BIBELORDET

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden."
Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta."
Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."

Tacksägelsedagen - Lovsång

Dom prisade Herren, både i ord och ton och högljutt, tror jag. Och undra på att de sjöng, lärjungarna. Jesus hade gång på gång visat på Guds kärleksfulla kraft, genom underverk på underverk. Lasaros blev levande, fast han varit död så länge att han luktade. Den blinde Bartimaios fick synen tillbaka. Dessförinnan hade Jesus gjort en
rad saker i Jerusalem, som Johannes berättar om, plus all uppmärksammad verksamhet i Galileen.

Hos mig bubblar det också liksom över då och då, när jag tänker på de under Gud har gjort i mitt liv sedan jag blev kompis med Jesus. I bilen eller i hemmets (dessförinnan lugna) vrå brister jag då ut i lovsång.
Och det känns härligt, befriande, att på lovsångens änglavingar få skicka iväg tacksamhet och beundran till föredömenas föredöme, Jesus Kristus.

Jag är inte lika förtjust alla gånger, när vi i frikyrkolokaler skall sjunga lovsånger på kommando. Speciellt inte när samma versrad tas om och om i det oändliga.
Inom Svenska kyrkan fylls de så kallade Taizégudstjänsterna av samma upprepanden, som i längden hos en och annan kyrkobesökare skapar en sövande monotoni, och gör att tankarna flyger bort från Jesus och kyrkan för att landa i det man har ogjort på jobbet eller i hemmet.

De berättande sångerna, t.ex. de så kallade läsarsångerna, kan då ge mycket mer.
Ofta är det som små predikningar och genom att de är förpackade i sångens dräkt så griper de hjärtat och ligger kvar där mycket längre än en ack så övertygande pingstpredikants ord.

Men vid rätt tid och på rätt plats är varje sätt att sprida evangelium värdefullt, vare sig budskapet talas eller sjungs.
Och för en kristen är det underbart att ständigt ha lovsången i sitt hjärta, som personligt utformad tacksägelse - vilket inte hindrar att vi, som förre statsminstern Göran Persson gjorde i kanslihuset, och som hela världen gör - går omkring och sjunger på Carl Bobergs underbara sång.
För "då brister själen ut i lovsångsljud, O Store Gud, O Store Gud..."

HARRY HOLM 2011-10-07

______________________________________________________________

”Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.”
Ef. 6:11

Den helige Mikaels dag
TRON - BL.A. PÅ ÄNGLAR

Nu för tiden ägnas i kyrkorna den här söndagen åt änglar. Och vi tror på änglar, inte minst skyddsänglar som många - även många icke troende - intygar finns.
Men jag vill ta upp ämnet tro i en vidare bemärkelse, och särskilt trons kraft.
Vi talade om trons kraft och om Guds rustning, i en mindre grupp som jag är med i, och vi gillade verkligen de uttrycken.
Vi läste bland annat Efesierbrevets 6:e kapitel, 13:e - 17:e versen:
”Ta därför på Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningens bälte och klä er rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den ska ni få den ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.”

Det är inte bara för frälsningssoldater som det här är ett passande bildspråk. För många kristna ligger det oerhört mycket i liknelserna.
Inte minst vid motgångar har man nytta av Guds rustning, då trons kraft gör att man mer har kvar hoppet om en bättring, i vad det nu vara må som krånglar.
Och jag gillar den där bilden med trons sköld, att hålla upp inte bara mot generella pikar mot kristenheten, utan också när frestelser av skilda slag bombarderar den enskilde troende.
Sanningens bälte? Jesus är sanningen, javisst. Men tänk vilken panggrej det är att alltid försöka tala sanning. Då står man där rak i ryggen och kan inte beskyllas för lögn: Och så bekvämt: Den som ljuger måste alltid komma ihåg sin lögn så att han eller hon inte säger något annat nästa gång. Den som håller sig till sanningen behöver aldrig fundera över tidigare repliker, det är bara att tala ur hjärtat.
Ibland är man osann för att man inte vill såra. Men det kan också vara fel sätt. Som en filosof sa:
– En sanning gör ont en kort stund, en lögn svider hela livet.

Frälsningens hjälm gör – om allt är som det ska – att vi tänker rätta tankar. Och oroas man över att det ”bär iväg” med funderingarna ibland, då finns Andens svärd där: Bibeln.
Det är bara att läsa den och få svaret: Vad skulle Jesus ha gjort i denna situation?
Om inte annat blir svaret: Ta på dig skorna! Villigheten skor, viljan att gå ut i världen – exempelvis i Arboga – och förklara för människor vilket härligt liv det går att leva efter en omvändelse, som kristen, med trons kraft, i Guds rustning.

En av de förnämliga effekterna av att ha blivit kristen är den kraft som det innebär av att be i tro.
Jag tycker mig ha märkt att ju starkare tro man har på att det man ber om ska bli verklighet, desto snabbare och bättre förverkligas ens önskan.
Det där leder till att man till slut liksom går i ständig bön.
Också i det sammanhanget hittar jag en rad i samma kapitel som vi varit inne i tidigare.

I Ef 6:18 står det ”Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund.”.

Så jag ber: Käre Gud, styr våra hjärtan genom din Ande, så att vi förstår att rätt använda den rustning Du gett oss, till både försvar och anfall, till både skydd mot det onda och till att sprida kunskapen om det Goda, Din son Jesus Kristus, Amen.

HARRY HOLM 2011 09 30

________________________________________________________________

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.

(Johannesevangeliet 17:21)

Fjortonde söndagen efter Trefaldighet
ENHETEN I KRISTUS

Som jag nämnde i en tidigare betraktelse har jag sedan tonårstiden betonat ett ord lite extra när jag varit med om att unisont läsa trosbekännelsens ord ”Jag tror på en helig allmännelig kyrka”.
Jag brukar - som jag gjorde senast denna månad - demonstrativt säga ”Jag tror på EN helig allmännelig kyrka”.
Och om jag skriver ut det skulle jag kunna sätta ett komma på ett strategiskt ställe, så att det blir ”Jag tror på en, helig allmännelig kyrka.”

När vi för några år sedan hade ett möte på Uskavi, en dag gemensam för Arbogas baptist-, missions- och pingstförsamlingar, skulle det handla om ett eventuellt samgående. Jag ledde mötet och hade samlat ihop en lång rad bibelställen (och kristna sånger) som talade om det viktiga med kristen enhet.
Men då hade jag tro nog att anta att de tre församlingarna hade samma bibelsyn.

Men samgåendet dröjde. Och så backade pingstförsamlingen ur, med motiv att en av reglerna för den blivande storförsamlingen inte stämde med Bibelns ord. Sedan försenades samgåendet baptist-mission av mer formella, samfundsregler. Men det löste sig och nu har man gemensam församling av missionare och baptister i Arboga. Örtagårdskyrkan.

Även om det nu skulle finns ”stadgar” som även pingstförsamlingen kan acceptera, så är det inte säkert att det hade varit rätt ekumenik eller ”enhet i Kristus” om alla tre församlingarna hade gått samman.

För om alla tre församlingarna var för sig de senaste åren har haft sjunkande medlemssiffror, så talar mycket för att sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar i Arboga kommer att fortsätta sjunka även efter samgåendet.
Om man inte plockar fram ett radikalt nytt sätt att arbeta.
Och det skulle man, med nuvarande resurser, kunna göra ändå i var och en av dagens lite mer profilerade församlingar. Som i alla fall kan samarbeta, vilket de visat sig klara så bra hittills, där till exempel Örtagårdskyrkan har höstens Alphakurs i Pingstkyrkan, där även pingstvänner på olika sätt hjälper till med programmet..

Det behöver inte betyda att det bäddar för ett samgående. Tvärtom. För om jag fattat rätt så är det inte genom att göra färre församlingar, utan genom att bilda fler församlingar, som Herrens rike ska breda ut sig.

Och om det - som nu - i alla fall finns två verksamma frikyrkoförsamlingar i Arboga, så har det fördelar. Till exempel att den som inte känner sig hemma i den ena, kan söka sig till den andra kyrkan. Hellre än att "gå ut i kylan".

Detta är ingen motsats till målet om Enhet i Kristus. För vare sig vi är missionare eller baptister, eller Örtagårdare, eller pingstvänner eller aktiva i Svenska kyrkan, så är vi med i samma församling, nämligen Guds församling i Arobga.

Jag vill be:
Käre Gud, min far i himlen, Du som i Jesus vill göra oss till ett, styr bort oss från sådan splittring som är ett hån mot Din kärlek, och ge oss kristna den enhetskänsla som gör att vi – även om vi är i olika församlingar – tillsammans följer Din kyrkas herde, vår Herre, Din son Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM
2011-09-23

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner...

(Matt. 5:44)

13:e söndagen efter Trefaldighet
MEDMÄNNISKAN

Lär man sig, genom övning, att inte vara bitter, så är det ett steg på vägen. Men svårt är det att lyda dagens bibelord. ”Älska era fiender...”
Alla tycker vi ibland att vi utsätts för orättvisor, för svek. Någon man litat på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man älska, säger Jesus.

Att ”be för dem som förföljer er”, är lättare, tycker jag. Men att älska sina fiender... Då får man ta i. Och det ska gå, det också.
Man får, som jag skrev inledningsvis, börja med att inte vara bitter. För din bitterhet lider du mycket mer av själv än vad den gör som du är arg på.

Kanske måste vi i alla fall börja vår övning, i konsten att vara medmänniska, på ett ännu enklare plan. Detta genom att fundera på om vi till och med är kärlekslösa i vår behandling av människor som aldrig gjort oss något ont.

Bara tre verser längre fram, i Matteus 5:47, säger Jesus:
”Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?”

Det är klart att jag blir glad när jag ser någon från vår församling ute på stan, hejar och kanske till och med får en kram, vilket händer.
Men jag försöker vara en glatt hejande person också på andra Arbogabor, alla kategorier.

Kärleksfullhet, i ord och handling, vänlighet och hjälpsamhet, borde vara utmärkande drag för oss som vill kalla oss kristna.
Men är vi det?
Det har ute i samhället funnits en bild av oss att vi i stället är mer skickliga i att kärlekslöst döma andra människor.

Sådant gillar inte Jesus. Han kunde visserligen riva i ibland. Men det var inte sällan mot de skriftlärda eller mot andra som trodde att de var särskilt fina på något sätt.
Och Jesus drog sig inte för att vara tillsammans med allt från procentare till glädjeflickor och andra så kallade syndare. Han sade dessutom att Gud älskade dom.

Det är dags att fråga sig själv:
– Vilken kategori ligger jag närmast? Rövarna som slog och sårade? Eller samariten som försökte läka såren?

Jag ber:
Käre Gud, lär mig att leva för andra och lär mig att älska utan hänsyn till vad min medmänniska gjort mig eller någon annan, så som Du älskar oss genom Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM
2011 09 16

________________________________

En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

Evangeliet enligt Markus kapitel 2, vers 23 - 28

Tolfte söndagen efter Trefaldighet
Friheten i Kristus

Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

Religioner är motsatsen till frihet, de innehåller en massa måsten. Gör si, gör så, följ den här regeln och hundratals andra regler. Annars! Men kristendomen är ingen religion. Kristendomen, den innebär frihet. Friheten som Jesus ger oss som känner honom.

Jesus sa inte bara “Jag är den gode herden, och jag känner mina får” Han sa också: “och de känner mig,..”
Javisst. Vi känner Honom, han som segrade på Golgata. Vi känner inte bara till OM Jesus. Vi KÄNNER Honom.

Religioner bygger alltså på en massa påbud. Religion är förmaning men Jesus är förvandling.
Kristendomen bygger på att Jesus förvandlar oss, vi blir nya människor.Sedan känner vi honom, som en vän, som den bästa vän man kan ha.
Det är ju det som det handlar om, som är det viktiga, att Jesus känner oss men också att vi känner honom.
Så kristendom är alltså ingen religion, kristendom är en relation.
En relation? Jag tittade i en ordbok, och hittade synonymen till ordet “relation” som vi använder det här.
En relation är “ett känslomässigt förhållande”, “gemenskap”.

Vi som tror på Jesus, vi känner honom, som man känner en familjemedlem, en vän. Vi har gemenskap med Jesus, vi har ett känslomässigt förhållanden till honom.

Han känner oss, som sagt, och vet därmed våra fel och brister. Men eftersom kristendomen inte är en religion utan en relation, så handlar det inte så mycket om hur bra vi gjort ifrån oss. Det viktiga är inte vem jag är. Det viktiga är vem jag känner.
Och jag känner Jesus.

Därför har jag blivit förvånad, när jag i vissa kyrkor varit på gudstjänster där namnet Jesus inte ens nämnts i predikan.

Lingonsaft utan lingon
Jag var in i en livsmedelsbutik förra veckan och skulle köpa lingonsaft. På safthyllan stod en stor billig förpackning från Euroshopper, tror jag det var. “Saft med smak av röda bär“, stod det på kartongens framsida.
Jag läste lyckligtvis också baksidan, innehållsförteckningen. Den här saften visade sig innehålla en hel del vatten, men så är det ofta. Och den innehöll många många andra ämnen.
Men inte ett enda lingon. Inte ens en droppe juice av några röda bär. Bara kemiska ämnen, konserveringsmedel och smakämnen.
Lingonsaft utan lingon.

Så jag kom att tänka på att det finns folk som försöker utöva kristendom utan Kristus.
Det gör på ett sätt detsamma hur ofta jag går i kyrkan, hur ofta eller hur mycket jag offrar, det kvittar egentligen hur laglydigt och människovänligt jag lever. Om jag inte har Jesus.
För jag tror alltså inte att kristendom i första hand hand handlar om prestationer, om att göra så mycket gott som möjligt. För sånt kommer av sig själv, när man väl tagit emot Herren.
Nej, för om jag så lever medmänskligt som bara den, men missar Jesus, missar gemenskapen med honom, då blir jag inte räddad. Då finns ingen frihet.
Men i ett liv med Jesus som vän, i ett liv där man har en känslomässig relation med Herren, där finns den verkliga friheten.

HARRY HOLM 2011 09 10

________________________________

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
Jakobs brev kapitel 1, vers 22 - 25

Elfte söndagen efter Trefaldighet
TRO OCH LIV

Vi som kallar oss räddade, som tagit emot Jesus om vår frälsare, har en benägenhet att nöja oss med just det. Vi går i kyrkan och vi ber och läser Bibeln. Och invaggas i villfarelsen att det räcker med detta.

Men vi ska ju vara vallpojkar och -flickor åt Herren. Det är det som det går ut på. Vi skall hjälpa till att rädda även det 100:e fåret.
Men hur är vi? Hittar vi särskilt många vilsegångna ?

Jesus vet hur det är. Jesus känner oss, han känner sina får, har han sagt. Han vet att vi ofta missar målet.
Han känner oss och han tycker synd om oss.
I Matteus 9:36 står det: ” när han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde”.

Och han brydde sig inte bara om människorna nere i sina hemtrakter.
Han tänkte på oss i Sverige också, redan då. Som det står i Johannes 10:16:
“Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.”

Och om vi lyssnar till hans röst så hör vi tydligt att vi har ett uppdrag, ett enda uppdrag - att hjälpa människor och att hjälpa människor att hitta till Jesus
Men gör vi det?

Jesus, kan dra oss upp ur den djupaste dyigaste sankmark.
Han har nog svårare att få opp oss upp ur TV-fåtöljerna.
Men han känner oss och kommer därför ideligen, bland att genom Ordet, att påminna oss om vårt uppdrag.

Vårt uppdrag, det är att lämna TV-fåtöljerna och ägna tid åt att hjälpa Herren att dra upp fler ur livets sanka myrar. Det är vårt jobb.
För Jesus har egentligen redan gjort allt, det gjorde han på Golgata. Nu är det våran tur, det är vi som ska föra evangeliet vidare till dom onådda, till grannar, skolkamrater och jobbarkompisar.
Och fast han redan gjort allt, så kommer han att hjälpa oss att lyckas med det. För som vi sjunger
“Jesus har makt, han har all makt, han vunnit seger på Golgata”

Jesus ger oss den glädje och den trygghet i livet, som det står om i inledningen till den 23:e psalmen i Psaltaren:
“Herren är min herde, mig skall intet fattas”.

Tänk att få vara en i en sån hjord! Vilken gåva. Det betyder att när vi har bekymmer så kan vi berätta det för vår herde, exempelvis i bönens form, och Han hjälper oss.
Kanske inte direkt och kanske inte som vi har önskat utan ofta på ett underbart, mycket bättre sätt.
Jodå, det har jag märkt, att ibland händer det att man får vänta på att Herden hämtar oss ur bekymrets sankmark.
Men han kommer till slut, var så säker!
Under väntetiden fortsätter vi att ropa på honom, genom att be eller att läsa i Bibeln och där - mitt i vårt irrande - hittar Han oss, genom att vi finner Honom.
Och ju mer jag lär känna Jesus, som han känner mig, så förstår jag att det är hos honom tryggheten finns, för ett får som mig och för alla andra mer eller mindre vilsna och rädda människor.
Människor som vi som kristna har skyldighet att informera om att det finns en god herde, en räddare, en frälsare.

Nu ska jag sluta, och det genom att göra en bön med utgångspunkte från det som står i Hebreerbrevet 13:20-21:
Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka oss i allt gott, så att vi kan göra hans vilja. Hans vilja att inte bara vara Ordets hörare utan också Ordets görare.
I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2011-09-03

______________________________

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.
Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Till de kristna i Korinth kapitel 12, vers 4 - 11

Tionde söndagen efter Trefaldighet
Nådens gåvor - förspillda?

Jag har i illustrerade böcker och i TV sett ögats och synnervens
förunderliga funktion.
Med ögonen har jag stirrat upp mot natthimlen och försökt förstå
oändligheten.
Jag har sett blommor växa upp genom hård asfalt, myror som burit på bördor många gånger tyngre än dom själva.
Ingen har lyckats att vetenskapligt förklara för mig hur hjärtat kan fortsätta att slå dygn efter dygn. Men ett under är det.
När jag har upplevt människor komma upp ur drogmissbruk och ur misär av olika andra slag, för att bli glada, lyckliga, friska,
omtänksamma medmänniskor, då fattar jag i alla fall en del av
frälsningens makt.

Ja, tänk så många under det finns runt omkring oss. Dagligen.
Men trots alla dessa underverk så degar de flesta av oss omkring i någon sort invand andlig onyttighet. Vi jäktar och jobbar på, javisst.
Men med vad?
Hur prioriterar vi? Vad är det vi missar?

Från första advent 2003, har svenska kyrkan en ny evangeliebok.
Där handlar det denna vecka, den 10:e söndagen efter Trefaldighet om Nådens gåvor.
Tidigare - sedan 1983 - var rubriken för denna söndag "Förspillda tillfällen".
Jag har inte förstått varför det skulle behövas ändrad karaktär på denna söndag. Dels har nådegåvorna varit på tapeten tidigare. Dels behöver vi svenskar nog en botdag,

Visserligen behövs nådegåvorna - och framför allt användandet av
dem - för att bygga församlingar. Men närmare 7 miljoner av de
människor som redan är med i någon av svenska kyrkans otaliga
församlingar deltar ju inte i det kyrkliga livet, varken genom
regelbundna gudstjänstbesök eller genom att använda sina gåvor för att få medmänniskor att leva mer i Jesu efterföljd.

Så det vi alla behöver, det är omvändelse. Det vill säga: De tidigare allvarliga texterna på 10:e söndagen efter Trefaldighet borde ha fått stå kvar - med sin glasklara rubrik "Förspillda tillfällen".
Genom att rannsaka sig under det temat, kan var och en av oss
kanske nå den bättring som Gud skulle glädjas över.

Förspillda tillfällen. Tänker jag efter bara lite, så kan jag komma ihåg otaliga sådana:
Alla gånger jag - på fysiskt eller andligt sätt - kunnat hjälpa en
medmänniska men i stället försvarat mig med det falska uttrycket:
– Jag har inte tid.
Falskt? Jovisst. För jag fortsätter att betona, att den som säger "Jag har inte tid" egentligen menar "Jag anser något annat viktigare". Och när jag säger det, då är det att strunta i vad den Helige Ande just viskat eller ropat till mig.

Enligt Luther är Andens verk att han kallar, församlar, upplyser och helgar.
Att inte lyssna när Anden kallar, utan komma med det naiva
– Jag ska bara...
Att inte ställa upp med de andra när Anden församlar.
– Jag hoppar över gudstjänsten den här söndan, måste plocka av
vinbärsbuskarna.
Att se bort när Anden upplyser.
– Det där bibelordet gäller ju inte mig.
Att vara nöjd som det är, när Anden vill helga.
– Vi har det ju så mysigt i våran församling där alla känner varann,
och förresten kanske jag generar grannarna om jag ber dom följa med till gudstjänsten, speciellt om det blir lite för karismatiskt.

Allt sådant är synd mot den Helige Ande. Och det är i klartext att
vända ryggen åt Gud.
Dessutom är det, åtminstone hos mig, tyvärr ett vanligt beteende.
Den 10:e söndagen efter Trefaldighet, tänker jag därför år efter år
fortsätta med 1983 års version, det vill säga med temat Förspillda
tillfällen. Så att jag får välbehövliga tankeställare. För omvändelse
behöver vi alla. Då och då. Inte minst jag.

Jag ber:
Käre Gud, tack för Dina löften, som gör att jag kan be Dig förlåta
mig för alla förspillda tillfällen. Herre, lär mig att lyssna när din Ande kallar eftersom han talar om vad Du vill att jag ska göra med mina gåvor, och hjälp mig så att jag på rätt sätt tar vara på den tid Du utmätt åt mig här på jorden. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2011/08/27

_______________________________

”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.
Om ni inte har varit trogna ifråga om den ohederliga mammom, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?
Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

(Lukas 16:10-15)

Nionde söndagen efter Trefaldighet
FÖRVALTARSKAP

Visst gillar jag pengar. Mest bekymmer i det sammanhanget orsakar bristen på dom.
Så, gott om slantar gör mig gott. Tycker jag. Och än så länge har jag inte märkt att min kärlek till Herren har minskat när jag någon enstaka gång haft slantar så det räckt till räkningarna och dessutom blivit lite över.

Men budskapet i dagens bibelord är glasklart. Man kan inte tjäna både Gud och mammon.
Så jag måste fundera lite närmare på ordet tjäna.

– Ju mer pengar jag tjänar, desto mer kan jag offra till församlingens verksamhet och till exempelvis mission.
Verkar argumentet bra?

Det tycker knappast Herren.
För repliken ovan pekar på att man för den kristna verksamheten bara använder överflödet, det som är över.
Och ordet "offer" betyder faktiskt att man försakar något. Och det gör man ju inte, med inställningen att ”nu tjänar jag lite mer så nu kan jag ge lite mer till kyrkan”.

Ändå är det inte så enkelt, som att alltid ge mer än man har.

– Sälj allt vad du har, sa visserligen Jesus till den rike ynglingen.
Men han sade det inte till alla. Det var till exempel helt OK i bröllopshuset i Kana, att ge ut pengar för att hålla gästabud.

Att ställa in en familjefest för att i stället ge pengarna till kristen verksamhet, det låter ädelt. Och det vore ett offer.
Men frågan är om denna försakelse gjorde givaren till en glad och god människa.

Likadant är det med det mer eller mindre uttalade kravet att ge tionde, vare sig man är pensionär med 6.000 kr i handen i månaden eller en välavlönad nybliven statlig direktör med 120.000 kr i månaden.
För pensionären kan tiondet kännas som ett tvång. Och tvång ger ledsna människor. Och det är inte bra, för Gud älskar en glad givare.

Jag tror att det viktiga kan sammanfattas så här:
Det är inte fel att tjäna penningar men det är fel att tjäna penningen.

Så jag ber , Gud, gör mig klok och trogen, trogen att tjäna Dig och min nästa, lär mig att sköta mina uppdrag och mina pengar och ge mig uthållighet i det. Skydda mig så att jag, med eller utan pengar, dyrkar Dig och inte mammon, I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
2011-08-19

_________________________________

”Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt.”
Matteus 7:14

Åttonde söndagen efter Trefaldighet
ANDLIG KLARSYN

I Bergspredikan talar Jesus i klartext och i liknelser om hur vi människor bör leva. Folket där på plats var överväldigade av hans undervisning, berättar Bibeln, för ”han undervisade med makt och inte som deras skriftlärde”. Så slutar sjunde kapitlet i Matteusevangeliet. Sedan gick Jesus ned från berget och stora folkskaror följde med honom.

Detta Matteusevangeliets sjunde kapitel börjar med orden ”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Här finns också uttrycket om att man ser flisan i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. Och det tröstesrika ”Be så ska ni få”.

Men jag tänker idag på ett par andra saker i kapitlet. I 13:e versen uppmanas vi att gå in genom den trånga porten och välja den smala vägen. Mot den bakgrunden blir det extra svårt att betrakta vissa förkunnare som trovärdiga. Jag tänker bland annat på Benny Hinn, som betalade 70.000 kronor per natt för en hotellsvit, med förklaringen:
– Jag har bara en kropp att använda för Gud och jag vill därför inte låta Guds verk hindras av brist på vila.

Av egen erfarenhet vet jag att man kan vila i betydligt billigare nattkvarter.

Med min gamla rostiga Volvo i bakgrunden kan det kanske tolkas som avundsjuka, men jag är nog inte ensam om att tycka att det förtar trovärdigheten i förkunnandet när en kollega till Hinn har en Merca för 700.000 kronor plus sex andra bilar. Samt en Rolex-klocka för 300.000 kronor.

Tankarna går då av sig själva till Matteus 7:13. ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.”

Och nästa vers, dagens Bibelord, sitter som en smäck: Ett uselt träd bär dålig frukt. Kostsamt lyxliv i stället för att dela med sig av sina tillgångar till de fattiga, det rimmar dåligt med det budskap Jesus vill ha spritt. En Rolex-klocka eller en bil för tre kvarts miljon, det är lätt igenkännbara exempel på den dåliga frukt som berättar om ett uselt träd.

Dessutom är det helt onödigt med materiell lyx. Det ger ingen lycka.
För att gå den så kallade smala vägen, att vandra med Jesus och så mycket som möjligt i hans anda, det är inte så jobbigt. Tycker jag. För mig känns det faktiskt som en bred väg, om jag jämför med tiden innan jag beslutade mig för att följa Jesus.

Jag ber:
Käre Herre, låt Din Helige Ande visa oss vad som är sant och rätt. Använd oss i Ditt verk och ge oss den kraft och insikt som behövs för att vi ska klara det uppdrag Du har gett oss.
Gud Fader, led oss på livets väg och låt Din Andes kraft lysa oss när vi stundtals famlar i mörkret. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2011 08 13

________________________________

Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ut ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.

Matteus 17:5

Sjunde söndagen efter Trefaldighet
KRISTI FÖRKLARINGS DAG
Jesus förhärligad

Tips och råd från vänliga människor, det får vi titt som tätt. Det kan gälla allt från yrkesval till lämplig krydda i maträtten.

Men ett bättre råd än i dagens bibelord, det finns inte.
– Lyssna på Jesus, sa Gud.

Bibeln är som ett korsordslexikon i livets stora ordfläta.
Låser det sig, är det svårt att hitta en lösning, då slår jag upp Bibeln och ser vad Jesus gjort och sagt. Och så försöker jag smittas av Herrens inställning.

Vad sker då? Jo, då går allt ihop, då stämmer det både i lod och våg, i med- och motlut i livets berg- och dalbana.

Så,jag ber:
Tack Gud för att Du på förklaringsberget visade vem Din son är. Hjälp mig att alltid se ljuset omkring honom. Och låt Ditt ord visa oss vägen genom vår – på flera sätt – mörka värld, så att vi alla hittar till målet: Ett liv med Jesus och himmelens härlighet.
I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2011-08-07

_______________________________

När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.”

Lukas 9:57

Sjätte söndagen efter Trefaldighet
EFTERFÖLJELSE

Att följa Jesus. Att i alla fall försöka vara som han var (kärleksfull men ändå skarp när det gällde), göra som han gjorde (bota sjuka och förkunna kärlekens Gud) och säga som han sa (alltid de rätta orden i mer eller mindre kritiska lägen).

Ja, väljer man att följa Jesus, då får man strunta i det gamla och se framåt, gå framåt.

Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” (Lukas 9:62)

När man då går där och efter förmåga försöker trampa i Jesus fotspår, så händer det alltid saker utmed vägen.
Då och då i livet står man i vägskäl och undrar vad man ska välja. För en kristen är det lätt att be om Guds ledning, om att få ett tecken av något slag om vilken väg som är bäst (bäst för en själv, tänker man nog gärna).
Men mestadels har man inte ögon att se sådana pekpinnar.

Jag brukar i stället försöka tänka så här:
– Vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen?
Eller:
– Vad skulle Jesus ha sagt i det här läget?

Innan eller efter detta har jag sökt ledning i Bibeln.
Men det räcker inte att kunna alla verser där. För det kan också de skriftlärda. Och Jesus sade så här:
- Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. (Matt. 5:20)

För det mesta känner jag förhoppningsvis vad som är rätt och fel. Och säger eller gör det riktiga. Det räcker inte att bara lita på nåden och syndernas förlåtelse.

För det står också, i Matteus 16-27, ”Mäniskosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

Jag ber:
Herre Jesus, du som gick korsets väg till slutet, ge oss mod att följa den väg din kärlek visar oss. Å, Gud som allt gott kommer från, fyll våra hjärtan med en rätt kärlek till dig, och till våra medmänniskor, så att vi bevaras i det goda. I Jesu, namn Amen.

HARRY HOLM
2011 07 29

______________________________

Herren sade till Abram:
"Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall gör dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och dem som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."
Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Haran.

Första Mosebok 12:1-4

Femte söndagen efter Trefaldighet
Apostladagen - Sänd mig!

Fortfarande uppfylld av det tragiska som hänt i Norge, skall jag försöka presentera en text över dagens kyrko-tema. Men bibelstudiet störs av tankarna på hur ond och självisk en människa kan bli, till och med i så hög grad att verkligheten öveträffar dikten (dikten = alla människofientliga actions- och våldsfilmer som översvämmar tv-kanalerna)..
I kristendomen finns otaliga exempel på människor som offrat sina liv för andra och för sin tro. Att göra tvärtom, som mördaren / mördarna i Norge, är alltså det mest okristna - och det mest fega - som går att utföra: Att offra andras liv för sin egen mer eller mindre sjuka ideologi, är drivkraften hos terrorister - oberoende av nationalitet.

Vi andra har en kallelse som en dag som denna överstiger allt annat. Vi är kallade att - i ord och gärning - sprida kärleksbudskapet, som det predikades och demonstrerades av Jesus och senare av hans apostlar. Och att tro på att detta - och bön - är fungerande krafter i kampen mot ondskan på alla nivåer.

Vi måste tro. Tro på det goda. Tro på Guds löften att det goda kommer att segra.

Kallelser och utsändningar kan ske på de mest skiftande nivåer, det har vi sett i våra bibliska berättelser.
I början på Lukas femte kapitel säger Jesus åt Simon att han ska åka ut och fiska på ett visst ställe. För Simon var det nog lite motig att göra det, för han berättar för Jesus att man har varit där och provat i många timmmar utan framgång.

Så lade dom ut, lade i redskapen och fick så mycket fisk att näten höll på att paja.
Det handlade om att tro.

Inte så lite skeptisk var också Abraham, när han som hundraåring fick höra av Herren att hans nittioåriga fru Sara skulle bli med barn.
Men Abraham var en hejare på att tro, världsmästare i grenen egentligen eftersom han visade prov på stor tro under decennium efter decennium.

Det började när han hette Abram och han i mitt tycke blev världens förste apostel.
Namnet Abraham fick han inte av Herren förrän han var 99 år gammal. Och den händelse jag tänker på är den som det står om i Bibelordet här ovan och som inträffade 24 år tidigare.
Herren sa, som ni läste, åt Abram att lämna Harran. Och det gjorde han tillsammans med sin fru, som på den tiden förresten hette Saraj.
Gång på gång sade Herren åt Abram att göra si och göra så. Herren kallade och Abram löd. Gång på gång. För Abram/Abraham trodde.

Jag vill gärna ägna mig åt Abraham på Apostladagen. För Abram kallades att vara stamfader för Guds egendomsfolk och bröt upp i tro, precis som när apostlarna i Nya Testamentet kallades att vara grundpelare i den tidens Gudsfolk och för oss som då var hedningar.

Som det står i Galaterbrevet 3:7-9
Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet. ”Alla folk skall bli välsignade genom dig.” Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.

Och i Galaterbrevet 3:14 fortsätter aposteln:
Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

Jag kommer också att tänka på det tillfälle då Johannes döparen inte var särskilt ödmjuk mot fariséerna och saddukeerna när dessa kom och ville bli döpta. Till dom sa Johannes:
”Huggormsyngel, vem har sagt att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn ur dessa stenar.” Matt 3:7-9

Sådan frukt som hör till omvändelsen, sa Johannes. Det är bland annat Andens frukter. Och vilka är dom? Svaret finns i Galaterbrevet 5:22:
”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

Ju mer av detta, desto mindre chans för djävulen att - i norrmäns eller arabers skepnad - förstöra den kärleksfulla värld som Jesus predikade: "Älska din nästa som dig själv."

Jag frågar mig på Apostladagen: Hur benägen är jag att lyda Herrens kallelse, att bryta upp från mina invanda sysslor och miljöer? Inte känns det heller på andra sätt som om jag har nämnvärt mycket apostel i mig.
Men tro har jag och hoppet att i alla fall i ökad utsträckning kunna bära Andens frukter.

Så jag ber:
Herre, gör mig mer lyhörd för Din kallelse och stark nog att följa den. Och hjälp mig att växa i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Sänd mig - utrustad med detta - till människor, så att kärleksfaktorn ökar (och våldsfaktorn minskar) - i varje fall i någon mån också tack vare mig.
I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2011-07-23

_________________________________

Det finns inget försvar för dig som dömer, vem du än är.
Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.

Romarbrevet 2:1

Fjärde söndagen efter Trefaldighet
ATT INTE DÖMA

Den här söndagen handlar det om att döma andra. I kyrkorna läses ur evangeliet enligt Lukas kapitel 6, bl.a.
"Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända."

Jag brukar då tänka på Matteus 7:1–5, där Jesus förklarar att man måste ta bort bjälken ur sitt eget öga innan man kan se och ta bort flisan ur sin broders öga.

Visst kan man säga till en god vän att han har fel, för det är också vänskap att inte bara "jamsa med" utan att även korrigera. Misstag man gör och inte märker själv, dom mår man bara bra av få reda på. Så man slipper "göra bort sig" fler gånger.

Men långt ifrån alla som dömer har ögonkontakt med den det gäller. Det är allt för vanligt att kritisera någon som inte är på plats. Jag kallar det för att "prata sk-t om andra".

Tänk då på en sak:

Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Därför tycker jag om bibelstället Gal.6:1–2. Från Efesos sände Paulus det brevet i mitten av 50-talet e.Kr. Brevet var riktat till församlingarna i provinsen Galatien, i norra delen av Mindre Asien där Paulus varit på både sin andra och sin tredje resa.

Brevet som helhet innehåller verkligen "raka puckar", som man säger nuförtiden. Men i det bibelställe jag hänvisar till är han i alla fall ganska lugn i sina formuleringar. Så här står det:

"Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse, skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." (Gal. 6:1–2)

Så, Herre, jag ber, hjälp mig se till att min egen bjälke är borta ur ögat innan jag försöker peta bort min väns lilla flisa. Gör mig ödmjuk men ärlig i min kritik. Det ber jag, i Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2011 07 16

------------------------------------------------------------------

Fadern sade till honom: ”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen."

Luk 15:31-32

Den förlorade sonens återkomst

Tredje söndagen efter Trefaldighet
Förlorad och återfunnen

Det var andra hälften av 1940-talet och jag gick regelbundet i söndagsskolan i Skinnskattebergs pingstförsamlings barackliknande byggnad. Termin efter termin klistrades det stjärnor på min plansch med himlastegen, eller röda äpplen på ett äppelträd, för gick jag i söndagsskolan så gick jag i söndagsskolan. Inte en "lektion" skulle missas!

Men så en söndag eftermiddag sade jag till min mor, att nu går jag inte dit mer.
Jag svarade inte på frågan varför.
Många har under åren lämnat sina församlingar på grund av olika exempel på människoregler, den sorts stramhet och påhitt som präglade frikyrkan dåförtiden och som förmodligen halverat antalet medlemmar i församlingarna. (I mitt fall kunde jag bl.a. konstatera att den lokala söndagsskolle-ledningen inte kunde acceptera att min mor var omgift. )

Nu lämnade jag pingströrelsen runt 1950 och kom inte tillbaka dit förrän 50 år senare. Ett halvsekel hade jag då praktiserat "ute i världen", som ett frikyrkligt uttryck lyder, innan jag blev en återfunnen son.

Jag hoppas att åtminstone någon är glad över det. Det hoppet grundar jag på det bibelställe, som Lewi Pethrus citerade i sin sista predikan (på Nyhemsveckan 1974):

"Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.” (Luk. 15:7)

Så kanske till och med den återfunne sonen Harry Holm orsakar viss glädje i himlen. Gör han det på jorden också ibland, så vore det väl för väl. För då finns det, som det står i Dagens bibelord, klar anledning att ”hålla fest och vara glada”.

En fest som gör oss glada, tycker jag att varje gudstjänst är. Går man till sin kyrka på söndagen så fungerar det som ett suveränt sätt att ladda batterierna, för att använda ett modernt uttryck.

Tyngd av bekymmer kan man ibland komma till sin församlings andakt. Lovsånger, psalmer, bön och förbön, några viktiga ord ur Bibeln trösterikt tolkade, fungerar som ett högoktanigt andligt bränsle som gör sinnet lättare. Livsglädjen kommer åter och festen får en extra dimension när vi också delar bröd och vin i nattvarden, Herrens måltid.

Om fler kom till vår öppna kyrka och upplevde detta och gemenskapen med både Gud och människor, så skulle fler av vår orts söner och döttrar omvända sig. Säkert som amen i kyrkan.

Vi ber:
Herre, du som aldrig slutar leta efter dom som gått vilse,
vi tackar dig för din öppna herde-famn.
vi prisar dig för att du aldrig ger upp.
Du kanske låter oss falla gång på gång
men i nåd får vi komma tillbaka till Dig.
Bevara oss i din trygghet.
I Jesu namn amen.

HARRY HOLM
2011 07 09

_________________________________________________

Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster.
När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ”Välkomna, allt är färdigt”.
Men alla hade de någon ursäkt att komma med...”

Luk 14:16-18

Andra söndagen efter Trefaldighet
Kallelse till Guds rike

” ... alla hade de någon ursäkt att komma med... ”

De som blev bjudna enligt dagens Bibelord hade alla sina ursäkter för att inte komma när festarrangören kallade.
En hade köpt en åker som han tyckte att han måste gå och kolla på. En annan hade skaffat sig fem oxar som han ansåg sig tvungen att inspektera kvaliteten på. Någon hade gift sig och ville därför inte komma.

Och så där är det väl för oss alla. När vi kallas, inifrån eller utifrån, att göra något kärleksfullt som medlemmar i Guds församling, så är vi som barn och säger ”ska bara...”
– Jodå, nog skulle jag vilja hjälpa till med evangeliseringen, men först ska jag bara...
Ja, när vi kallas till tjänst för Guds rike, så måste vi ”bara” först göra det och det och det. Gräsmattan ska klippas, dam-vm-fotbollsmatchen skall beskådas, den nyöppnade butiken skall inspekteras.

– Jag har inte tid.
Det är den största lögn vi kan uttala, inom oss själva eller utåt mot den som kallar oss till Guds rike.

”Jag har inte tid” betyder ju egentligen att jag anser något annat viktigare.
Och vad kan vara viktigare än att genom arbete för Gud, i Jesu efterföljd med hjälp av den helige Ande, rädda människor från helvetet, vare sig det är på jorden i nutid eller i underjorden i framtiden.

”När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede”, står det sedan i Lukas evangelium (14:21).
Vore jag Herren skulle jag vara jättearg över hur vi, dagens kristna, prioriterar i våra almanackor.

Så jag ber:
– Herre, vi prisar Dig och vi ber Dig förlåta oss att vi bortprioriterar arbetet för Ditt rikes utbredande. Käre Gud, Du som kallar oss till Ditt rike, ge oss inte bara mer lust utan också mer förnuft när det gäller att disponera tiden till att göra Din vilja, så att vi med hela våra liv kan tjäna Dig, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

HARRY HOLM 2011 07 01

_______________________________

Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.

Luk.3:16

Den helige Johannes Döparens dag

Idag handlar min lilla lekmannabetraktelse om ett par tremänningar. Men inte om vilka tremänningar som helst. Jag skriver om Jesus och Johannes Döparen.

Bibelordet inför Johannes Döparens dag (söndagen den 26 juni) har jag hämtat från Lukas evangelium.
Lukas verkar vara den ende av författarna i Nya Testamentet som inte är född jude. Han var läkare och en av Paulus medarbetare och skrev sin berättelse ungefär 80 år efter Kristi födelse.
I tredje kapitlet berättar Lukas om Johannes döparen, mannen som röjde väg för Jesus och till och med döpte honom.

Johannes, son till Sakarias, var ute i öknen när Gud sa till honom vad han skulle göra. Så Johannes började, överallt i trakten av Jordan, att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.
Folk kom i stora skaror till honom för att bli döpta, trots att han kallade dem ”huggormsyngel” och sa att ”varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden”.

Många av de människor som kom till Johannes fick för sig att det var den efterlängtade Messias som hade kommit. På sådana frågor svarade han alltid:
– Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. (Luk.3:16)

Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns också Jesus, hans tremänning (som man kallar kusinbarn i alla fall i Härjedalen). Och de båda hade på sätt och vis träffats väldigt tidigt i sina liv.
Efter bebådelsen tog sig Maria till sin kusin Elisabet, som var i sjätte månaden. Och när de båda gravida kvinnorna träffades hände det som jag brukar uttrycka som att Johannes sparkade en hälsning till sin tremänning Jesus, när båda var i sina mammors mage. (Lukas 1:41)
Dessa båda havande kvinnor (kusiner, eftersom Elisabets mor Sobe och Marias mor Anna var syskon), var sedan tillsammans i Johannes Döparens barndomshem i tre månader.

Men det var ungefär 30 år senare som Jesus kom till Johannes för att låta döpa sig. Och när han blivit döpt – berättar Lukas – och stod och bad ”öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen:
– Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Jag hoppas att det är lika för Dig som läser dessa rader, att Jesus är – eller mycket snart blir – Din utvalde.
Jag kan intyga att det inte finns en bättre förebild (läs mer om Honom i Bibeln så förstår Du vad jag menar).
Och jag kan bekräfta att det inte finns bättre ressällskap på färden genom livet än Jesus Kristus.
Han är inte bara Idol 2011 utan Idol i evighet.
Amen.

HARRY HOLM 2011-06-25

________________________________________________

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matteusevangeliet, 28:e kapitlet, verserna 18, 19 och 20

Heliga Trefaldighets dag
Fader, Son och helig Ande

Söndagen efter pingst kallas Heliga Trefaldighets dag. Då talar man i tusentals kyrkor i landet om trefaldigheten, om treenigheten: Fadern, Sonen och den helige Ande.

Treenigheten? ”En orimlighet” säger många där ute. ”Tre kan inte vara en och en kan inte vara tre.”
Då säger jag att vatten (H2O) kan exempelvis finnas som vatten, is och ånga. Och när vanligt vatten kan finnas i tre olika skepnader, skulle inte då vår store Gud kunna finnas i tre olika skepnader?!

I Jesus möter vi Gud själv, mitt i mänsklighetens historia, och eftersom Jesus inför sin himlafärd lovade oss den helige Ande som hjäpare så får vi också komma ihåg Jesu ord, om att han - trots himlafärden - är med oss alla dagar intill tidens ände... alltså i form av Anden ... plus att Jesus säger att Fadern verkar genom Anden. Allt hänger ihop. Vi har en treenig Gud.

Jesus talar alltså om den treeniga Guden också när han sänder ut sina lärjungar, som det står i dagens bibelord, alltså slutet på Matteusevangeliet, jag repeterar 28:e kapitlet, verserna 18, 19 och 20.

”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Och jag ber:
Treenige Gud, Du är större än vad man kan säga med ord, Vi prisar Dina tre namn, Fader, Son och helig Ande.
Tack, Gud skaparen, för att du i form av Jesus lärde oss vad kärlek är. Tack Jesus, frälsaren, för att du räddade oss och för att du sände oss den helige Ande, hjälparen, till att kalla, församla, upplysa och helga de kristna på jorden.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
2011 06 18

_____________________________

Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.

2:a Korinthierbrevet 1:21-22

PINGSTDAGEN
Den helige Ande

“När pingstdagen kom var de alla församlade.” Idag läser man i kyrkorna inledningsorden i Apostlagärningarnas andra kapitel. Där står det också att “Alla fylldes av helig Ande.”
Ja nu är pingstdagen här - och då är det önskvärt med extra mycket helig Ande.
Vi ska börja med att läsa 2:a Korinthierbrevet 1:21-22. Där står det:
"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan."

För dom flesta är pingsten bröllop och blommor och en resa till sommarstugan . På nån helig Ande finns inte en tanke.
Om vi tittar utanför frikyrkoförsamlingarna – och där är tyvärr dom flesta – säg den tonåring av idag som skulle bli hänryckt över dagens tema ”Den helige Andes utgjutande”.
Utgjutande... tänker hon eller han. När vi spelade fotboll fick jag en smäll på benet och fick en utgjutning...
Och då blir det inte alls så positivt som Jesus hade tänkt sig det.
För han skickade oss den helige Ande för att helga oss, det vill säga för att av ren nåd befria oss från syndens makt.

FÖRR I TIDEN måste alla, också dom unga, lära sig Luthers katekes. Utantill. Tycka vad man vill om den, men dom unga då, dom fick frågor ur den boken och dom skulle kunna svara.
Jag ska ta ett exempel ur ”Luthers Lilla katekes med kort utveckling”, ”av Konungen gillad och stadfäst 1878”.
Den 134:e frågan där lyder: Vad är helgelsen.?
Och på det skulle varje elev svara:
”Helgelsen är den helige Andes verk i vårt hjärta, varigenom han gör oss delaktiga av frälsningens nåd, och därmed omskapar oss till hjärta och leverne, så att vi bliva heliga.”
”och därmed omskapar oss till hjärta och leverne” alltså.
Och nästa, den 135:e frågan: ”Varför måste den helige Ande göra oss delaktiga av frälsningens nåd?”
På det skulle den unge svara: ”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”
Nästan 150 år gammal svenska. Men ändå inte så svår att förstå.
”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”

I Nya Testamentet skildras Jesus som ”Den Smorde” med tanken att smörjelseoljan förmedlar kraft och Helig Ande. I Apostlagärningarna 10:38 står det: “hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, Gud var med honom”.

Det här blir också bilden av oss kristna: Vi har smorts av Kristus, dvs tagit emot Anden av Honom. Och som jag läste inledningsvis, så står det alltså i 2:a Korintherbrevet 1:21-22:
"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan."

På gamla testamentets tid var det bara profeter, präster och kungar som kunde få den här smörjelsen. Men genom det Jesus har gjort för oss, så är allt Guds folk ett kungligt prästerskap: För Gud vill att alla troende ska ha en smörjelse från Honom.

Smörjelsen är till för att vi alla som räknas till Guds folk skall få kraft att berätta om Hans härliga gärningar.

Smörjelsen, den Helige Andens gåvor, som kom till oss lärjungar den första pingstdagen, är alltså till för att bygga upp församlingen. Och därmed oss vanliga kristna.
Predikanten predikar och pastorn vårdar men det är när den Helige Ande träffar människors hjärtan, som den förnyande elden tänds i oss troende.
Och meningen men det? Jo genom att vi låter den Helige Ande få arbeta fritt i församlingen , kan Herren verka genom var och en av oss församlingsmedlemmar..

För Anden, smörjelsen förlöser och gör mig frimodigare.
Tänk ett riktigt Gudsmöte, ett sånt där härligt tillfälle när Guds närvaro bara sköljer kärlek över en. Tårar kanske rinner utför kinderna, och man känner kanonstarkt att Gud är med just mig.
Det är såna gånger vi smälter samman med Jesu Ande. För den som är förenad med Herren blir till en enda ande med honom, förklaras det i 1:a Korinthierbrevet 6:17.
Det är bara ett bibelställe av många som visar att vi troende verkligen har många anledningar att vara glada.

Och Glädjen är viktig. Inte minst för oss troende. För att vara kristen är inte att allvarligt följa en rad hårda bestämmelser och leva helt i försakelse. Nej, jag brukar fundera på om vi inte här på jorden måste öva oss i att ha det glatt och mysigt, för annars kanske det blir för stor och chockartad kontrast när vi kommer till himlen och dess härlighet.
Med andra ord, kanske jag inte bordet tala så mycket om pingst som jag har gjort, utan leva ut pingsten i stället. Nu och här. Och Alltid.

Jag ber:
Helige Ande, hjälp mig att frimodigt visa - i ord och ton, med miner och rörelser, med tårar och skratt - hur lycklig jag är över att få vara ett med Herren.
Jesus, tack för att den Hjälpare du sände oss, smörjer oss - så att inte våra kugghjul kärvar av rostiga vanor, smörj loss min och andras kärvande frimodighet så att församlingen blir en plats där alla - var och en med sina speciella gåvor - gör sitt i evangelisationen av vårt land.
På det viset kan varje dag under året blir som en riktigt
Glad pingst.
I Jesu namn Amen.

HARRY HOLM
2011-06-11

________________________________________________

Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?

Rom 8:31

Söndagen före pingst
Hjälparen kommer

Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Så står det i dagens bibelord.
På ett sätt är det många som kan vara emot oss kristna, som är det och som visar det mer eller mindre tydligt.
Men det är inte det som dagens bibelord handlar om. Det är mer om att när någon, eller något, är emot oss så, så har vi Gud som står på vår sida. Och han är den störste, en oslagbar livvakt, försvarsadvokat, rådgivare och skyddsängel.
Han är vår far och som ett barn vänder sig till pappa vid alla sorts bekymmer, så vänder vi oss till Gud.
"... ni har fått en ande som ger er söners rätt så att ni kan ropa "Abba! Fader", står det i Romarbrevets 8:e kapitel.
De kristna i världen har även idag människor emot sig, vilket tar sig uttryck i allt från spydiga ord till dödshot och verkställda sådana.
Men i alla lägen vänder de kristna sig till Herren och det ger styrka, mod och minskad oro.
Varje kristen har dessutom, som varje annan människa, de personliga problem av skilda slag som alltid dyker upp.
Det kan ha att göra med hälsa, ekonomi, relationer och annat.
Ja alla vet vi att ett liv rymmer motgångar. Lidande finns av många slag och att lida för sin tro är en sort, och en stor sak egentligen. Förutsagd i Bibeln, exempelvis i Romarbrevet 8:18 där det står: "Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som ska uppenbaras och bli vår."
Vid alla lidanden är det dessutom trösterikt, att Jesus inför sin himlafärd lovade att den helige Ande, Hjälparen, skulle ta över på jorden och stötta – även oss sentida lärljungar – i alla lägen, i både sorg och glädje.
Ja, glädjen är också viktig. Att vara kristen är inte bara att allvarligt följa en rad hårda bestämmelser och leva helt i försakelse. Nej, jag brukar fundera på om vi inte här på jorden måste öva oss i att ha det glatt och mysigt, för annars kanske det blir för stor och chockartad kontrast när vi kommer till himlen och dess härlighet.
I Romarbrevet 8:13 står det: "Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; "

Sammanfattningsvis: Vi vet att Hjälparen kommer när vi behöver honom, och inte minst nästa söndag, Pingstdagen. Men jag vill ändå, som avslutning idag, citera ur en kollektbön i Svenska kyrkans evangeliehandbok:
"Allsmäktige evige Gud, du som har upphöjt din ende Son och givit honom del i din härlighet, sänd oss Hjälparen, den helige Ande, så att vi med dina trogna finner vägen till ditt eviga rike. Amen."

HARRY HOLM 2011-06-03

_____________________________

Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

(Johannesevangeliet 14:14)

BÖNSÖNDAGEN

Jesus hade tvättat lärjungarnas fötter, han hade pekat ut förrädaren Judas Iskariot och han hade gett oss det nya budet, att vi ska älska varandra. Han hade också förutsagt Petrus förnekelse, innan han höll det så kallade avskedstalet och berättade om vägen till Fadern.

Han betonar först värdet av att tro på Jesus Kristus.
– Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. (Joh. 14:12)
De gärningarna Jesus hade gjort var inte småpotatis precis. Och ändå ger han sådana löften om vad vi som lärljungar ska kunna utföra. Gränserna tycks bara vara de gränser vi själva sätter, genom att vi inte har tro nog att i Jesu namn utföra exempelvis helande och annat gott av det slag han gav exempel på under sin jordavandring.
Så det första är kanske att be om mer tro.
I avvaktan på att vi i större utsträckning, i Jesu namn utför tecken och under, får vi alltså fortsätta att ägna oss åt att be.
Vi som är lite mer aktivt kristna har ju platser och former där vi berättar för varandra om hur bönen hjälpt oss i de mest omöjliga situationer.
Även annars är det viktigare än någonsin att vi berättar för människor även utanför församlingarna om bönens makt och kraft.
Vi är ju i den yttersta tiden.
Vi ber oftast när vi har behov, av helande, av lösning på problem. Bön i form av tacksägelse hamnar, åtminstone för mig, ofta i någon sorts andra division.
Så han hade rätt om majoriteten av svenskarna, dåvarande biskopen i Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg, när jag
intervjuade honom inför milleniumskiftet:
– Kyrkan är bra att ha när det går åt h-e.
Och det gör det, i stort eller smått, för oss alla förr eller senare. När det värsta har hänt, då får vi alla söka tröst i gemenskap med andra – i samtal – och med Gud – i bön.
Så får vi be, i kyrkorna och i enskildhet, om kraft att orka leva vidare, att leva vidare för dem som fortfarande lever.
Och då får jag inte glömma att tacka också, att tacka för möjligheten att be till Gud.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2011-05-28

_____________________________

Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna”.
De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

(Lukas 7:48-50)

Femte söndagen i Påsktiden
Att växa i tro

Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna”.
Dina synder är förlåtna. Tack för det. För nog har vi alla syndat, inte minst jag.

Här har vi ett av flera exempel på hur välgörande det är att tro. Att få tro på löftet att mina synder är mig förlåtna, speciellt som jag har svårt att förlåta mig själv för mycket jag sagt och gjort.

Mina tankar går ofta till boken ”Leva med mål och mening”,
skriven av Rick Warren, pastor i Saddleback Church i Lake Forest i Kalifornien. Med boken sände han en bön om att fler människor skulle få uppleva den glädje s
Vilket i sig gör att man växer i sin tro. om det ger att veta vad Gud vill med ens liv.
Får man klart för sig att Gud har en plan för ens liv, så får man perspektiv på livet. Det minskar i sin tur stressen, gör en människa mer nöjd med sin tillvaro och hjälper en att fatta goda beslut samt – det viktigaste – förbereder en för evigheten

Förbereder dig för evigheten? Jo, det skulle ju underlätta att redan idag veta hur man ska svara när Gud frågar:
– Vad har du gjort med det som jag gett dig?
En väg att hitta svaret på den frågan kan vara att fråga sig som Rick Warren:
– Vad skulle min familj och mina vänner anse vara drivkraften i mitt liv? Och hur vill jag själv att min drivkraft borde vara?
Det tål att tänka på. Men som Rick Warren uttrycker det:
– Om du verkligen uppriktigt vill finna mål och mening med livet får du inte ha bråttom. Det har intet Gud. Sakta farten och ta dig tid att fundera.

Att leva i tro, även när det bär emot och är kämpigt, är grundläggande, i strävan att ha ett liv av den sort som Gud önskar sig.

Och varje gång man lyckats hjälpa någon, inte minst till hälsa genom förbön, så växer man i sin tro. Varje bönesvar, varje under lägger sten på sten i din personliga tros allt starkare byggnad.
Och som Herren säger:
”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Jag ber:
Käre Herre. Hjälp mig att i lugn och ro fundera över livets frågor, över Din mening med mitt liv, och låt mig vara frisk till själ och kropp, så att jag kan fortsätta att leva med mål och mening, alltså att i tro sträva efter att leva med Dig Jesus. Så jag ser att ju mer jag lever i tro och agerar i tro, desto mer växer denna min tro. Amen.

HARRY HOLM parafras 2011 05 22

_____________________________

”Och vägen dit jag går, den känner ni.”
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

Johannesevangeliets 14:e kapitlet, 4-7 versen

4:e söndagen i påsktiden
Vägen till livet

Bibelordet här ovan finns i beskrivningen av hur det var när Jesus tog adjö från jordevistelsen.
Avskedstalet finns i Johannesevangeliet, i kapitlen 14-17, och det talet börjar med de korta men underbart sammanfattande orden:
”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”

Där finns allt, för det betyder att den människa behöver inte bekymra sig, som tror på Gud och tror på Jesus.
Många, allt för många av dagens människor, bryr sig inte eller har av någon orsak svårt att tro. Det är inget nytt. Till och med i den närmaste kretsen runt Jesus fanns det tvivlare. Inte bara Tomas. Filippos ville se Fadern. Då blev Jesus lite besviken, men sedan svarade han, enligt 14:e kapitlet, i 9:e versen: ”Den som har sett mig har sett Fadern.”
Och Jesus fortsatte bland annat med att säga: ”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.”

För gärningarnas skull, alltså.
Här hade ju Jesus i flera år gått omkring och botat fysiska som psykiska sjukdomar, ja till och med uppväckt döda.
Han hade förvandlat vatten till vin och han stod för betydligt större bespisningsunder än så.
– Fattar ni inte att det var med Guds hjälp, undrar Jesus – om vi skulle använda dagens språkbruk.

Vår väg idag då? Jesus är vägen, det han själv sagt. Den vägen han visade oss ska vi kristna gå, en väg av ständig strävan att göra det Jesus gjorde.
För i Johannesevangeliets 14:e kapitels 12 och 13 vers kommer sedan de fantastiska löftena till alla kristna. Jesus säger:
”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.”

Ett steg på den vägen till livet – och i livet – är att hela med Guds hjälp, att lägga händerna på sjuka och säga till det onda att fara ut, I Jesu Namn.

Enligt Jesus föredöme och enligt Bibeln behövs bara tre ingredienser för att detta ska fungera:
1. Att det finns en troende.
2. Att denne troende har händer.
3. Att det finns en sjuk att lägga dessa händer på.

Hur ofta har vi tro och frimodighet att gå den vägen? Allt för sällan.
Men låt oss börja nu. Vi vanliga kristna. I familjen först kanske och bland nära vänner.
Framgången – om vi gör detta i äkta tro – kommer att sporra oss att låta Jesus hela kropp och själ hos allt fler Arbogabor.

Herre, jag ber: Påminn oss ständigt om att det inte bara är med undervisning utan också genom tecken och under som
människor ska visas vägen till livet, det vill säga vinnas för Herren. För då blir Fadern verkligen förhärligad. Och glad.
Amen.

HARRY HOLM
2011-05-13

______________________________

Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Ef. 4:32

Några tankar efter Valborgsfirandet

VALBORGSFIRANDET kom som en sorts punkt efter en hård och lång vinter, där humöret har påverkats av snöskottningsbesvär och elräkningar och brist på ljus utomhus.

SÅ KOM DÅ då våren. Och ljuset.
För oss kristna har Jesus varit ljuset även under årets och livets mörka perioder.
Nu kommer också solen och hjälper till, väcker naturen men också oss.

FÖR ATT BLI lite kemisk, vill jag berätta att när hjärnan känner att det blir ljusare så bildar kroppen Serotonin, som gör att man mår bättre.
När vi i naturen och hemma i rabatten ser de snabba förändringarna i växtligheten, så börjar kroppen utsöndra ämnen som får oss att känna lycka, nämligen Endorfin och Dopamin - vilka också bildas när man är förälskad.
Precis som Oxytocin.

DÅ BÖR DET också bli lättare att göra som Jesus, älska alla människor. Nu är rätta tiden att vara kärleksfull, att glömma gammalt groll, att förlåta dom man tycker har varit dumma mot en. För det kan många vittna om, att det finns inget som ger sådana vårkänslor i familjer, i släkten, i vänskapskretsen, i skolan, på jobbet - och inte minst i den egna själen - som att förlåta.

JESUS HAR inte sagt att vi bara ska älska dom vi gillar. Han säger att du ska älska varje medmänniska, så som dig själv.
Våren är här, Låt den präglas av budskapet från världens ljus, Jesus, låt den här våren blir en vår av förlåtande och av massor Oxytocin och annat utsöndrat därför att du älskar dina medmänniskor.

VI VAR MÅNGA som i går gick ut till en brasa och hurrade för våren.
Elden betydde förstås värme men den kunde också symbolisera att vi eldar upp det gamla, bland annat gammalt groll, för att något nytt, något kärleksfullt, ska kunna börja växa.

GUD VÄLSIGNE våren. Och Gud välsigne dig.

HARRY HOLM 2011-05-01

_____________________________

Kristus är uppstånden

Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftig jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den.
(Matt. 28:1-2)

Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem. ”Han har uppstått från de döda och nu går han före er till Gallileen. Där ska ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.”
De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta för hans lärjungar... (Matt. 28:5-8)
___________________________________________________

TEXT Påskdagen 2011: HARRY HOLM
BILD: GUSTAVE DORÈ

____________________________

Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.

Mark 11:17-18

PALMSÖNDAGEN
VÄGEN TILL KORSET

Fariséerna ansåg sig lite finare, religiöst sett, än andra. Och det retade dom oändligt mycket när folk – inklusive lärjungarna – jublade under Jesus åsneritt mot Jerusalem.

Fariséerna studerade lagen och de äldstes stadgar och höll benhårt på alla gamla regler, ja så strängt att de höll sig för sig själva och inte ville vara tillsammans med de andra, som de kallade för otrogna och ogudaktiga.
Det blev förstås en kulturkrock när så Jesus kom, han som till och med ville ha gemenskap med syndare.
– Det är inte dom friska som behöver läkare utan dom sjuka, sa Jesus bland annat.
Och han kallade rakt ut fariséerna för hycklare. Genom sin lagiskhet stängde dom sig ute från Guds rike, menade Jesus.

Så naturligtvis vägrade fariséerna att acceptera Jesus som Guds son. De var dessutom väl ansedda i samhället, folk respekterade denna religiösa societet.
Kanske har vi där ett av skälen till att samma människohop som nu prisade Jesus och strödde ut palmblad framför honom och åsnan, några dagar senare ropade:
– Korsfärst, korsfäst!

Påverkbara är vi alla, av "yttre omständigheter". Det ärkebiskopen uttalat får liksom större tyngd än det exempelvis en enkel baptistmedlem i Borås säger. Därmed inte sagt att ärkebiskopen har mer rätt.
Den enda som har helt rätt och alltid gör och gjort helt riktigt är Jesus Kristus.
Nära honom kan vi komma genom att läsa i Nya Testamentet om vad han sagt och gjort och försöka leva därefter.

Jag skulle hellre vilja vara svansen på åsnan som bär Jesus, än en farisé som kan hela Gamla Testamentet och kyrkoordningen utantill men missar Guds son.

Käre Gud, låt mig få mer förmåga att i ord och gärningar strö ut palmer och breda ut kläder för Din son, vår Herre. Jesus Kristus.
Amen.

HARRY HOLM 2011-04-16

______________________________

Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son."
Evangeliet enligt Lukas kapitel 1, vers 30

Jungfru Marie bebådelsedag

Jungfru Marie bebådelsedag firas till minne av dagen då ängeln Gabriel visade sig för Maria. Han berättade att Maria var utvald att föda Guds son. Dagen infaller nio månader innan jul, den 25 mars, men firas på en näraliggande söndag.

Gud kontaktade en ung tonårsflicka i en mindre by i Palestina. Hon var kanske bara 14 eller 15 år gammal, och fick ett väldigt stort uppdrag.

Så väntar hon då barn, ett barn som ska påverka hela världen i tusentals år.

Gud skulle visa sig. Som människa. Och kom lugnt och fint, genom att växa till i en ung kvinnas kropp under nio månader. Precis som andra människor kommer till. För i form av Jesus kommer Gud till jorden som en människa.
Vilken kontrast till när Jesus kommer nästa gång, tänker jag.

Men åter till Maria. Vilken förebild hon är. Vilket mod. Att ta på sig denna roll som hon precis inte drömt om och önskat sig. Att göra Guds vilja även om det ”känner på”.

Hur öppna är vi för Hans tilltal. Hur villigt ställer vi upp när Herren önskar något av oss, exempelvis under rubriken Älska din nästa?
Hur ofta går omsorgen om andra före våra egna behov och planer?
Det är bara hälften av oss som står ut med en timmes den omsorg om medmänniskorna som Earth Hour innebär, timmen utan TV och elljus en gång om året (i år lördagen 26 mars 20.30-21.30).

Maria hade tro nog att uppbåda den styrka som behövdes för att vi skulle få vår Frälsare, han som visat oss hur man bör vara och som borde inspirera oss till att ha någon form av Earth Hour dygnet om, året om.

Amen.

HARRY HOLM 2011-03-26.

______________________________

Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!”

Markus 9:19

Andra söndagen i fastan
Den kämpande tron

För många varierar tron från vecka till vecka, från år till år, eller från skede till skede i livet. Det är inte ovanligt att människor mer eller mindre glömmer Gud, fram till den punkt då något dramatiskt händer i livet, då är de kristna församlingarna, kyrkan, bra att ha.

Vi i frikyrkan och andra som ber mycket kan, när bönesvaren dröjer, i svaga stunder känna attacker mot vår trosvisshet.
Eftersom – trots allt bedjande – krämpan inte lämnar oss, eftersom vår granne inte kommer med till kyrkan, eftersom kassan inte vill räcka till, så förleds man tänka att det är något fel – på oss själva eller på tron.
Lyckligtvis lär man sig snabbt igen att Herren är att lita på. Han är bara så mycket smartare än mig, exempelvis är det inte alltid så att det jag ber om är det bästa. Men det blir till slut till det bästa. Om man kämpar vidare med bön, i tro. Det gäller både oss som är aktivt kristna i en församling och dem som ber i hemmets lugna vrå på sin väg mot frälsningen.

Dagens bibelord (se ovan) handlar om när Jesu lärljungar misslyckats med att bota en dövstum pojke som dessutom tycks ha haft epilepsi. Men Jesus kunde hela, sedan han sagt de kända orden:
– Allt är möjligt för den som tror.
När lärljungarna sedan var ensamma med Jesus frågade de honom varför de hade misslyckats med sitt försök att driva ut den onde anden ur pojken.
– Den sorten kan bara drivas ut med bön, svarade Jesus.

Ffikyrkofolk samlas på många håll en gång i veckan i så kallade tillväxtgrupper, cellgrupper säger andra.
Jag är med i en sådan. Där brukar vi - som nu i onsdags hemma hos Lillemor - be mycket, även för personer som är sjuka på olika sätt.
I och med att vi har en bönebok där vi skriver upp böneämnen och även bönesvar så har vi en hjälp när det gäller att komma ihåg allt underbart som sker – och även det som inte händer.

Ibland får vi be i många veckor, andra gånger går det relativt snabbt. Men ofta får vi se effekten av envist bedjande, och för varje gång stärks tron, för varje gång minskar behovet av att kämpa för att tro.
Därmed stärks hela tiden viljan att kämpa för tron, för spridandet av budskapet om Jesus.

Tack Herre för att vi får arbeta för Ditt rikes utbredning,
Tack Herre för att vi får äran att tro på Dig.
I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
2011/03/19

Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: "Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun."

Matt. 4:1-4

Första söndagen i fastan
Prövningens stund

Frestelser utsätts vi alla för. Stora som små frestelser. Frestelsen att se en film på TV när man egentligen borde ringa eller besöka en gammal släkting eller någon annan ensam medmänniska. För att ta ett exempel.

I början av Matteus fjärde kapitel får vi läsa om hur Jesus av Anden förs ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.
När Jesus fastat i 40 dygn, alltså både dagar och nätter, så blev han hungrig, berättar evangelisten.
Då sa frestaren, djävulen:
– Du som är Guds son behöver ju bara säga till så blir den här stenen till bröd.
Det var då Jesus svarade, det som står i denna dags bibelord (längst upp på sidan) att
människan inte bara lever av bröd utan av Guds ord.
Ja, det står till och med "av varje ord" som utgår ur Guds mun.

Gud talar till oss på olika sätt och i många sammanhang.
Just den här helgen har vi i vår trakt många tillfällen att höra Guds ord i kyrkorna, som framgick av Predikoturerna i torsdags eller fredagsannonserna i Arboga Tidning, eller på församlingarnas hemsidor.
Även om jag oftast finner Guds ord hemma vid köksbordet, med Bibeln uppslagen, så måste jag erkänna att vana och hängivna talare, som frälsningssoldaten Daniel Viklund och evangelisten Birger Skoglund, ger orden i Bibeln en extra dimension.
Flera av dessa inspirerande personer kan vi uppleva på Kanal 10 i TV.
Har ni en chans, zappa fram till den kanalen (202 på Viasat, t.e.x) och lyssna på Birger Skoglund och dom andra!
Därefter har djävulen mindre chans att lyckas om han kommer och petar i ditt liv.

Jag ber:
Herre, ge oss nåd att följa Dig, så att vi med Din kraft kan stå emot ondskans attacker. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2011/03/11

______________________________

Och Jesus svarade dem:
”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.”

Joh, 12:23-24

FASTLAGSSÖNDAGEN
Kärlekens väg

Dagens bibelord ger en välkommen förklaringsmodell för alla de människor som inte riktigt fattat det där, om varför den gode Jesus måste lida och dö på ett kors för vår skull.
Jesus sade att ”om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.”

Eftersom Jesus, trots att han var den ende som aldrig syndat, straffades, korsfästes, så led han inte för sina, utan för våra synder – och dom är enormt många i mitt liv i alla fall.
Att han dog gav verkligen frukt: miljoner och åter miljoner människor har anammat det kristna budskapet och förhoppningsvis det kristna, kärleksfulla sättet att leva.

I det kärleksfulla livet ingår också bönelivet. Allt ni ber om i mitt namn ska ni få, förklarade Jesus. Och vi kristna ber – i kärlek – bl.a. för vår medmänniskor. Och vi ber för oss själva.

Guds kärleksfulla makt innebär att, när man ber till honom i Jesu namn, som det står i Bibeln att man ska göra, så fungerar det.
Det är nog det som gjort mest intryck på mig sedan jag blev en aktiv kristen.
Jag har bett om de mest skiftande saker, från att slippa smärta till att bilen ska starta.
Och det funkar, alltså.
Dom gånger det inte blivit bönesvar tror jag mig också förstå varför:
Vi måste förlåta våra medmänniskor, går vi och bär på agg till någon, då verkar det som om Herren har något fel på hörapparaten. Den kanske bara piper.

För eftersom Herren har förlåtit oss så måste vi också förlåta dom vi är sura på. Och se, gör vi det, ärligt i våra hjärtan, då hjälper bönen. Då har vi gått kärlekens väg och då visar sig Herrens kärlek i form av bönesvar.

Så jag ber:
Käre Fader, tack för det som händer när vi ber till Dig i Jesu namn. Och käre Gud, låt oss vandra med Din son Jesus när han går till Jerusalem för att lida för vår skull.
Och älskade Jesus, lär oss att i så stor utsträckning som möjligt leva i den kärlek som Du visade oss. Amen.

HARRY HOLM 2011 03 05

______________________________

Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv.

Joh. 6:6

Sexagesima - reformationsdagen

Eftersom denna söndag är Reformationsdagen börjar jag med en liten historielektion.

Reformationen beskrivs så här i Wikipedia:
”Reformationen är de rörelser inom den västerländska kristendomen som pågick under flera hundra år med början under 1200-talet. Ur denna utvecklades slutligen på 1500-talet de olika protestantiska (synonymt med reformatoriska) samfunden såsom den lutherska, den reformerta och den anglikanska kyrkan.”

Vi brukar i sammanhanget speciellt nämna en person, när det gäller reformationen: Martin Luther (1483-1546).
Och i Sverige handlade det om Gustav Vasa. Det var under hans styre på 1500-talet som reformationen påbörjades i Sverige, då svenskarna bröt med romersk-katolska kyrkan och grundade den Svenska kyrkan.

Som "världslig" ledare var Gustav Vasa bara glad åt att minska kyrkans makt, vilket han såg möjlighet att göra på det här sättet. I Arboga märktes det bl.a. genom historien med den byggnad som nu är Arbogas rådhus, den tidigare Helge Ands kyrka (vars klocka fortfarande finns kvar, i stapeln uppe vid Skogsborgskyrkogården). Med motiveringen att det fanns så många kyrkor ändå i Arboga, tog Gustav Vasa helt enkelt byggnaden och sade att det skulle vara Arbogas rådhus. Det dröjde dock decennier innan så blev fallet. Den tidigare kyrkan fick i stället bli ”sommarstuga” åt kungafamiljen, där speciellt Cecilia Vasas vilda fester omtalades.
Men Sverige blev genom reformationen protestantiskt. Och i samband med reformationen utgavs Gustav Vasas bibel och Se Wsi Testamenti, vilka var den första fullständiga bibelöversättningen till svenska respektive den första översättningen av Nya Testamentet till finska. Bibelöversättningarna hade stor betydelse för vardera språkets utveckling.

Det var då det.
Det jag vill uppmärksamma på Reformationsdagen 2011 är orsakerna bakom reformationen.
Vad jag förstår berodde den bland annat på att Sverige ville slippa ledas från Rom, samtidigt som Gustav Vasa hellre ville ha de pengar som dåförtiden gick till kyrkan, inte minst från rika som ville köpa sig en plats i himlen.
Men det klagades också på organisatorisk tröghet och doktrinär stagnation inom den katolska kyrkan, och att det alltså behövdes nytänkande. Mer andlighet i stället för en massa av Rom påhittade regler.

En mer känslosam och andlig kristendomsupplevelse växte fram, inte minst under 1700-talet. Men det gick sakta. Under första hälften av 1800-talet fick därför frikyrkliga rörelser, oftast knutna till baptismen, allt starkare spridning i Sverige.
Från och med år 1858 tilläts andra kyrkor än Svenska kyrkan att verka i landet. Och reformationen tog på så vis fart åt önskat håll.

Så hände det sig till och med att Svenska kyrkan, den 1 januari år 2000, skiljdes från staten.
Då tycker jag mig märka en rekyl. Jag upplever att de flesta av svenska kyrkans församlingar, som jag varit i kontakt med, snarare närmar sig det reformationen ville avlägsna sig ifrån.

Jag brukar i olika sammanhang framhålla att det bara finns en Guds församling i Arboga, men att den består av olika arbetsgrupper, där Svenska kyrkan är en, Örtagårdskyrkan en annan, Pingstförsamlingen en tredje osv.
Fördelen med det, menar jag, är att den som inte trivs i en församlings verksamhet kan söka sig till en annan församling som kanske passar tron och läggningen bättre.

Jag, till exempel, skulle ha svårt att vara aktiv i en vanlig församling i svenska kyrkan idag, där allt strikt följer kyrkoordningen och där det enda man inte kan följa med och läsa innantill till i, i slutet på psalmboken, är predikan.
Ritualer och rutiner, talkörer, processioner och korstecken, är säkert härligt och andligt för många. Men det bromsar andligheten för mig, lite grann på samma sätt som den som vill skriva dikter ur hjärtat hindras om det ställs krav på att lyriken skall rimma.
Jag tycker det är bra att svenska kyrkan finns, för dem som mår bra i sådan gudstjänstmiljö, medan jagför egen del är jag glad åt att det finns frikyrkoförsamlingar.

De första kristna
Jag försöker tänka på hur det var i början, för sådär 2.000 år sedan. De första kristna var förstås också i ”kyrkan”, i varje fall en gång i veckan. Och de träffades dagligen i hemmen, där de åt och var glada.
De hjälpte de fattiga. De bad för sjuka så de blev friska.
Och de var från och med den första pingstdagen så andefyllda att de talade i tungor.

Jag avslutar här bara med att berätta om att ordet Reformation kommer från latinets reformatio, som betyder ”förnya”, ”ge ny form” men också – apropå de första kristna – ”återge något dess ursprungliga form”.

Bön
Så jag ber, käre Gud, lär oss att fira gudstjänst, helg som vardag, på det sätt Du vill, genom att tjäna både Dig och medmänniskor, och att göra det med glädje och med ständig öppenhet för vad den Helige Ande har att säga i alla olika situationer. I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2011-02-26

______________________________

Jesus svarade: "Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. .."

Matteus evangelium 19:28

Kan en rik komma till himlen?

Idag skall det handla om att ha eller inte ha pengar, och om vad som gäller om man har pengar - eftersom den som har penningen till Gud ligger illa till ur evighetssynpunkt.
Men vi då, sade Petrus: "Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?"
Jesus svarade enligt Matt. 19:28: "Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
En tolkning är att ”Israels tolv stammar” är synonymt med alla människor på hela jorden.
Men framför allt handlar det om evigt liv. Så här fortsätter Jesus i Matt 19:29-30:
”Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.
Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.”

Innan dagens bibelord har vi läst om ynglingen som gick ”sin väg bedrövad, för han ägde mycket”.
Den som har pengarna som sin Gud, ligger alltså risigt till hos vår verklige Gud, Fadern i himmelen.
Beträffande detta med ynglingen sade ( enl. Matt 19:23-24 ) Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Vare sig Jesus menade det minsta man kunde tänka sig på den tiden, dvs ett nålsöga, eller ”Nålsögat”, den absolut minsta porten i Jerusalems mur, så blev lärjungarna minst sagt förvånade. För uppfostrade som judar hade de fått lära sig att rikedom var Guds välsignelse.

De var säkert inte rika, de som vandrade med Jesus. Men det stämde liksom inte med deras världsbild, att en förmögen skulle ha det svårare än en fattig att komma till himlen. Eller att det skulle vara rent av omöjligt?
Så kom Jesus med sin förklaring, en förklaring som innebär att förmögna människor också kan nå Guds rike. Detta i Matt. 19:26:
Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
Speciellt tror jag att det är möjligt för en rik att nå Guds rike, om den rike använder sina pengar på ett sätt som behagar Gud. Och gör han eller hon det, så står det inte på förrän den rike gör en värdefull upptäckt:
Ju mer man ger till behövande, desto mer får man in.
Ju mer pengar man använder kärleksfullt, desto mer pengar får man.
Desto mer kraft man ägnar åt andra människors bästa, desto mer kraft får man från Herren.
Inte minst när man tankar i kyrkan, den mack som av tradition har söndagsöppet.
Vi ses i kyrkan, du och jag och Jesus.
Amen.

HARRY HOLM 2011-02-19

______________________________

BIBELORDET

Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat.
Men han sade till dem: "Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag."
Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.

Joh. 5:16-18

Vad Fadern gör, det gör också Sonen

Min jordiske far, Ivar Holm, var väldigt sällan i kyrkan. Men han var noga med budordet att tänka på sabbaten så att man helgar den.
Han jobbade hårt, bland annat i skogen, och var inte rädd för att ta i. Han var nog 80 när han berättade om sin onda rygg, som han trodde kanske berodde på han dagen innan lyft in slåttermaskinen i ladan nere vid åkern, öve ett par tre stockvarv som det var i ingången.
Så nog kunde han jobba och slita. Men det var omöjligt för min far att göra något arbete på en söndag. Tappade han översta knappen i blåbyxorna på en söndag så gick han hellre och höll upp dom med ena handen. För honom att sy på vilodagen var otänkbart.

Bibelordet ovan följer på berättelsen om när Jesus helat en person vid badet och sagt åt mannen att ta sin säg och gå.
Bara det gjorde fariséerna störtilskna. För man fick inte bära något på sabbaten. Och här uppmanade till och med Jesus en person att bära en säng!

Men de hade ett skäl till sin ilska.
I fortsättningen (Joh. 5:19-21) står det också:

Jesus vände sig till dem och sade: "Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen.
Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.
Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill.”

Det var rysansvärt för fariséerna att höra Jesus kalla sig Guds son och därmed Gud. För dem var han ju en människa.

Ja, skulle jag ha velat förklara för dom, att som Marias son så var Jesus en människa. Och det var som en människa han bad till sin himmelske fader, som vi också gör.
Men han var också Gud, för han var och är Guds son.
Och eftersom en människas son är människa, så är Guds son Gud.

Skulle dom ha fattat det, om jag sagt det på deras språk, på den tiden?
Knappast.
De var så fulla av sin egen förträfflighet och sin skriftlärdhet att de inte såg att Gud stod mitt ibland dem.

Tack och lov att vi kristna idag har fått förmågan att fatta bättre, att vi insett att Jesus är vår Frälsare och Gud. Och att han finns hos och för oss. Med gudomlig kraft.

Amen.

HARRY HOLM 2011-02-12

_______________________________

Men vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

1 Joh. 1:

Kyndelsmässodagen
Uppenbarelsens härliga ljus

Kyndelsmäss, det handlar om kyndel, om ljus, och vi välkomnar i vardagen att dagarna denna årstid blir längre och längre. Ljuset är på väg tillbaka.
Och det stora ljuset, Jesus Kristus, har funnits här hela tiden, hela den mörka november och under december, under alla månader, alla år. Och det kan du vara säker på att han finns allra mest för oss när det är som mörkast, i Arboga som i våra egna liv.

I slutet av år 57 e.Kr. skev Paulus det vi kallar andra Korinthierbrevet. Där använder han begreppet ”denna världens gud” och syftar då på djävulen (även om jag gärna tänker på mammon, penningen, som världens gud idag, men mammon jobbar säkert åt djävulen...)
Så här skriver Paulus i 2:a Korinthierbrevets 4:e kapitel, 4-6 verserna:

"Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild.
Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre och jag är er tjänare för Jesu skull.
Ty Gud, som sade: "Ljus skall lysa ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus."

På samma sätt tror jag att det är för oss kristna. Vi ska ju försöka vara så Kristus-lika som möjligt. Det gäller därmed för oss, att sträva efter att vara ljus i vår mörka tid, att med våra liv vara sådana föredömen i medmänsklighet och glädje att vi blir till ljus för andra människor i världen och i Arboga – vare sig det är vardag eller penningfokuserad marknadslördag som det är när detta skrivs.

Därför vill jag till slut påminna om vad Jesus säger, enligt Lukasevangeliet 11:e kapitel, 33:e versen.

"Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset."

Vi ber:
Tack Gud för att Du räddade oss ur mörkrets värld och placerade oss i Din sons ljusa och löftesrika tillvaro. Låt Ditt ord vara ett ljus på hela min livsvandring. Käre Herre, hjälp mig att vara ett ljus för andra. I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM 2011-02-05

__________________________________________

De gick fram och väckte honom: ”Herre, hjälp oss, vi går under.”
Han sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

Matteus 8:25-26

4:e söndagen efter Trettondagen
Att inte bara hoppas på Jesus
utan att också tro på Honom

I Svenska kyrkans gudstjänster denna söndag läser man Matteus 14:22-23. Men jag ägnar dagens rader åt ett annat avsnitt i Matteus evangelium, där det berättas om en sjöresa som Jesus gjorde med sina lärjungar. Det blev storm, lärjungarna blev rädda men Jesus bara sov.
Till slut väcktes han av de skräckslagna medpassagerarna som bad om hjälp. Och hjälp fick lärjungarna men också en lite åthutning. Visserligen hade de hopp, om att få hjälp av Jesus. Men han tyckte inte att de hade nog stark tro, för hade de haft det hade de inte behövt väcka honom. Då hade det ordnat sig ändå.

Jag förvånas, och skäms, inte så sällan över min egen trossvaghet. Jag hoppas alltid när jag ber på att jag ska få bönesvar. Men tror jag alltid att jag skall få det?
Nej det är ju så ologiskt, att jag inte litar på min Gud trots att jag under åren fått exempel efter exempel på hur bönerna hjälpt, hur Herren inte bara lyssnat på mina problem utan till och med ordnat upp situationer på så intelligent sätt att mina tankars framtidsskisser inte ens kommit i närheten.

Men jag tränar. Jag övar på att inte bara hoppas, utan att lita på att allt ordnas till det bästa, helt enligt Guds plan.
Därmed inte sagt att jag slutar att be Herren om hjälp. För han tycker om när vi ber. Och han behöver inte väckas. Han är alltid vaken, vaken för både mina och dina behov, både dom behov vi ser och dom behov vi inte själva upptäckt men som Gud har helt klart för sig.

Så jag ber:
Du Herre, som ser alla de faror som lurar utanför och inom mig, ge mig kraft att klara pressen, så att jag inte blir missmodig och trossvag. Förvandla mitt hopp till mer av stark tro och förvissning. Fyll mig mer med tillit till Dig, i sådan omfattning att jag blir fylld av lust att hjälpa andra som Du hjälper mig. Amen.

HARRY HOLM 2011/01/29

_____________________________________________________________

”I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att Jesus talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville med henne eller varför han talade med henne.”
  Joh. 4:23

Tredje söndagen efter Trettondagen
Jesus skapar tro – för alla

Jesus var på väg från Judeen till Galileen och måste då passera Samarien. Han kom till den samariska staden Syrak och vid brunnen där, som kallades Jakobs källa, satte han sig att vila.
Det var mitt på dagen och Jesus var inte bara trött utan också törstig, så han bad en av stadens kvinnor, som kom till brunnen, om lite vatten.
– Hur kan du som är jude, be mig om vatten, sa den samariska kvinnan.
Jesus berättade lite för henne om det levande vatten som han hade att erbjuda men mest häpen blev kvinnan över att han kunde redogöra för hela hennes liv, att hon haft fem män, etc.
Så det berättade hon för andra samarier, man kan gott säga att hon undervisade andra stadsbor om Jesus, om vad han gjort och sagt. Och många kom till tro genom kvinnans ord, står det i Bibeln.

Ännu fler samarier kom till tro sedan de även träffat Jesus och lyssnat på honom. Och det är självklart.
Men jag vill uppehålla mig vid det som stod några verser innan, det där om att många kom till tro genom kvinnans ord.

Det har framgått tidigare på den här internet-sidan att jag har svårt att förstå de anställda i svenska kyrkan som inte kan acceptera kvinnliga präster. Det finns mycket att nämna men jag skall bara ta ett av Missionsprovinsens bortglömda paulusställen, 1 Kor 11:5. där står det
”Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad”.
Hon fick alltså både be och profetera, bara hon inte var barhuvad.

Dessutom lever vi nu sedan snart 20 sekler enligt en ny lag, Kärlekens lag, deklarerad och demonstrerad av Jesus, både då och nu.
Därför vill jag citera just Missionsprovinsens idol Paulus: Han skriver så här i 2. Kor. 3:9:
”... tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan Ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv med Kristus som förebild.”

Bön:
Tack Jesus, för att det inte är Du som skrivit de små patriarkaliska brevdelar som kvinnoprästmotståndarna citerar. Och jag ber Dig Jesus att det ska bli så, att Du och Ditt budskap åter ska få dominera dessa prästers hjärnor och hjärtan. Du kan göra så att dom åter börjar att verkligen tro på Dig, som i ord och gärning visat att män och kvinnor har samma värde.
Tack Jesus, för att det är Du som skapar tro.
Amen.

HARRY HOLM 2011 01 21

______________________________________________________________

Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.

Psaltaren 19:2

Andra söndagen efter Trettondagen
Livets källa och dess skapare

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar,
växer din tro, ditt hopp.

Så skrev Lewi Pethrus i sången Löftena kunna ej svika. Jag tycker att det ligger så mycket i det, i dagens bibelord såväl som i Lewi Pethrus hänvisning till Abraham.

Dom helt tysta planeterna och stjärnorna, som vi ser när vi blickar upp mot kvällshimlen, ropar ut att det finns en skapare, och en skapare som är så oerhört, härligt mycket större än vad vi människor har möjlighet att fatta och förstå.
Stjärnhimlen vittnar om den som har gjort den, Gud – skaparen. Den vittnar om rättvisa, alla människor får ta del av det vi ser när vi blickar uppåt.
Och den vittnar om en trofast skapare, en Gud som finns där vad vi än ställer till här nere på jorden. Som älskar oss trots våra fel och brister, och låter solen gå upp över både god och ond.
Över ond? Ja, Gud älskar inte alltid vad vi gör, men han älskar oss alla. För även oss har han ju skapat.

”Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord”

Så fortsätter denna Davids psaltarpsalm, som börjar i dagen bibelord, överst.
Paulus hjälper oss att föra in detta i vår tid, i Nya Testamentets tid. Evangeliet som når ut över hela jorden, idag mer än någonsin, med 200.000 frälsta varje dag, varav 30.000 per dag bara i Kina.
Vittnesbörden om vad Jesus gjort och gör når nu till världens ände.
I ljuset av himlakropparna, också av solen alltså, och i ljuset av solen i vårt liv, Jesus Kristus.

Jag ber:
Tack Gud för att Du visar Din trofasthet och rättvisa och Din kärlek till oss människor, med allt Du skapat. Tack för stjärnorna och solen. Och tack för den möjlighet vi fått genom Din son att vandra på den vintergata som leder till evigt liv.
Amen

BIBELORDET

Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.

Psaltaren 19:2

______________________________________________________________

Andra söndagen efter Trettondagen
Livets källa och dess skapare

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar,
växer din tro, ditt hopp.

Så skrev Lewi Pethrus i sången Löftena kunna ej svika. Jag tycker att det ligger så mycket i det, i dagens bibelord såväl som i Lewi Pethrus hänvisning till Abraham.

Dom helt tysta planeterna och stjärnorna, som vi ser när vi blickar upp mot kvällshimlen, ropar ut att det finns en skapare, och en skapare som är så oerhört, härligt mycket större än vad vi människor har möjlighet att fatta och förstå.
Stjärnhimlen vittnar om den som har gjort den, Gud – skaparen. Den vittnar om rättvisa, alla människor får ta del av det vi ser när vi blickar uppåt.
Och den vittnar om en trofast skapare, en Gud som finns där vad vi än ställer till här nere på jorden. Som älskar oss trots våra fel och brister, och låter solen gå upp över både god och ond.
Över ond? Ja, Gud älskar inte alltid vad vi gör, men han älskar oss alla. För även oss har han ju skapat.

”Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord”

Så fortsätter denna Davids psaltarpsalm, som börjar i dagen bibelord, överst.
Paulus hjälper oss att föra in detta i vår tid, i Nya Testamentets tid. Evangeliet som når ut över hela jorden, idag mer än någonsin, med 200.000 frälsta varje dag, varav 30.000 per dag bara i Kina.
Vittnesbörden om vad Jesus gjort och gör når nu till världens ände.
I ljuset av himlakropparna, också av solen alltså, och i ljuset av solen i vårt liv, Jesus Kristus.

Jag ber:
Tack Gud för att Du visar Din trofasthet och rättvisa och Din kärlek till oss människor, med allt Du skapat. Tack för stjärnorna och solen. Och tack för den möjlighet vi fått genom Din son att vandra på den vintergata som leder till evigt liv.
Amen

HARRY HOLM
2011-01-15

______________________________________________

När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen;
och den helige anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Lukasevangeliet 3:e kap, 21-22 versen.

SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
Jesu dop

Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns alltså också Jesus.
Johannes vägrade till att börja med.
– Det är jag som behöver döpas av dig, sa han.
Men Jesus gav sig inte, det var förutbestämt förklarade han och Johannes förstod och döpte sedan sin mästare i floden Jordans vatten.
Genom det dopet invigde Gud sin Son till hans kall som vår frälsare.

När jag läser dessa rader förs tankarna till skillnaden mellan barndop, som främst Svenska kyrkan genomför, och så kallat troendedop som finns i till exempel baptistförsamlingarna och i pingströrelsen. Där är tanken att man ska vara så vuxen att man själv förstår och därmed vill döpas.
De som döps som spädbarn konfirmeras ju senare. Konfirmationen betyder att man tycker att det var rätt av ens föräldrar att låta döpa en som barn, man konfirmerar dopet – och låt oss hoppas att så många som möjligt förstår den orsaken till konfirmationen.
Det finns exempel från konfirmandgrupper där en ung människa öppet erkänt att hon/han inte tror men konfirmerar sig "för presenternas skull".
Då har man kommit långt ifrån de där dagarna på Jordanstranden där Johannes döpte – i Jesus namn – dom som trodde på Jesus Kristus.

I stället ber jag, käre Gud, hjälp oss som blivit döpta att leva som dina barn. Med kärlek till och och omsorg om andra människor.
I Jesu namn. Amen.
 

Jesus hade tvättat lärjungarnas fötter, han hade pekat ut förrädaren
Judas Iskariot och han hade gett oss det nya budet, att vi ska älska varandra. Han hade också förutsagt Petrus förnekelse, innan han höll
det så kallade avskedstalet och berättade om vägen till Fadern.

Då betonar han värdet av tron på Jesus Kristus.
– Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. (Joh. 14:12)
De gärningarna Jesus hade gjort var inte småpotatis precis. Och ändå ger han sådana löften om vad vi som lärljungar ska kunna utföra. Gränserna tycks bara vara de gränser vi själva sätter, genom att vi inte har tro nog att i Jesu namn utföra exempelvis helande och annat gott av det slag han gav exempel på under sin jordavandring.

I avvaktan på att vi i större utsträckning, i Jesu namn utför tecken och under, får vi väl fortsätt att ägna oss åt att be.
Vi som är lite mer aktivt kristna har ju platser och former där vi berättar för varandra om hur bönen hjälpt oss i de mest omöjliga situationer.
Även annars men framför allt nu – i de mentala svallvågorna efter terrorns geografiska närhet – är det viktigare än någonsin att vi berättar för människor även utanför församlingarna om bönens makt och kraft.
Jag hoppas att många tusen ovana bedjare de senaste dagarna vänt sig till Herren, i oro över våldet förstås men inte minst av tacksamhet för hur bra de flesta av oss i landet egentligen har det.

Om sedan visshet kommer, om att det värsta har hänt, då får vi alla söka tröst i gemenskap med andra och med Gud.
Då får vi be, i kyrkorna och i enskildhet, om kraft att orka leva vidare, att leva vidare för dem som fortfarande lever.

I Jesu namn, amen.

När juldagsmorgon glimmar...

... jag vill till stallet gå

Ur målning av B.E.Murillo

*

Julevangeliet

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.
Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
  ”Ära i höjden åt Gud
  och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Luk 2:1-20

___________________________

– Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.

Luk.3:16

Tredje söndagen i Advent
Vägröjaren - Johannes Döparen

Jay Smith vann TV-tävlingen Idol 2010. Han är idol för många just nu. Men för så många andra idoler så försvinner hjälteglorian så småningom. Dessa tillälliga idoler glöms mer eller mindre bort, för det kommer hela tiden fler sådana.
Det finns en idol som behållit sin popularitet i 2000 år och vars världsomfattande fanclub bara växer och växer. Jag såg en uppgift om att han får 19.000 nya beundrare varje dag, beundrare som bevisar sin tillgivenhet genom att vuxendöpa sig i hans namn. I Jesu namn.
Bibelordet inför den tredje advent har jag hämtat från Lukas evangelium. Lukas var inte född jude. Han var läkare och en av Paulus medarbetare och skrev sin berättelse ungefär 80 år efter Kristi födelse.
I tredje kapitlet berättar Lukas om Johannes döparen, mannen som röjde väg för Jesus och till och med döpte honom.
Johannes, son till Sakarias, var ute i öknen när Gud sa till honom vad han skulle göra. Så Johannes började, överallt i trakten av Jordan, att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.
Folk kom i stora skaror till honom för att bli döpta, trots att han kallade dem ”huggormsyngel” och sa att ”varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden”.
Många av de människor som kom till Johannes fick för sig att det var den efterlängtade Messias som hade kommit. På sådana frågor svarade han alltid:
– Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. (Luk.3:16)
Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns också Jesus. När han blivit döpt – berättar Lukas – och stod och bad ”öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen:
– Du är min älskade son, du är min utvalde.”
Jag hoppas att det är lika för Dig som läser dessa rader, att Jesus är – eller mycket snart blir – Din utvalde. Din idol.
Jag kan intyga att det inte finns en bättre förebild (läs mer om Honom i Bibeln så förstår Du vad jag menar).
Och jag kan bekräfta att det inte finns bättre ressällskap på färden genom livet än Jesus Kristus.
Han är inte bara Idol 2010 utan Idol i evighet.
Amen.
HARRY HOLM 2010 12 11

_____________________

När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.

Mark. 1:14-15

Andra advent: Guds rike är nära

Om ”Riket som kommer” handlar det, den andra söndagen i advent. Till Je

sus vill jag nu ropa orden jag läst på caféernas servetter:
– Välkommen åter!

Men så tänker jag:
– Kanske, Herre, att Du skulle vänta ett tag. För det är så många som ännu inte hört om Dig och så väldigt många – inte minst här i Arboga – som hört Ditt namn men inte fattat.

Er befrielse närmar sig
Runt om i världen är det många som får lida för sin tro.
Du som kan gå in i kyrkan utan ångest, utan att Du får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda Dig , är bättre lottad än 3 miljarder av jordens innevånare.
Så visst är vi privilegierade, även på det sättet, vi i Arboga och Sverige.

Motigheterna
Trots det känns det motigt ibland. Lite slängar om verklighetsflyktens Knutby-församling får man tåla, speciellt som det saknas paralleller till det kristna livet i Arboga, där ex.vis pingstförsamlingen i fram till i år i flera år inte ens har haft en pastor.
Men målet för församlingsarbetet, för varje kristens tillvaro, är att få så många som möjligt att förstå det fina med att tro på Gud och leva så likt Jesus som man klarar.
Så mest motigt känns det för att det går så trögt med den så kallade evangelisationen, speciellt som Herren vill att alla ska vara omvända när han kommer tillbaka.
Men han tröstar oss genom att säga ungefär så här:
– Deppa inte! När jag än kommer, så kan ni vara stolta över vad ni har gjort för mig.

Det som vi gjort
Vad vi har gjort för honom, det vet han. Vi behöver inte räkna upp de gånger vi har hjälpt en av dessa mina minsta bröder”, vi behöver inte lista hur många arbetstimmar vi ägnat åt projektet att göra alla folk till lärjungar.
Med andra ord behöver vi inte – när riket kommer – redovisa våra gärningar i någon sorts dubbel bokföring på en cd-rom. Vi som redan är omvända och dom som snart ska bli omvända står vid det tillfället redan i Livets bok.
När Jesus kommer tillbaka räcker det att vi har omvänt oss, att vi tror på Gud och att vi inför andra stått och står för att Herren är vägen, sanningen och livet.
Och att vi dessutom levt upp till vår insikt:
Att det enda som håller i våra egna liv, i Arboga kommun och i världen är
Kärlek i stället för egoism.
Amen.

HARRY HOLM
2010-12-04

________________________________________________

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Lukas evangeliet 4:18-19

Första advent – en nystart

I Lukasevangeliets 4:e kapitels verserna 16-22 står det:
Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa,
och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:
”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

– Det är mig det handlar om, förklarade Jesus där i synagogan.
Och det uttalandet blev inte så bra mottaget. Det gick till och med så långt att han blev tvungen att säga det som är ett ordspråk än idag:
–  Ingen blir profet i sin egen hemstad.

Alltför många har än idag missat vem Jesus verkligen är. Att han är förebildernas förebild, en person som dött, uppstått och rest upp till himlen, men som än idag ändå hjälper, botar och befriar människor som ber till honom.

Ett sånt glädjebud vill jag ge dig läsare, när det är första Advent, den helg då kyrkoåret börjar.
Första söndagen i Advent. Fler än annars under året går nu i kyrkan. Vårt kommualråd gick idag för 38:e året i obruten följd på adventsgudstjänsten i Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga.
Denna första adventssöndag sjunger vi kända psalmer och ljus och gemenskap gör allt positivt.

Mitt i glädjen och ljuset kan vi dock träffas av sorgen och mörkret. Det vet vi och därför lever vi i ständig osäkerhet vad gäller det framtiden – exempelvis det nya kyrkoåret – har i beredskap för var och en av oss.
Men ju närmare Gud vi lyckas komma, desto mindre behöver vi beklaga att vi inte själva kan styra allt som händer i våra liv.
Han har oss i sin hand och han har en plan för var och en av oss, även om vi med våra begränsade hjärnor ibland först långt senare förstår hur fantastiskt bra Han har tänkt.

Vare sig vi har oss själva att skylla eller drabbas av oväntade, oförutsebara bakslag så finns Gud där för att ge oss sina läkande ord, ge oss hopp om en bättre framtid med och hos Honom.
Guds son led och dog på korset, så av nåd får vi förlåtelse och – gång på gång – möjlighet till en nystart.
Så här första advent, då ett nytt kyrkoår börjar, vill han att vi ska förstå att vi nu får ännu ett nytt Nådens år från Herren.
Ett Nådens år? Vad kan det betyda? Jo också nåden att i gemenskap med vår Herre få utföra vår del i uppdraget att göra alla människor till Hans lärjungar.

De flesta avger nyårslöften den sista december. För kristna är första advent en minst lika bra dag att föresätta sig ge mer hjärta och hjärna – och mer tid –  till att utföra nämnda uppdrag.

Käre Jesus, när Du nu än en gång ger oss ett nådens år, kom då in i mitt hjärta. Och käre Gud, låt Ditt ord även i detta kyrkoår vara mitt hjärtas och min hjärnas ledstjärna som gör mig stark och glad. Och låt mig komma ihåg att evangelium i första hand inte är vad vi säger utan vad vi gör.
I Jesu namn. Amen.
HARRY HOLM
2010/11/28
_______________

Fotnot:
Nådens år i GT

Från Gamla testamentet kommer uttrycket "Nådens år" av ett ställe i tredje Mose-bok (25:10 ff) där det berättas om det riktiga jubelår som inträffade vart 50:e år.
Då skulle alla slavar friges, var och en skulle få tillbaka sin egendom och återförenas med sin släkt. Man skulle inte ens arbeta med att så eller skörda utan bara leva på det marken ändå gav.
Dessutom skulle alla lån avskrivas.

___________________________