit välgången för given.
Vad ni ber Fadern om i mitt namn, vad vi ber till Gud om i Jesu namn, det skall vi få. Det lovade Jesus. Så man behöver inte skämmas för att be, från egoistiska små ingripanden som att en krånglande bil eller tvättmaskin skall gå igång, till att grannarna - eller varför inte alla arbogabor - skall bli frälsta.
Och dessa böner kan man klara av i hemmets lugna vrå. Så säger Herren:
"Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig." (Matteusevangeliet 6:6)
Jag brukar hävda, att det är rena hälsokuren att gå in i sin kammare för att be till Gud, i Jesu namn. Inte minst vad gäller det mentala. Även om det kan vara långt till bönesvar, även om det kan dröja veckor, månader och kanske år, tills saker och ting blir bättre, så känns problem och bördor lättare efter en bönestund.
Jesus gick själv ofta undan och bad till sin Fader, förstår vi av Bibeln. Och det är lätt att acceptera. För om ett barn, som Du och jag, vill tala med vår far om exempelvis ett stort problem vi har, så gör vi det helst i enrum. Då blir det raka och enkla ord och meningar, i förtrolighet.
Vi ber i Jesu namn för att visa att vår dörr är öppen så att Anden kan komma in och hjälpa oss på det sätt han vet är det bästa. Och för att tända oss när vi är på väg att slockna i vår kristna tjänst. Tack Herre för Anden. Och för att det snart är pingst, då Anden kom till alla lärljungarna.
Amen.
HARRY HOLM 2010-05-15
_______________________________
"Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen."
Lukas 24: 50-51
Efter Bönsöndagen kommer
KRISTI HIMMELFÄRDS DAG
Från Betania, sydöst om Jerusalem, steg Jesus på en sky upp till himlen och på samma sätt ska han komma tillbaka en gång, berättar Bibeln.
Flera röda dagar – för Herrens skull
Vecka 19 är en vecka som inte är lik en vanlig vecka. Den splittras av en röd dag på torsdag. Tack vare Jesus Kristus.
Veckans inledning, Bönsöndagen, får mig att tänka på inledningen på Lukas evangeliums 11:e kapitel:
”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till Honom:
– Lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.”
Då lärde Jesus dem den bön vi ber än idag, Fader vår.
Torsdagen i vecka 19, då är det Kristi Himmelsfärds dag. Den dagen högtidlighåller vi det tillfälle då Jesus steg upp till himlen.
Var det skedde, rent geografiskt, tycker att jag att Lukas ger mig dubbla budskap om. I sitt evangelium skriver han att det var vid Betania, den by 3 km sydost om Jerusalem där Marta, Maria och Lasaros hade sin hemort.
Men i Apostlagärningarnas första kapitel skriver Lukas att himlafärden skedde från ”Olivgårdsberget, en sabbatsväg från staden”.
Snabbt slås jag av tanken: Hur kan jag fundera på denna lilla geografiska skillnad när det finns något mycket viktigare att associera himlafärden till.
För just innan hade Jesus lovat att dom som trodde på honom skulle stöttas av vikarie här nere på jorden. Den helige Ande.
Hjälparen, kallade Jesus den anden.
Det skulle bli en lång betraktelse om jag skulle ta med allt som står på hjälparens uppdragslista. Men en grej:
Har du tänkt på att du ibland känner på dig att du ska göra på ett visst sätt, eller låta bli att ta den och den vägen till exempel. Och så visar det sig att det var en herrans tur att du löd den ingivelsen.
Då har den helige Anden varit med och styrt och ställt, tror jag.
För sådan hjälp kan man passa på att tacka mannen som gav oss den hjälparen, mannen som utförde den himlafärd som är grunden till att det är röd dag i almanackan torsdagen i vecka 19. Han som heter Jesus.
Söndagen som avslutar den världsliga ordningens vecka 19 har haft temat "Kristus och Anden".
Men det får vi återkomma mer till i pingst. För pingsten är verkligen Andens helg.
Gud välsigne dig som orkar ta del av mina funderingar.
Och Glad vår!
HARRY HOLM i maj 2010.
________________________________________________________
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
1 Joh. 10-16
Så växer din tro
Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.
Så låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum...
precis som att jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.
Även om universum skapades med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits något som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.
Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.
Jag har träffat många och läst om ännu fler människor som med hjälp av bön i tro blivit friska. De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.
Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.
Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt. Och då växer din tro.
När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan. När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.
HARRY HOLM
2010-05-02
_______________________________
”Och vägen dit jag går, den känner ni.”
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”
Johannesevangeliets 14:e kapitlet, 4-7 versen
Vägen till livet
Bibelordet här ovan finns i beskrivningen av hur det var när Jesus tog adjö från jordevistelsen.
Avskedstalet finns i Johannesevangeliet, i kapitlen 14-17, och det talet börjar med de korta men underbart sammanfattande orden:
”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”
Där finns allt, för det betyder att den människa behöver inte bekymra sig, som tror på Gud och tror på Jesus.
Många, allt för många av dagens människor, bryr sig inte eller har av någon orsak svårt att tro. Det är inget nytt. Till och med i den närmaste kretsen runt Jesus fanns det tvivlare. Inte bara Tomas. Filippos ville se Fadern. Då blev Jesus lite besviken, men sedan svarade han, enligt 14:e kapitlet, i 9:e versen: ”Den som har sett mig har sett Fadern.”
Och Jesus fortsatte bland annat med att säga: ”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.”
För gärningarnas skull, alltså.
Här hade ju Jesus i flera år gått omkring och botat fysiska som psykiska sjukdomar, ja till och med uppväckt döda. Han hade förvandlat vatten till vin och han stod för betydligt större bespisningsunder än så.
– Fattar ni inte att det var med Guds hjälp, undrar Jesus – om vi skulle använda dagens språkbruk.
Vår väg idag då? Jesus är vägen, det han själv sagt. Den vägen han visade oss ska vi kristna gå, en väg av ständig strävan att göra det Jesus gjorde.
För i Johannesevangeliets 14:e kapitels 12 och 13 vers kommer sedan de fantastiska löftena till alla kristna. Jesus säger:
”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.”
Ett steg på den vägen till livet – och i livet – är att hela med Guds hjälp, att lägga händerna på sjuka och säga till det onda att fara ut, I Jesu Namn.
Enligt Jesus föredöme och enligt Bibeln behövs bara tre ingredienser för att detta ska fungera:
1. Att det finns en troende.
2. Att denne troende har händer.
3. Att det finns en sjuk att lägga dessa händer på.
Hur ofta har vi tro och frimodighet att gå den vägen? Allt för sällan.
Men låt oss börja nu. Vi vanliga kristna. I familjen först kanske och bland nära vänner.
Framgången – om vi gör detta i äkta tro – kommer att sporra oss att låta Jesus hela kropp och själ hos allt fler Arbogabor.
Herre, jag ber: Påminn oss ständigt om att det inte bara är med undervisning utan också genom tecken och under som människor ska visas vägen till livet, det vill säga vinnas för Herren. För då blir Fadern verkligen förhärligad. Och glad.
Amen.
HARRY HOLM
2010-04-25
_______________________________
Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren.Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig
Joh. 10:11-14
Den gode herden finns också i Arboga
På samma ställe i Johannesevangeliet, där dagens bibelord här ovanför är hämtat, säger Jesus – också till oss, här uppe i Nord:
"Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det ska bli en hjord och en herde."
Tänk att få vara en i Hans hjord! Vilken gåva. Det betyder att när vi har bekymmer så kan vi berätta det för vår herde, exempelvis i bönens form, och Han hjälper oss.
Kanske inte direkt och kanske inte som vi har önskat utan ofta på ett underbart, mycket bättre sätt.
Ibland händer det att man får vänta på att Herden hämtar oss ur bekymrets sankmark.
Men han kommer till slut, var så säker!
Under väntetiden – vare sig himlen täcks av vulkan-aska eller inte – fortsätter vi att ropa på honom, genom att be eller att läsa i Bibeln och där – mitt i vårt irrande – så hittar Han oss, genom att vi finner Honom.
Och ju mer jag lär känna Jesus, som han känner mig, så förstår jag att det är hos honom tryggheten finns, för ett får som mig och för alla andra mer eller mindre vilsna och rädda människor.
Amen.
HARRY HOLM
2010/04/16
_______________________________
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla."
--
Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er."
--
En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla."
Joh 20:19, 20:21 och 20:26
Påskens vittnen – fick frid
Frid åt er alla! Så står det i dagens bibelord här ovanför. Med ”Frid” hälsar också många frikyrkliga varandra. Och det känns skönt.
Men när Jesus uttalar de orden är det inte bara en hälsningsfras eller en variant på norskarnas Ha det!
För när Jesus säger något är det som vanligt inte bara ord, utan fakta, verklighet. När Jesus sa ”Frid” till sina lärjungar, då kände de säkert hur friden sköljde in i dem och tog bort all sorg samt suddade ut all rädsla för romarna och för judarna. Vilket var nödvändigt inför den kommande kampen för evangelium.
Det är likadant för oss idag, inte bara när vi gör våra tafatta försök att sprida Jesu budskap, utan också i det dagliga världsliga livet. För att orka ta itu med problem och diverse arbetsuppgifter måste man ha frid inombords. Annars blir allt extra jobbigt.
Men har du Guds frid i hjärtat, då känner du trygghet och klarar kampen mot både det ena och det andra, mot krasslighet och krämpor, mot myndigheter och mobbare, mot frestaren och andra fula fiender.
Lite längre fram i Johannesevangeliets 20:e kapitel andas Jesus på lärjungarna och säger: Tag emot helig ande.
Genom detta fick lärjungarna mer bokstavligt än vi idag känna att Jesus skulle vara med dem för alltid. Ja, rent fysisk blev upplevelsen: Han andades på dem.
När Jesus sedan lämnade jorden förklarade han att det var Den helige ande som därefter skulle göra Jesus jobb här nere hos oss. Den helige ande skulle vara vår hjälpare. Och nog är vi många som på olika sätt, och i olika sammanhang, känt hur denne hjälpare andats på oss och därmed givit oss styrka, kraft och – frid.
Så inför den här "Andra söndagen i Påsktiden" som jag kallar första söndagen efter påsk ber vi – som alltid – om att Den helige Ande, enligt Jesu löfte, ska komma och hjälpa oss så att vi i våra hjärtan får Guds frid.
Amen.
HARRY HOLM 2010-04-10
______________________________________________________
”Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
Välsignade vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden”.
(Luk. 19:37-38)
PÅSKEN I TEXT OCH BILDER
– PÅSKVECKAN 2010 –
*
Vägen till korset
för Jesus och för oss, som på olika sätt följer honom
”Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja Jesus ur vägen – de var rädda för folket. Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. De blev glada och erbjöd honom pengar.” (Luk. 22:1-5)
Det nya förbundet
Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att han stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern... (Joh. 13:1)
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. (Matt. 26:20)
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han åt dem och sade: ”Drick av den alla, detta är mitt blod, förbundsblodet som blev utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Nu kommer jag inte at dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” (Matt 26:26-29)
Korset
Pilatus frågade:
”Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas Messias?”
Alla svarade: ”Han skall korsfästas!” (Matt. 27:22)
Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på honom en soldatkappa, vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas konung.” De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Och när de hade hånat honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom. (Matt 27:27-31)
När de hade korsfäst honom, delade de upp hans kläder genom att kosta lott om dem, och satte sig de sig ner där och vaktade honom. (Matt. 27:335-36)
Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster rom honom. (Matt.27:38)
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Min Gud,m Min Gud, varför har du övergett mig? (Matt. 27:45-46)
Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig... (Matt. 27:51-52)
När officeren och de som bevakade Jesus såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” (Matt. 27:54)
Då det redan hade blivit kväll - det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten . kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre som också han väntade å guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. (Mark. 15:42-43)
Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullande en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Josefs mor, såg var han blev lagd. (Mark. 15:46)
Kristus är uppstånden
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftig jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. (Matt. 28:1-2)
Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem. ”Han har uppstått från de döda och nu går han före er till Gallileen. Där ska ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.”
De lämnade genast graven. och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta för hans lärjungar... (Matt. 28:5-8)
___________________________________________________
Ett citat om betydelsen av det vi läst
Rom. 6:3-11: Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristis uppväcktes från de döda genom Faders härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han så skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet at vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas in makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus, är vår tro att vi också skall leva med honom.
_____________________________________________________ |
