Minneshögtid i Stadshuset i Stockholm 2005 01 10
KUNGENS HELA TAL:

Vi har samlats för att hedra de som mist livet och de som saknas efter katastrofen i Sydostasien. Vi tänker på alla de nära och kära, som för bara några dagar sedan var en självklar del av vår familj, kamratkrets, skolklass eller syskonskara, men som inte längre finns mitt ibland oss. Vi har samlats här idag för att stödja och försöka hjälpa varandra i denna svåra tid.
Vad kan vi säga varandra och vad kan jag säga, som kan vara Er andra till hjälp? Det känns som om orden tagit slut, eller som om de aldrig funnits, de ord som skulle kunna formulera vår sorg, saknad, vanmakt och vrede. Tystnad känns som det enda rätta språket inför allt detta obegripliga, övermäktiga och oförklarliga.
Hellre än att hålla tal, skulle jag egentligen, på ett mera påtagligt sätt, vilja försöka ge värme och ny trygghet åt alla som drabbats. Jag skulle vilja finnas till för var och en som vill berätta om sina hemska upplevelser från det paradis som plötsligt förvandlades till ett helvete.
Men det är med ord jag kan förmedla till Er alla som drabbats, vår vilja att finnas hos Er nu - nu när chocken ännu är förlamande.
Jag önskar att jag på detta sätt kan inge hopp att en dag smärtan ska komma att lindras och ljus skönjas över den väg framåt, som nu ligger i mörker. Med ord får vi försöka nå fram till varandra. Nu börjar en ny termin i landets skolor, efter ett jullov som inte blev som vi önskat. I många skolor kommer bänkar att stå tomma. De kommer aldrig mer att användas av de barn och ungdomar, som för bara några dagar sedan satt där med levande tankar om nuet, framtiden och livet. Vi får aldrig veta vad de skulle kunnat göra av sina liv. Vi kommer heller aldrig att kunna tacka dem för den vänskap, glädje och livfullhet de spred omkring sig.
Hur ska vi kunna bära den saknaden? Hur ska Du som sitter i bänken bredvid och Ni föräldrar, syskon, anhöriga, lärare och ledare orka hantera förlusten?
Jag önskar jag hade ett bra svar. Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med "att sedan levde de lyckliga i alla sina dagar". Men jag är, precis som Ni, bara en sörjande, sökande medmänniska.
Låt oss alla hjälpas åt. Vi vuxna vill lyssna på Er, som är barn och unga, på era berättelser om vad ni upplevt och känner. Visa oss era teckningar, era tårar, sorg och vrede.  Vi vuxna finns här för att skydda och hjälpa Er. Men Ni kan också hjälpa oss vuxna. Ni gör det genom att finnas hos oss. Inför det obegripliga är vi vuxna också som barn, som inte har svar på varför sådant händer, som vi inte vill ska hända. Många barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. Jag tror jag vet vad det vill säga. Jag har själv varit ett sådant barn. Min pappa omkom i en flygolycka när jag var mycket liten. Så jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa. Jämfört med många andra barn hade jag det säkert bra, men för ett barn är en förlorad förälder alltid oersättlig. Jag vet något om den saknaden.
Jag vill därför be Er, alla vuxna i dessa barns närhet att vara lyhörda för vad de säger och signalerar. För att ge dem de svar de ber om, försiktigt och varligt. Ovisshet kan ibland skapa mera ångest än vetskap.
Jag, liksom många andra män i min generation, är ovan att visa känslor. Men jag vill säga till alla som känner så:
Våga visa svaghet, värme och känslor. Låt oss våga hjälpa. Vi är alla bara människor, utan säkra svar på frågor om varför livet, som kan vara så roligt och lustfyllt, plötsligt visar sig vara grymt och obegripligt.
Men att bara vara människa är ändå mycket stort. Vi kan vara varandra till tröst och stöd i livets svåraste skeden. I sorgen då hopplösheten tycks ha ett fast grepp om varje minut. Låt oss då lägga våra masker åt sidan och våga vara medmänniskor.
Klarar vi det, kan ur det hemska, som har hänt, växa en ny tilltro, ett nytt hopp, en ny gemenskap och en ny tillförsikt om framtiden.

Uppgifter om saknade
Av de över 700 personer i Sverige som Polisen studerat har följande framgått:
Cirka fyra procent är barn under fem år, cirka femton procent är mellan 5 och 20 år. Drygt 80 procent är över 20 år, cirka 43 procent är kvinnor och cirka 57 procent är män.
________________________________________________

Västmanlands län
Länsstyrelsens lägesrapport katastrofen i Sydostasien

2005-01-05 kl 13.40
Lägesbedömning

* Läget i länet är under kontroll.
* Landstinget - lugnt och har återgått till ordinarie beredskap.
* Kommunerna - lugnt.
* SOS Alarm AB - lugnt.
* Svenska kyrkan - Kriscentrum har i samverkan med Västerås stad upprättats i domkyrkan. Detta kommer att hålla öppet några timmar varje dag, till att börja med januari månad ut. Ett extra biskopsmöte har avhållits där råd och förslag på hur man skall hantera det faktum att personer saknas och ingen kropp kan/har påträffats har utarbetats.
* Polisen - Polisen har gått upp till stabsberedskap från igår. Listor över saknade kommer att distribueras till kommunernas POSOM-grupper under fredagen. På fredag skall utbildning ske av den personal som skall närma sig de som har saknade eller avlidna i sin anhörigskrets. Denna kontaksökande verksamhet kommer att starta på måndag den 10/1.
* Länsstyrelsen - Från och med idag går verksamheten in i ett nytt skede där polisen har huvudrollen ihop med kommunerna. Kontakter med länsstyrelsen under helgen går vägen via vår VB-funktion. Länsstyrelsen har idag beslutat att bibehålla nivå 1 i krishanteringsorganisationen, inriktningen är att följa händelseutvecklingen främst vad gäller stödet till drabbade.
-------------------------------------------------------------------------

Sjukvården återgår till normalläge

Landstingets lägesrapport med anledning av naturkatastrofen

Landstinget har beslutat återgå från stabsläge till normalläge inom sjukvården, eftersom behovet av sjukvård bedöms kunna hanteras inom den normala organisationen, meddelar sjukhusdirektör Lars-Gunnar Kallin.

Den 3 januari hade Centrallasarettet i Västerås tagit emot ett 15-tal patienter, varav 5 har varit inneliggande. För närvarande finns en patient kvar på sjukhuset. Beredskap finns att ta emot eventuella nya patienter.

Från länets familjeläkarmottagningar rapporteras ett begränsat antal besök. Det gäller även samtalen till hälso- och sjukvårdsupplysningen.

Stöd ges via Posom-grupper

Landstinget samverkar med andra myndigheter för att ge drabbade västmanlänningar stöd.

Kommunernas Posom-grupper (grupper för psykologiskt och socialt omhändertagande) är en viktig första stödresurs för dem som kommer hem. Läs mer.

Du som behöver medicinsk rådgivning eller vård – ring dagtid Din familjeläkarmottagning.
Efter kl 16.00 kan hälso- och sjukvårdsupplysningen nås på tel 0771-17 64 00.

---------------------------------------------------------------------------

TIDIGARE ARTIKLAR

Naturkatastrofen i Sydostasien
ur lokal synpunkt

Många från Västmanlands län är i Sydostasien eller har just kommit hem därifrån. Det kommer att dröja innan allas öden är kända.
För anhöriga och vänner som bara väntar är tiden tung.
För dem som kommer hem gäller sort behov av stöd av nära och kära och ibland av professionellt, för krishantering speciellt skolat folk.

Länsstyrelsen, landstinget, polisen, SOS Alarm och Svenska kyrkan i Västmanland har rekommenderat kommunerna att starta sin POSOM-verksamhet (psykosocialt omhändertagande) för att stödja hemvän-dande och anhöriga.
Här nedanför finns en lista med sådana POSOM-kontakter i Arboga och i länet.

Uppgifter om anhöriga som saknas eller som har kommit tillrätta kan lämnas till Polismyndigheten i Västmanlands län tel: 021-15 20 00 eller till närmaste polisstation. Polisen kommer att vidarebefordra uppgifterna till rikskriminalens centrala register som upprättas med anledning av katastrofen i Sydostasien.

Telefonnummer till POSOM-grupperna:

Arboga kommun 
Ragnhild Tyrfors 
0589-40310, 0706-316613.

Fagersta kommun Kristina Kalloinen 0705-335707.
Hallstahammars kommun Jan Barklund 0703-781207, 0220-24007.
Heby kommun Kerstin Dahlström 0703-266495.
Kungsörs kommun Lars Lindström 0708-610007, Ingvar Sundin
0708-6100 26. 
Köpings kommun Göran Fagerberg 0705-208086.
Norbergs kommun  Anders Kihlström, Mauro Pliscovaz 0706-927451.
Sala kommun Kåre Karlsson 0705-454192.
Skinnskattebergs kommun Marianne Engström 0702-105721.
Surahammars kommun Lisbeth Berg-Hedmark 0705-613447.
Västerås stad Socialjouren 021-392066.

Svenska kyrkans församlingar har höjt beredskapen. 

Utrikesdepartementet har ett telefonnummer för anhöriga
08 – 405 41 00.
Uppgifter om saknade anhöriga kan också lämnas per e-post
ud-kc@foreign.ministry.se 
eller per telefax 08 – 723 11 76 till utrikesdepartementet.

Nästan alla av oss känner någon som kanske finns i Thailand just nu. Klicka här för att läsa listorna över dem som ligger skadade på sjukhus i området.
Svenskar som klarat sig: Mitt på ön Puket finns en skola som heter Dulwich Inernational College. Där samlades som till ett hjälpcenter, med mat och skydd, många människor efter katastrofen.
Rektor har gjort en noggrann lista över vilka som var där måndag, tisdag och onsdag, innan de i flera fall begav sig till flygplatsen.
Klicka här för att se namnen på de listade svenskarna.