______________________________________

Att gå in i sin kammare för att be till Gud, i Jesu namn, är rena hälsokuren, inte minst vad gäller det mentala. Även om det kan vara långt till bönesvar, även om det kan dröja veckor, månader och kanske år, tills saker och ting blir bättre, så känns problem och bördor lättare efter en bönestund.
Innan versen som är dagens bibelord, har Jesus sagt så här:
”När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.” (Matt. 6:5)

Att gå in i sin kammare, är alltså vad Jesus i stället rekommenderar. Han gick själv ofta undan och bad till sin Fader, förstår vi av Bibeln. Och det är lätt att acceptera. För om ett barn, som Du och jag, vill tala med vår far om exempelvis ett stort problem vi har, så gör vi det helst i enrum. Då blir det raka och enkla ord och meningar, i förtrolighet.
För som det står direkt efter dagens bibelord:
”Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.” Matt: 6:7.

Innan Jesus sedan lär oss be Fader vår, så förklarar han varför det inte behövs så många ord när man ber. Han säger ”er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.” Matt 6:8

Så ber, det gör vi inte för att ropa på Herren och kräva saker av Honom. Nej, vi ber i Jesu namn för att visa att vår dörr är öppen så att Gud kan komma in och hjälpa oss på det sätt han vet är det bästa.
Amen.

HARRY HOLM
Inför bönsöndagen 2005/04/24

______________________________________________________________

Midfastosöndagen
Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.
(2.Kor 9:8)
LIVETS BRÖD

I Johannesevangeliets sjätte kapitel berättas om hur Jesus fick fem fiskar och två kornbröd att räcka till mat åt flera tusen människor. Ja det blev till och med käk över!

Visst kan man kalla det utspisning. Men framför allt var det ett mirakel, ett under för att visa att Jesus inte bara var människan utan också Gud.

Större delen av den där tiden gick Jesus omkring och undvek att visa att han var gudomlig. Han hade ju kommit till jorden för att tjäna andra. Han hade inte kommit för att enbart bli dyrkad som en gud utan för att bli kunna gripen, pinad, korsfäst och dödad i vårt ställe. Hade han hela tiden visat sin gudomlighet hade detta inte hänt och vi arma människor skulle varken ha haft nåden eller den mat för såväl själ som kropp som Herren ger oss.
Då och då under jordevandringen visade dock Jesus sin gudomliga kraft, genom att hela och väcka upp från det döda till exempel, eller genom att gå på vattnet, eller som där på berget vid Galileiska sjön när så många fick äta sig mätta.

I över 2000 år har människor hört om det här, ett av många tecken, på att vi egentligen inte behöver vara så bekymrade om vårt dagliga bröd. Om vi bara vill ta emot, så ger Jesus oss hela tiden andlig mat och dagligt bröd.

Gud har i och för sig givit oss förnuft. Vi räknar ut vad löningen eller pensionen räcker till och vi inventerar kyl och frys och vi gör inköpslistor innan vi går på Ica eller Konsum.
Vårt förnuft kollar vad som finns, vad som saknas och vad vi har råd med.
Men förnuftet räknar bara med vad det ser. Och vet inte vad som kan hända.
När förnuftet säger att nu är det ebb i kassan, nu blir det svält och bekymmer några dagar, då om inte förr är det dags att tänka på bespisningsundret för 2000 år sedan och allt annat underbart som Jesus gjort och gör för oss människor.

Visst säger Bibeln att vi ska arbeta för vårt dagliga bröd. Men vi måste fatta att vi egentligen aldrig behöver bekymra oss om detta bröd.
Egna erfarenheter har jag förvisso i sammanhanget. Och jag har hört flera personer som berättat om hur löftet från Jesus stämt och fungerat i dagen Sverige. I stort som i smått, vid stora bekymmer som vid små. Och även när hungern gäller andliga ting.
Jesus har lovat och han håller vad han lovar. Om vi lever nära Honom, med daglig kontakt, i bön och tacksägelse, ger Han oss mat i magen men också mat för våra själar.
Tack Gode Gud för det.

Vi behöver inte och ska inte oroa oss för ett tomt kylskåp. Vi behöver inte bli sömnlösa när kassan börjar bli skral, vare sig det är vår egen eller församlingens kassa.
Jag vill citera ett par rader ur Ingemar Olssons sång ”Väck upp hela stan”, rader som sammanfattar det hela.
– Men är inte våra resurser för knappa?
– Allting är möjligt, lita på Pappa!

Herre, Du som är vår Gud,
tack för att Du ger oss bröd,
för att Du mättar såväl kroppslig som själslig hunger.
I Jesu namn.
Amen.

HARRY HOLM
2005/03/04

_____________________________________________

ETT BIBELORD 2005 02 27:

Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. (Lukas 11:23 )

Missionsprovinsens demoner

Dagens citat från Jesu mun (se ovan) finns i ett sammanhang där Jesus drev ut en demon som var stum, som det heter. Och när demonen for ut började den stumme tala.
Det var ett under förstås, svårt att acceptera för dom som bara trodde på dåtidens auktoriteter.
Några började tala om att det var med djävulens hjälp Jesus drivit ut den onde anden. Dom fattade inte själva hur ologiskt det var, att tro att djävulen hjälpt till att driva ut en ond ande, en av de sina.
Så Jesus fick förklara, att så dum är inte den onde att han slåss mot sig själv.

Därmed fick Jesus också möjlighet att predika motsvarande budskap om den Goda sidan, överfört till dagens värld och språk ungefär:
– Så dumma är väl inte de som vill sprida det kristna budskapet att de slåss mot sig själva?
Jo, just så dumma är vi, vi i kristenheten.
Splittringen enbart i vårt land speglas kontiuerligt av nyhetsrapporteringen i exempelvis Tidningen Dagen.
Bland mycket annat har vi nu läst där om prästerna i Svenska kyrkan som bildat en egen kyrka så att säga, därför att de inte kan acceptera att kvinnor leder, predikar, medverkar i gudstjänst.
I Guds tjänst.

Trots att dessa Missionsprovinsens präster säkert har en Bibel och bevisligen har läst Paulus olika brev så väljer de att blunda för de Guds ord som inte passar dem.
Exempelvis står det ju att Paulus skickade sitt brev till Rom med församljngsföreståndare Febe, Foibe, en kvinna alltså.
Kvinnoprästmotståndarnas gud, Paulus, använde alltså då själv en kvinnlig församlingsledare för ett viktigt uppdrag, och var alltså säker på att hon, kvinnan, skulle vara accepterad också hos mottagarna, de kristna i Rom.
Men det kan inte se, de svenska prästerna i Missionsprovinsen, utbrytarna.
Jag tycker att vi, även för den kristna enighetens skull, ska be att vi får kraft och kunskap nog för att ur dessa präster driva ut den demon som gör att de inte förstått Jesu ord i Lukas 11:23:
Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Amen.

HARRY HOLM
2005/02/27

ETT BIBELORD 2005 02 27:

Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. (Lukas 11:23 )

Missionsprovinsens demoner

Dagens citat från Jesu mun (se ovan) finns i ett sammanhang där Jesus drev ut en demon som var stum, som det heter. Och när demonen for ut började den stumme tala.
Det var ett under förstås, svårt att acceptera för dom som bara trodde på dåtidens auktoriteter.
Några började tala om att det var med djävulens hjälp Jesus drivit ut den onde anden. Dom fattade inte själva hur ologiskt det var, att tro att djävulen hjälpt till att driva ut en ond ande, en av de sina.
Så Jesus fick förklara, att så dum är inte den onde att han slåss mot sig själv.

Därmed fick Jesus också möjlighet att predika motsvarande budskap om den Goda sidan, överfört till dagens värld och språk ungefär:
– Så dumma är väl inte de som vill sprida det kristna budskapet att de slåss mot sig själva?
Jo, just så dumma är vi, vi i kristenheten.
Splittringen enbart i vårt land speglas kontiuerligt av nyhetsrappor-teringen i exempelvis Tidningen Dagen.
Bland mycket annat har vi nu läst där om prästerna i Svenska kyrkan som bildat en egen kyrka så att säga, därför att de inte kan acceptera att kvinnor leder, predikar, medverkar i gudstjänst.
I Guds tjänst.

Trots att dessa Missionsprovinsens präster säkert har en Bibel och bevisligen har läst Paulus olika brev så väljer de att blunda för de Guds ord som inte passar dem.
Exempelvis står det ju att Paulus skickade sitt brev till Rom med församljngsföreståndare Febe, Foibe, en kvinna alltså.
Kvinnoprästmotståndarnas gud, Paulus, använde alltså då själv en kvinnlig församlingsledare för ett viktigt uppdrag, och var alltså säker på att hon, kvinnan, skulle vara accepterad också hos mottagarna, de kristna i Rom.
Men det kan inte se, de svenska prästerna i Missionsprovinsen, utbrytarna.
Jag tycker att vi, även för den kristna enighetens skull, ska be att vi får kraft och kunskap nog för att ur dessa präster driva ut den demon som gör att de inte förstått Jesu ord i Lukas 11:23:
Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Amen.

Att betala skatt är viktigt enligt Bibeln

Vissa ställen i Nya Testamentet är svårare att ta till sig än andra.
Det 13:e kapitlet i Romarbrevet börjar med att Paulus skriver att ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig.”
Har jag haft svårt för det? Jajamen.

Bakgrunden till Paulus kategoriska mening finns kanske i Matteus 22:15-22, det vill säga i det Jesus sade i argumenteringen med de fariséer (medlemmar i en sträng lekmannarörelse på Jesu tid) som försökte ”sätta dit” honom genom att ställa frågan:
”Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
Han svarade:
”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.”
De räckte honom en denar och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?”
”Kejsarens”, svarade de.
Då sade han till dem: ”Ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Hur gör man i dagens Arboga? Jo, att lägga ner en del av sin tid för Gud, för kyrkligt arbete, för att trösta och hjälpa medmänniskor, det kan man (fast aldrig kanske i nog stor utsträckning).
Men när det kommer till kosingen!
Bidra med pengar till sin församlings verksamhet, jo det kan väl gå för sig.
Men när det gäller att betala till Samhället strävar de flesta av oss att betala så lite skatt som möjligt. Och om det upptäcks att någon deklarerar på ett felaktigt eller oärligt sätt, då blir Samhället, Överheten på riktigt dåligt humör.
I Romarbrevet 13:5-7 står det: ”Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt.
Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant.”

Den där insikten om vad som är ”riktigt” borde till exempel vara insikten om att Samhället/Överheten verkligen behöver skattepengarna ur ett medmänskligt perspektiv:
För att göra det bättre för våra medmänniskor skall Samhället med hjälp av våra skattebetalningar ordna bra sjuk- och äldrevård, fixa fin verksamhet på dagis, se till att skolorna ger kvalitetsundervisning och allt annat.
Det här med att man ska betala skatt faller verkligen fint in under det Jesus sade enligt Matteus 7:12:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. det är vad lagen och profeterna säger.”

Idag vill Bibelorden få oss att ta mer samhällsansvar. Jag ska försöka och ber därför avslutningsvis, med kollektbönen i Svenska kyrkan denna den 21:a söndagen efter Trefaldighet:
”Gud, vår Fader,
påminn oss åter och åter
om vårt ansvar som medborgare i samhället och världen.
Ge oss vilja och förmåga att verka för bröd och arbete åt alla,
för rättvisa, frihet och fred.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.”
HARRY HOLM
2005/11/30

*

______________________________
SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN
Jesu dop

Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns alltså också Jesus. Johannes vägrade till att börja med.
– Det är jag som behöver döpas av dig, sa han.
Men Jesus gav sig inte, det var förutbestämt förklarade han och Johannes förstod och döpte sedan sin mästare i floden Jordans vatten.
Genom det dopet invigde Gud sin Son till hans kall som vår frälsare.

När jag läser dessa rader förs tankarna till skillnaden mellan barndop, som främst Svenska kyrkan genomför, och så kallat troendedop som finns i till exempel baptistförsamlingarna och i pingströrelsen. Där är tanken att man ska vara så vuxen att man själv förstår och därmed vill döpas.
De som döps som spädbarn konfirmeras ju senare. Konfirmationen betyder att man tycker att det var rätt av ens föräldrar att låta döpa en som barn, man konfirmerar dopet – och låt oss hoppas att så många som möjligt förstår den orsaken till konfirmationen.
Det finns exempel från konfirmandgrupper där en ung människa öppet erkänt att hon/han inte tror men konfirmerar sig "för presenternas skull".
Då har man kommit långt ifrån de där dagarna på Jordanstranden där Johannes döpte – i Jesus namn – dom som trodde på Jesus Kristus.

I stället ber jag, käre Gud, hjälp oss som blivit döpta att leva som dina barn. Med kärlek till och för andra människor.
I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2005/01/09
_______________________________________

TRETTONDAG JUL
Herrens Härlighet

Vid årsskiftet 56-57 e.Kr. satt Paulus i Efesos och skrev det första brevet till församlingen i Korinth, då oroad över situationen där.

I det andra Korinthierbrevet, som han skrev i slutet av år 57, var Paulus glad över att det liksom ordnat sig i församlingen och han rekommenderar en insamling till Jerusalems fattiga kristna.

Men idag tänker jag mest på Paulus ord i samma brev om hur Jesus speglar Guds härlighet.
Så här skriver Paulus i 2:a Korinthierbrevets 4:e kapitel, 4-6 verserna:

”Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild.
Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre och jag är er tjänare för Jesu skull.
Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

På samma sätt tror jag att det är för oss kristna. Vi ska ju försöka vara så kristus-lika som möjligt. Det gäller därmed för oss, att sträva efter att vara ljus i vår mörka tid, att med våra liv, helg som vardag, vara sådana föredömen i medmänsklighet och glädje att vi blir till ljus för andra här i Arboga och i världen.

Därför vill jag påminna om vad Jesus säger, enligt Lukasevangeliet 11:e kapitel, 33:e versen.

”Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset.”

Käre Herre, hjälp mig att vara ett ljus för andra. I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2005/01/06

____________________________________________

SÖNDAGEN EFTER NYÅR
I Faderns hus


Det framgår klart av Bibeln att den tolvårige Jesus fick en del bannor, så att säga, för att han stannade kvar i Jerusalem när föräldrarna gav sig av hemåt. När de förstod att han inte var med i karavanen vände de tillbaka och letade i tre dagar i Jerusalem innan de hittade honom – i templet.
Hur kunde du göra så här mot oss, sa föräldrarna på föräldrars vis, och berättade tämligen anklagande hur dom letat och letat.
Då sa Jesus:
– Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader.

Söndagen efter nyår 2005 kan vi i Sverige konstatera att ovanligt många söker sig till Faderns hus. Kyrkorna har de senaste dagarna fyllts av människor som behöver tröst, gemenskap och Guds ord.
I katastrofens svallvågor landar vi i tryggheten i Gud hus.
På samma sätt som ett barn i någon form av nöd söker sig hem till mor och far, blir kyrkan i lägen som detta helt naturligt Det Trygga Hemmet för oss som barn av vår nation.

Har vi riktig tur får vi i kyrkan lära oss om Job, han som i landet Us på en dag förlorade allt han ägde – inklusive sina tio barn – men som ändå (enl. Job 2:21) kunde säga:

"Naken kom jag ur min moders liv,
naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog,
lovat vare Herrens namn."

"Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud." (Job. 2:22)

Gud är aldrig orsaken till det onda. Han lider med oss, Herren har också sår.
Låt oss aldrig glömma det. Vare sig vi är i fara eller i kyrkans rofyllda hägn.

I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2005/01/02

Klicka här för att läsa mer om Job
_____________________________________________________

NYÅRSDAGEN

Lyckliga är de människor som redan som barn fick lära sig att bedja.
(Från målningen "Gossen Samuel beder" av J. Reynolds)
_________________________________________________________________
" Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det."
(Johannesevangeliet 14:14)
_________________________________________________________________
Vägen till Fadern - bönen

Jesus hade tvättat lärjungarnas fötter, han hade pekat ut förrädaren
Judas Iskariot och han hade gett oss det nya budet, att vi ska älska varandra. Han hade också förutsagt Petrus förnekelse, innan han höll
det så kallade avskedstalet och berättade om vägen till Fadern.

Då betonar han värdet av tron på Jesus Kristus.
– Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. (Joh. 14:12)
De gärningarna Jesus hade gjort var inte småpotatis precis. Och ändå ger han sådana löften om vad vi som lärljungar ska kunna utföra. Gränserna tycks bara vara de gränser vi själva sätter, genom att vi inte har tro nog att i Jesu namn utföra exempelvis helande och annat gott av det slag han gav exempel på under sin jordavandring.

I avvaktan på att vi i större utsträckning, i Jesu namn utför tecken och under, får vi väl fortsätt att ägna oss åt att be.
Vi som är lite mer aktivt kristna har ju platser och former där vi berättar för varandra om hur bönen hjälpt oss i de mest omöjliga situationer.
Även annars men framför allt nu – i de mentala svallvågorna efter Sunami – är det viktigare än någonsin att vi berättar för människor även utanför församlingarna om bönens makt och kraft.
Och jag är säker på att många tusen ovana bedjare de senaste dagarna vänt sig till Herren, vare sig de simmat i en framrusande flodvåg eller från Sverige ängsligt letat nära och kära på internets thailändska namnlistor.

När sedan vissheten kommer, att det värsta har hänt, då får vi alla söka tröst i gemenskap med andra och med Gud.
Då får vi be, i kyrkorna och i enskildhet, om kraft att orka leva vidare, att leva vidare för dem som fortfarande lever.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
Vid årsskiftet 2004-2005

_______________________________________________________

Mammornas möte – och deras söners

Dagens bibelord beskriver det tillfälle då Jesus och Johannes Döparen för första gången var i samma rum. Båda var fortfarande i sina mammors magar men de levde och inte minst Johannes visade det genom att så att säga sparka en hälsning.

De två träffades nog inte så mycket efter denna gång men de möttes vid ett viktigt tillfälle många år senare, det vill säga då Johannes döpte Jesus.

Men den här helgen handlar inte predikningarna i landets kyrkor i första hand om dessa båda huvudpersoner. För det är en sorts Mors dag, fjärde söndagen i Advent. Bibelordet berättar om prästfrun Elisabet som blivit med barn så sent i livet att allt hopp i den vägen egentligen var ute.
Men det handlar idag mest om Jesus mamma, en enkel kvinna av folket... i alla fall i hennes egna ögon. För som svar på Elisabets hälsning utbrister Maria (enligt Lukas 1:46):
– Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare; han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Glad gick hon alltså i väntans tider. Och just nu får vi, som vandrar på Arbogas gator ett par tusen år senare, be till Herren att han hjälper oss att bortse från materialismens i juletid totala dominans för att i stället koncentrera oss på göra som Maria, vänta på Sonens ankomst.
HARRY HOLM
2004/12/17

Andra advent: Guds rike är nära

Om ”Riket som kommer” handlar det, den andra söndagen i advent. Till Jesus vill jag nu ropa orden jag läst på caféernas servetter:
– Välkommen åter!

Men så tänker jag:
– Kanske, Herre, att Du skulle vänta ett tag. För det är så många som ännu inte hört om Dig och så väldigt många – inte minst här i Arboga – som hört Ditt namn men inte fattat.

Er befrielse närmar sig
Bibelordet ovan är en tröst för många kristna, inte minst för dom som får lida för sin tro.
Runt om i världen är det många som får göra det.
Du som kan gå in i kyrkan utan ångest, utan att Du får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda Dig , är bättre lottad än 3 miljarder av jordens innevånare.
Så visst är vi priviligierade, även på det sättet, vi i Arboga och Sverige.

Motigheterna
Trots det känns det motigt ibland. Lite slängar om verklighetsflyktens Knutby-församling får man tåla, speciellt som det saknas paralleller till det kristna livet i Arboga, där ex.vis pingstförsamlingen inte ens har en pastor.
Men målet för församlingsarbetet, för varje kristens tillvaro, är att få så många
som möjligt att förstå det fina med att tro på Gud och leva så likt Jesus som man klarar.
Så mest motigt känns det för att det går så trögt med den så kallade evangeli-sationen, speciellt som Herren vill att alla ska vara omvända när han kommer tillbaka.
Men han tröstar oss genom att – bland annat i Bibelordet här ovanför – säga ungefär så här:
– Deppa inte! När jag än kommer, så kan ni vara stolta över vad ni har gjort för mig.

Det som vi gjort
Vad vi har gjort för honom, det vet han. Vi behöver inte räkna upp de gånger vi
har hjälpt”en av dessa mina minsta bröder”, vi behöver inte lista hur många arbetstimmar vi ägnat åt projektet att göra alla folk till lärjungar.
Med andra ord behöver vi inte – när riket kommer – redovisa våra gärningar i någon sorts dubbel bokföring på en cd-rom. Vi som redan är omvända och dom som snart ska bli omvända står vid det tillfället redan i Livets bok.
När Jesus kommer tillbaka räcker det att vi har omvänt oss, att vi tror på Gud och att vi inför andra stått och står för att Herren är vägen, sanningen och livet.
Och att vi dessutom levt upp till vår insikt:
Att det enda som håller i våra egna liv, i Arboga kommun och i världen är
Kärlek i stället för egoism.
Amen.
HARRY HOLM
2004/12/03
________________________________________________________________

Glädjen och sorgen de vandra tillsammans
Men även i advent har vi Nåden

Kyrkoåret börjar med första söndagen i Advent och bygger på avgörande händelser i Jesu liv. Så när fler än vanligt nu går i kyrkan, och vi sjunger kända psalmer och ljus och gemenskap gör allt positivt, så får vi inte glömma allt det andra som hände Frälsaren.
Den positiva, glada bilden med (över en ankomst jublande) människor i Bibelordet överst på sidan, måste kompletteras med det som väntar.
Hosianna-ropen kommer att bytas mot "Korsfäst!", "Korsfäst!" Palmbladen ersätts av korset.

Så är det också i våra liv också, eller hur? Mitt i glädjen och ljuset träffas vi av sorgen och mörkret. Det vet vi och därför lever vi i ständig osäkerhet vad gäller det framtiden har i beredskap för var och en av oss.
Men ju närmare Gud vi lyckas komma, desto mindre behöver vi beklaga att vi inte själva kan styra allt som händer i våra liv.
Han har oss i sin hand och han har en plan för var och en av oss, även om vi med våra begränsade hjärnor ibland först långt senare förstår hur fantastiskt bra Han har tänkt.
Vare sig vi har oss själva att skylla eller drabbas av oväntade, oförutsebara bakslag så finns Gud där för att ge oss sina läkande ord, ge oss hopp om en bättre framtid med och hos Honom.
Guds son led och dog på korset, så av nåd får vi förlåtelse och – gång på gång – möjlighet till en nystart.
Så här första advent, då ett nytt kyrkoår börjar, vill han att vi ska förstå att vi nu får ännu ett nytt Nådens år från Herren. Klicka här för betydelsen i Gamla testamentet.
Ett Nådens år? Vad kan det betyda? Jo också nåden att i gemenskap med vår Herre få utföra vår del i uppdraget att göra alla människor till Hans lärljungar.

De flesta avger nyårslöften den sista december. För kristna är första advent en minst lika bra dag att föresätta sig ge mer hjärta och hjärna - och mer tid - till att utföra nämnda uppdrag.
I Jesu namn. Amen.
HARRY HOLM
2004/11/26

************************************************************

Första advent - blandning av kommers och julstämning

Nådens år i GT

Från Gamla testamentet kommer uttrycket "Nådens år" av ett sälle i tredje Mose-bok (25:10 ff) där det berättas om det riktiga jubelår som inträffade vart 50:e år.
Då skulle alla slavar friges, var och en skulle få tillbaka sin egendom och återförenas med sin släkt. Man skulle inte ens arbeta med att så eller skörda utan bara leva på det marken ändå gav.
Dessutom skulle alla lån asvkrivas.

_____________

Domsöndagen – kyrkoåret slutar
Ännu ett kyrkoår går mot sitt slut. För så är det ju, att kyrkoåret inte är i fas med den vanliga almanackan.
Första advent börjar det om igen, i kyrkorna. Och som i det världsliga året bör det för kristna just nu vara dags att göra en sån där årssummering som kommunalråden brukar ha i lokalpressen en månad senare.
Som kristen kanske man först av allt bör fråga sig:
– Vad har jag gjort de senaste tolv månaderna för att få fler medmänniskor att förstå det fantastiska, förtjusande fina och fördelaktiga med att försöka följa föredömet Jesus?
För sådant är församlingarns, därmed också de enskilda kristnas, uppdrag här på jorden, som man förstår också av dagens Bibelord, längst upp på den här sidan.
När jag för min del gör en sådan summering, känner jag mig som ett barn som har gjort något ofog och som inför sin pappa inte kan göra annat än sucka och säga:
– Förlåt Far, jag ska försöka göra bättre ifrån mig i fortsättningen.
HARRY HOLM
2004/11/21

---------------------------------------------------------------------------------------

Håll er vakna!

Det är söndagen före domsöndagen, kyrkoårets näst sista söndag alltså.
I kyrkorna runt om i landet talar man i dag om vaksamhet och väntan.
Och Jesus uppmaning ”Vakna” gäller inte bara lärjungarna utan alla människor.

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet?” står det i 2:a Kor. 13:5.
Gud är kärleken. Jesus har visat oss vad kärleken är, hur den ultimat utövas. Och eftersom vi tror på kärleken, tror på Jesus, så tror vi också att han ska komma tillbaka en dag, eftersom han - som är Sanningen - har sagt det.
Och då gäller det att vara beredd. Att hålla sig vaken fram till den stunden.
Att hålla sig vaken är då detsamma som att hålla sin tro levande, i teori och praktik.
Vilket också betyder att man ska hålla sig vaken på så sätt att man inte går på dom många olika felaktiga vägvisningar som finns idag. Att till exempel vara vaksamma mot församlingsledare som tror sig vara förmer än andra kristna, vare sig de är pastorer i Knutby eller i Märsta.

För att klara detta gäller det först och främst att vi har hjälp av hela treenigheten, av Fadern, Sonen och Den helige ande.
Vi ber till Gud att han av barmhärtighet ska hålla oss vakande i tron på honom, att Jesus ord och handlingar i Bibeln ska vara vår facit och att den hjälpare Jesus gav oss vid himlafärden (Den helige Ande) ska frigöra oss från skadlig påverkan så att vi klart kan se vad vi ska göra och inte göra. Så att vi inte sover fram till Jesus återkomst, utan håller oss vakna.

I vår vardag vet vi att det är lättare att hålla sig vaken när det är ljust än när det är mörkt. Så det gäller att ha lampan brinnande, vår livsgärnings lampa där kraften och ljuset ska komma från Jesus och Guds ord i Bibeln.
Vi måste ta vara på evangeliet när det förkunnas, eftersom varje vecka, varje dag, ja varje sekund av jordelivet kan vara den sista.

"Himmel och jord ska förgå men mina ord ska aldrig förgås", säger Jesus.
Dom som säger sig inte tro, förlitar sig på vetenskapen. Vetenskapen, som vi vet ändrar sig hela tiden. Det som där är sant idag, är fel i morgon.
Men dom som säger att Jesus ord är gammaldags och omoderna, dom har knappast läst Bibeln - om dom ens har den.
För i motsats till vetenskapen så har ju Jesus ord och policy hållit sig i 2000 år, utan att behöva revidering.
Hans ord kommer att stå kvar även den dag jag nämnde tidigare, det vill säga på Den Yttersta Dagen.
Vi vet inte när tiden är inne. Så: Låt oss vara på vår vakt och hålla oss vakna.
I Jesu namn, Amen.
HARRY HOLM
2004/11/14

*

Allhelgonahelg – med störningsmoment

Med sorg men också med vackra minnen kommer vi speciellt den här helgen ihåg de nära och kära som gått bort från detta jordeliv.
Ljus på gravarna och andaktsfullt liv i kyrkorna ska prägla veckoslutet.
Under senare år har dock det amerikanska halloween-firandet börjat störa friden.
Halloween betyder egentligen Alla helgons afton (ordet kommer av All Hallows Eve). Motivet för firandet med dödskallar och skelett och pumpor kan i grunden vara detsamma som vårt svenska mönster att denna helg tänka på dem som gått bort.

Att vänja sig vid döden
Båda sätten att fira är sätt att försöka vänja sig vid tanken på döden.
Pumpan i Halloween-firandet kommer från sagan om Jack som varken släpptes in i himlen eller i helvetet och som därför fick vistas i evighet på jorden. Där gjorde han lyktor av de rovor han åt och fyllde dem med glödande kol.
Men annars, detta att skrämmas, att klä ut sig till lik, skär sig väldigt mot vår svenska tradition med stillhet, ljuständning på gravarna och minnesstunder i kyrkorna.

Halloween och de sörjande
När man tänker speciellt på dem som under året mist en anhörig och ser Allhelgonahelgen som ett tillfälle för dem att leva ut sin sorg i andakt och eftertanke, då kan då inte jag annat än berömma dem som följer den några år gamla uppmaningen, att fira Halloween helgen innan Allhelgona.
Vi skulle alla från och med nästa år kunna hjälpas åt att styra detta genom att bara handla Halloween-material (mat och grejer) i de affärer som satsat på rätt helg, dvs den sista helgen i oktober.
Klicka här för att läsa om Allhelgonahelgens historia!
HARRY HOLM
2004/11/06
****************

Att betala skatt är viktigt enligt Bibeln

Vissa ställen i Nya Testamentet är svårare att ta till sig än andra.
Det 13:e kapitlet i Romarbrevet börjar med att Paulus skriver att ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig.”
Har jag haft svårt för det? Jajamen.

Bakgrunden till Paulus kategoriska mening finns kanske i Matteus 22:15-22, det vill säga i det Jesus sade i argumenteringen med de fariséer (medlemmar i en sträng lekmannarörelse på Jesu tid) som försökte ”sätta dit” honom genom att ställa frågan:
”Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
Han svarade:
”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.”
De räckte honom en denar och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?”
”Kejsarens”, svarade de.
Då sade han till dem: ”Ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Hur gör man i dagens Arboga? Jo, att lägga ner en del av sin tid för Gud, för kyrkligt arbete, för att trösta och hjälpa medmänniskor, det kan man (fast aldrig kanske i nog stor utsträckning).
Men när det kommer till kosingen!
Bidra med pengar till sin församlings verksamhet, jo det kan väl gå för sig.
Men när det gäller att betala till Samhället strävar de flesta av oss att betala så lite skatt som möjligt. Och om det upptäcks att någon deklarerar på ett felaktigt eller oärligt sätt, då blir Samhället, Överheten på riktigt dåligt humör.
I Romarbrevet 13:5-7 står det: ”Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt.
Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant.”

Den där insikten om vad som är ”riktigt” borde till exempel vara insikten om att Samhället/Överheten verkligen behöver skattepengarna ur ett medmänskligt perspektiv:
För att göra det bättre för våra medmänniskor skall Samhället med hjälp av våra skattebetalningar ordna bra sjuk- och äldrevård, fixa fin verksamhet på dagis, se till att skolorna ger kvalitetsundervisning och allt annat.
Det här med att man ska betala skatt faller verkligen fint in under det Jesus sade enligt Matteus 7:12:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. det är vad lagen och profeterna säger.”

Idag vill Bibelorden få oss att ta mer samhällsansvar. Jag ska försöka och ber därför avslutningsvis, med kollektbönen i Svenska kyrkan denna den 21:a söndagen efter Trefaldighet:
”Gud, vår Fader,
påminn oss åter och åter
om vårt ansvar som medborgare i samhället och världen.
Ge oss vilja och förmåga att verka för bröd och arbete åt alla,
för rättvisa, frihet och fred.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.”
HARRY HOLM
2005/11/30

*

************************************************************

Om Vårt hem och om Gästfrihet

Många kristna tänker i första hand på Himlen när talar med varandra om Vårt hem. Det vill säga att de tänker på den dag då de inte längre lever sitt vanliga fysiska liv. Men under väntetiden, under jordelivet, har de allra allra flesta Arbogabor ett hem, de må vara i en villa på Norr eller i ett flerfamiljshus vid Österled.
Och i det hemmet ska man, enligt Bibeln, vara gästfri. Det står på flera ställen.
Till exempel i 1:a Petrus brev 4:9:
"Var gästfria mot varandra utan att knota".
Och i Romarbrevet 12:13 står det:
"Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet".

Guds heliga? Lärljungarna bekände Jesus som Guds helige. Den heligheten överfördes från Kristus på kyrkan som är ett heligt folk. (1:a Petrus brev 2:9).
Men det är självklart inte bara mot andra kristna vi ska vara gästfria. Tänk bara på berättelsen om Den barmhärtige samariten.
Och se på dagens bibelord, längst upp i den här spalten:
Man vet inte alltid vem man är gästfri mot, man vet inte vad gott som kan komma ut av gästfriheten.

I Apostlagärningarna läser vi om när Paulus är ute på en av sina missionsresor och seglande med närmare 300 personer strandar på Malta. Vi börjar läsa i Apostlagärningarna 28:7-8:
"I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar. Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom."
I 10:e versen summerar författaren, det vill säga den gamle läkaren Lukas:
"De gav oss många bevis på sin uppskattning och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde."
Men gästfrihet lönar sig också genom det enkla faktum att man mår bra av att känna att man har gjort något för en annan människa. Eller hur?
HARRY HOLM
2004/10/24 och v/44

*

Så växer din tro, ditt hopp (17.10.2004)

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.

Så låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum...
precis som att jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.
Även om universum skapades med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits något som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.

Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.
Jag har träffat många och läst om ännu fler människor som med hjälp av bön i tro blivit friska. De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.

Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.

Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt.
När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan. När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.
HARRY HOLM vecka 42, 2004.

*