ARKIV 2008 del 2
______________

Hedes ljusdrottningar 2008

Hede skolas lucia 2008, Erica Sandvold, med tärnor.

Nu är hon krönt, Hedes Lucia 2008, Frida Kraft.

BILDER: Rosita Persson, hedeinfo.se
______________________________

Sonfjället – med O förstås

FOTO: HARRY HOLM

Den mörka årstiden är här men oberoende av världens oro eller ortens väder ligger Sonfjället där, stadigt och vackert.
Och det stavas med o.
Så får byråkratiska skrivbordsmänniskor vara hur envisa som helst och säga, som härom dagen, att å är "naturligare".
Å i Sonfjället är lika onaturligt som i städer som SÅLNA och STÅCKHÅLM.
Det tycker även Ålssån och Hålm, förlåt... Olsson och
HARRY HOLM.
 

Älgjakten ger mycket jobb
på Norra Hede Kött & Chark

Den här tjurkalven fick genomföra sin sista resa med min gamla rostiga volvokombi från Stockån ner till Kent på Nårsia.

Skytten, Alf Johansson, kunde framme vid Norra Hede Kött och Chark konstatera att det är skillnad på kalv och ett stort djur.

Och än kommer en och annan skoveltjur till Kent för att flås och styckas.

Om "kökning" och andra rötter

Min måg Melker, i hälsingedräkt, spelar bl.a. näverlur, och min dotter Katarina, i Hededräkt, spelar härjedalspipa och ”kular” (som man säger i Färnäs, där de bor) när de har sina folkmusikprogram.
FOTO: HARRY HOLM

Att se Gud, skaparen, i naturen, är liksom lättare från våren då mosipporna blygt tittar fram och under sommaren med blommande ängar och gröna björkar. Och det är bara några veckor sedan vi kunde se lövträden lovsjunga Skaparen med sina allra gladaste färger.
Jag såg förresten en uppgift om att varje löv under en sommar släpper ur sig cirka 80 liter vatten, genom en sorts klyvöppningar på undersidan. 80 liter per löv. Och tänk vad många löv det är på bara en björk.
Apropå vatten, så är jag i stort sett uppväxt på en fäbodvall. Och på en fäbodvall måste det finnas vatten, rörligt, friskt vatten. En källa som aldrig sinar, om så sommaren skulle bli mycket varm och torr. Alla på en fäbod är förr som nu beroende av detta vatten, både människor och djur.
Ja, det finns tack och lov också fortfarande levande fäbodar med dagar då korna går i vall, då det mjölkas, kärnas smör och ystas ost.

Det har varit Mickelsmäss. Förr i tiden var den hösthelgen för miljontals svenska män och kvinnor den största helgen näst jul. Den Helige Mikaels Dag. Mickelmäss, var länge en helgdag den 29 september – men Gustav III flyttade den till närmast efterföljande söndag.
I Norra Sverige skulle skördearbetet vara avslutat till Mickelsmäss, kreatur och folk skulle hem från utmark och fäbod. Korna pryddes med brokiga band och vallflickorna tutade i luren under vandringen. Det blev en glädjedag för alla gossar i byarna som under hela sommaren lidit brist på unga flickor.

Jag har under åren tänkt en hel del på alla dessa tusentals fäbodstintor, som ofta rätt unga, bodde ensamma hela sommaren långt bort i skogen och fick hålla reda på kreaturen som gick fritt i naturen där det också fanns björn och varg.
Där i skogen fick dom gå och leta ibland för att få hem korna till kvällsmjölkningen, dom ropade hem korna till vallen med sin så kallade kökning, som det heter i Härjedalen.
Kulning, säger man i Dalarna. Och det brukar min doter Katarina demonstrera, bl.a. efter att faktiskt till och med ha hört min farmor, Vilhelmina Holm, locka på sina djur, i en unik ca 70 år gammal inspelning.
Härligt är det att traditioner bevaras. Vi behöver våra rötter. Annars blir det som med dom rotlösa contortatallar som Iggesund levererade för några decennier sedan.
Dom blåser omkull när det börjar storma.

HARRY HOLM 2008-10-15
________________________________________________

Björnjakten är igång i Hede

När det här skrivs återstår 26 björnar att fälla i Härjedalen under 2008. Bilden ovan visar resultatet av en björnjakt för ungefär 60 år sedan. Det är min farfar, gästgivare Olov J Holm, som hjälper skytten, min far Ivar Holm, att visa upp skinnet för fotografen.

Skrivet den 28 augusti 2008 av HARRY HOLM
___________________________________________________

Fredagsmarknaden i Hede
med fägnad både för öga och gom

Färgglada garner (ovan) och tavlor med fjäll (nedan)...

... och härligt hembakat bröd (nedan) finns på Hede marknad.

Ren på privat område

Den här renen har hittat ett hus i Lunäset att ta sig till varje gång en bil kommer och stör på Särvsjövägen.

Gott om renar vid Lunnäset

Den senaste veckan har det varit gott om renar på och vid Särvsjövägen, speciellt på området från Sätern och ett stycke förbi Lunnäset.
Turisterna jublar åt anblicken och de privata markägarna tänker på pågående förhandlingar om hur deras ersättning från samerna skall se ut.

*
*

Sonfjället från Ljusnebron i Hede
den 23:e i semestermånaden juli 2008
_______________________________

Välbesökt mässa vid Hede camping

Det kom väldigt många besökare till jakt-, fiske- och fritidsmässan i Hede lördagen den 19 juli.

Älghundsutställningen vid mässan var också välbesökt och genomfördes i två ringar.

*Fiske-infon fanns i Curlinghallen. Hunden Fricco fick första pris.

Peter hade lämnat sin Ica-hall och till och med gav bort tablettaskar helt gratis vid mässan i curlinghallen.

Evert Ljusberg i Hede kyrka

Evert Ljusberg sjöng i Hede kyrka på fredagskvällen den 18 juli, och visade en hel del av bredden i sitt artisteri.

Kyrkan var nästan fullsatt, i publiken fanns en blandning av ortsbor och turister samt förre kyrkoherden i Hede, Erik Flodberg, med fru Camilla som kanske kan kallas både och.

Vissa ingredienser i konserten hade jag gärna sluppit i Hede kyrka denna afton, svordomarna till exempel, men finkänslighet karatäriserar inte alltid den sjungande och berättande Hedesonen och han skulle ju inte vara den han är om han inte vore sig själv.

Sammanfattningvis är Evert Ljusberg en artist att respektera. Vad jag förstår lämnade alla kyrkan med tacksamhet över att ha fått vara med om en dryg timme med både skämt och allvar, ett program med sång och prat som berörde både hjärta och hjärna.

Hede har fått en ny turistbyrå

På måndagen, den 14 juli 2008, såg det ut så här, när Hede Turistbyrå slagit upp sin dörr mot gästerna, detta till vänster om vägen mot Hede Camping.
Den trevliga skylten med texten TURISTBYRÅ syns ganska bra från genomfartstrafikanternas bilrutor.

TEXT OCH FOTO: HARRY HOLM 2008 07 14
______________________________________________________

ÅSIKT:
Ett hån mot alla dom som jobbar
med turism i Hedebygden

Ovanstående "vy" över stranden möter den västergående trafiken på Ljusnebron i Hede ...

... och så här ser det ut på vänster hand för den som kör eller går till Hede Camping.

Skuffelse, tror jag man säger i Norge

Jo, det var en besvikelse...
Längtan har funnits där i flera månader. Denna längtan har växt för varje gång jag åkt från Nårsia upp mot Ica. Och det har varit många gånger.

Vid varje tillfälle då jag passerat Ljusnan har jag känt den där längtan. Längtan att skräphögen till vänster om nybygget på älvens strand skulle vara borta.
Men nej då, inte ens till byveckan hade den försvunnit, utan ligger där och visar ortsbo, turister och genomfartstrafikanter hur forna tiders vackra älvbrink förvandlats och förfulats till dagens - men där bortkörning av en skräphög enkelt skulle ha förbättrat situationen.

Summering: Man ska inte längta eller förvänta sig något, för då blir man bara besviken. Speciellt om man skäms å en bys vägnar.
En by som man bryr sig om och unnar det allra bästa när det gäller att ge ett gott intryck.

Åsikt: Att vänta i månader och in i semestersäsongen med att frakta bort överfulla containers från Ljusnans strand är rena hånet mot alla dom som i Hede försöker livnära sig på turism.
(Se bilderna till höger!)

HARRY HOLM 2008 07 12

_____________________________________________________

Linsellborrens Dag

Långt bort i skogen, till Linsellborrens Dag, hade många sökt sig söndagen den 13 juli. Där var det musik och mat och sol och regn.
Fläskgröt serverades. Vissa knorrade över att den inte var gjort på
"amerkafläsk" men man kan ju inte få allt här i världen. Och till
Svenska Durspels musik passar det ju bra med svenskt fläsk i gröten.

*

Text och Foto: HARRYHOLM 2008-07-13
______________________________________________________

Sommar i Härjedalen
– ute i Guds fria natur

Det har varit midsommar med släktbesök, små grodorna, konferenser, med klockslag och med resande hit och dit.
Midsommarschemat kan för många vara väldigt välfyllt, kanske till och med stressigt. Medan andra sitter i en skogsglänta i Sverige, vid en fjällsjö eller vid en havsstrand i fjärran land och bara kopplar av och tänker på allt det vackra och storslagna i naturen.

Jag kan inte skriva så poetiskt och fint om Guds natur som Bo Lundmark. Men jag kan försöka uttrycka mina tankar på mitt sätt.

För den som har den allra minsta öppenhet för att det kan finnas en högre makt som ordnat till allt det där, så är det nära till förklaringen att det måste finnas någon som har räknat ut, som har tillverkat allt det vi ser omkring oss i naturen. En Skapare.
Just vid en havsstrand, vid Medelhavet, i Stilla havet eller kanske vid Atlanten, på svenska västkusten, just där vid havet, speciellt när vinden ligger på, då kan man känna hur liten man är som människa, och att det måste finnas nånting större än oss. Bakom allt.

Den välsignade svenska sommaren. När det är sol och regn om vartannat, som härom dagen, d å kommer den till en, av sig själv, Carl Bobergs världsberömda sång ”O Store Gud", faktiskt den enda skivinspelning som Elvis Presley fick en Grammis för.
Så här låter andra versen:

”När jag hör åskans röst och stormar brusa, och blixtens klingor springa fram ur skyn
När regnets friska kalla skurar susa, och löftets båge glänser för min syn
Då brister själen ut i lovsångsljud. O Store Gud, O store Gud.”

Blir man inte religiös i den storslagna härjedalsnaturen, så blir man åtminstone andäktig av allt det vackra.

En timmerhuggares fundering
I Hede är det inte många som går i kyrkan. Det erkände en gammal skogsarbetare som enligt en ljusbergsk resonerade ungefär så här inför sin framtida bortgång:
– Je har it vörr i körka så kringt, men blir dä nån ackordering mä n´Gud, så vet je då dä, att je har gjårt me förtjänt av nögge daga mä långbarsck.
Översättning:
– Jag har inte varit i kyrkan så ofta. Men blir det nån diskussion med Gud så vet jag då det, att jag har gjort mig förtjänt av några dagar med långbark.

På vintern när det var kallt och avverkningarna genomfördes, då var det svårt att barka stockarna. Men fick nästan hugga bort flisa för flisa. Men när det blev en varmare årstid, då kunde det vara så lätt att man kunde få till barkslanor nästan lika långa som stocken. Då var det långbark. Som det är just denna årstid.

I fäboden
Nej, dom går inte i kyrkan ”så kringt” i Hedetrakten. Min hustru och jag åkte på härjedalsk fäbodgudstjänst en söndagsförmiddag. Vi blev de enda gudstjänstbesökarna.
Där i stugan satt min fru och jag, prästen och kantorn med sin synth, samt hon som ägde och upplät huset – men hon trodde inte på Gud.
– Jag tror inte på nåt som jag inte har sett, sa hon.
Och jag, som alltid tyckt mig se Gud i naturen, speciellt uppe i Härjedalen, kunde förstås inte vara tyst. Så jag frågade:
– Om du ser björnspår här utanför stugan, tror du då att det har varit en björn där?
– Ja, det gör jag, svarade hon.

Men hon kunde inte se det som jag, att Skaparen, runt omkring oss, öst ut spår, bevis för sin existens. Från universums oändliga stjärnhav till de osynliga signalerna i en människas nervsystem.
För att inte tala om naturen i den svenska sommaren, då jag tycker att skapelsen överallt ropar med verkligt hög röst att han finns, Gud, Skaparen.

Tack, kära läsare, för att jag fick ge dig en sommarpredikan.
Varav hjärtat är fullt...

Text och foto: HARRY HOLM 2008 06 24 (ett halvår till julafton)
_______________________________________________

Inte bara björn i Råndalen

Råndalens nio björnar har varit samtalsämnet och besöksmålet denna försommar. Men det finns fler sorters djur i Guds fria natur. De här tre råndalsälgarna har flera vägfarande sett senaste veckorna, en ko med två fjolårskalvar.

Sommarens mål i Härjedalen

Grinden vid Nyvallens fäbod vid Sonfjället.

Turistsäsongen i Härjedalen rymmer många utflyktsmål och många evenemang.
Fasta punkter är marknaderna varje vecka: Efter att ha varit "utrikes" – i Klövsjö – på tisdagar kommer knallarna till markanden i Funäsdalen på onsdagar, till Vemdalen på torsdagar och till Hede på fredagar.
En annan fast punkt är rundvandringen på Nyvallens fäbod vid Sonfjället, med samling vid grinden kl 12 varje dag.
I Lofsdalen är det guldvaskning varje torsdag kl 11 mellan 26 juni och 21 augusti.
Häxornas tid spelas på Hembygdsgården i Lillhärdal den 11-12 juli. Den 12 juli är det också sommarfest i Ängersjö skogsmuseum.

Ja, det var några exempel som skall läggas till allt annat suveränt som finns:
Fjällvidderna, fiskevattnen och den över huvud taget storslagna naturen i Hedebygden.

Sonfjället sett från Nyvallen.