wrap-script-literals: no
 


Skulle någon Arbogabo köpa en begagnad bil av denne man?
Han heter Lars Rekke

(Foto: Linus Lindgren.)

Glöm inte det som hände Arboga!

GLÖM EJ BORT, det finns rosor, sjöng en gång i forntiden (ja, det var 1968) en skivartist med namnet Östen Warnerbring,
Även i denna mörka årstid 2006 gäller det att komma ihåg att det finns rosor, och att komma ihåg att ge rosor.

”Du som går förutan mål,
ensam i den kalla vinden”

Så började Östen sin sång. Men det är inte bara den som är ensam, i den för årstiden rätt varma vinden, som behöver rosor.

VI BORDE GE blommor till alla de hundratals arbogabor som kämpat på i tio år nu, det vill säga sedan de på ett eller annat sätt drabbades av beslutet att flytta 650 jobb från Arboga.
Och Östen Warnerbring fortsatte sjunga:

”När du känner vinden slå
mot din själs förfrusna fönster
och när blommor bildar mönster,
minns du då?”

VISST MINNS VI! För vi får helt enkelt inte glömma Statsmaktens stora svek mot Arboga vid den här tiden 1996. Därför ska jag förtydliga lite av den indignation jag gav uttryck för i förra veckans Magazin.
Sista versen i sången ”Glöm ej bort - det finns rosor” slutar med orden ”Sök förstå”.
Jag har försökt och jag har förstått. Jag har fattat att det som blev ett dråpslag mot Arboga och många, många Arbogabor, var ett cyniskt mygel i miljardklassen som regisserats av Volvo och Försvarets Materielverk.

DE DRABBADE har inte glömt.
Det intygar dåvarande fackbasen och fullmäktigeordföranden i Arboga, Börje Sturk.
– Jag åkte mycket tåg sedan jag började arbeta på Seco-facket i Örebro, berättar han för mig. Och jag träffade ofta gamla arbetskamrater från flygmotorverkstaden i Arboga, som nu var spridda för vinden. Alltid kom besvikelsen fram, bitterheten över nedläggningen.

UNGEFÄR ETT ÅR efter att bomben briserat gjorde jag en intervju med Börje Sturk. Då hade man hunnit kolla vad som verkligheten hänt.
Ärendet rörde totalt 1,3 miljarder kronor, en fördubbling av kostnaderna för att serva motorerna till flygplanet Viggen.
Men så stora summor måste upp i regeringen. Kunden (FMV, Försvarets Materielverk) kom därför, tillsammans med leverantören (Volvo Aero), på lösningen: Man delade upp summan i två delar.

ENLIGT BÖRJE STURK var fyra personer från Volvos sida med och förhandlade. Men den kvartetten delades också upp i två delar.
Arbogas Charles Karlsson och Göran Kilbo fick förhandla om själva motorunderhållet för tre år framåt.
Ingen talade om för dem att de två andra volvoiterna, Roland Sundén och Lars Sundberg från Volvo Aero i Trollhättan, i hemlighet förhandlade med FMV om nedläggning i Arboga – kombinerat med ett flyttbidrag på mer än en halv miljard kronor som Volvo skulle få.

REDAN I OKTOBER 1996 hade det avtalet slutits, om att FMV skulle betala 580 miljoner för Volvos flyttkostnader. Men det sade ingen något om när sedan Göran Kilbo från Arboga kom för att förhandla om resten av pengarna, då talades det bara om 751 miljoner kronor för tre års underhåll av Viggenmotorn.
Både FMV och departementsfolket förde sedan hela vägen fram alltihop som om det vore ett rutinärende.
Och det lyckades – även den avgörande dagen i försvarsdepartementet.

DET VAR DEN 19 december 1996: Den dagen hade statssekreterare Lars Rekkes ansvaret att för försvarsminister Tage G Petersson påpeka om det fanns några ”ärenden med komplikationer” på bordet.
Beslutet som skulle flytta bort 650 jobb från en arbetsplats i Arboga, var i storlek som om man på ett bräde skulle flytta bort omkring 50.000 jobb från Stockholm.
Det beslutet tyckte statssekreterare Rekke tydligen inte att det var några komplikationer med. Han sa inget.
Så försvarsminister Thage G Peterson skrev på.

BRA SAMMANFATTNING av hela historien, enligt Börje Sturk och så lägger han till:
– Jag hade inte ens vågat drömma om att de var så fula, att de hade en strategi för dölja vad det var fråga om.
Börje Sturk är övertygad om att Volvo och FMV gemensamt lade upp strategin att smyga igenom beslutet.
Thage G Petersson var dock den som tog på sig ansvaret när historien kom upp i KU, Konstitutionsutskottet.

VAD HÄNDE DÅ med de verkliga myglarna? Jo, bra saker.
Hur gick det för den tyste statssekreteraren från den 19 december 1996, Lars Rekke. Fick han lida för att han teg för Thage G?
Nejdå. Tvärtom.
Redan ett par månader efter beslutet om nedläggningen i Arboga utsågs Lars Rekke till ny styrelseordförande i Vattenfall.
Idag är han välavlönad generaldirektör för Luftfartsverket, medan det står sämre till med många av de Arbogabor, vars arbeten han medverkade till att ta bort.


wrap-script-literals: no


wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
    Å-SIKTER
wrap-script-literals: no

wrap-script-literals: no


wrap-script-literals: no

wrap-script-literals: no
 
   
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
   
wrap-script-literals: no
 
 
 
   
 
 
 
   
 
 
 
   
 
 
 
   
 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




wrap-script-literals: no

  

 

wrap-script-literals: no
Arboga och Volvo Aero
Vad var det som hände 1996-97 – och sedan ?
__________________________________________
KLICKA HÄR för att läsa om Anita Larssons intervjuer med anställda vid Volvo Aero i Arboga

Ett sorgligt 10-årsjubileum i Arboga

Det var ungefär vid den här tiden 1996 som några nyckelpersoner hos Volvo och Försvarets Materielverk satt och kokade ihop en soppa som skulle komma att drabba Arboga mycket hårt.

Jag tänker på Volvo Aero Supports strategiskt motiverade misshandel av Arboga och flera hundra Arbogabor.

Vi dödliga fick inte veta något förrän den 8 januari 1997. Då meddelades det vid en enkel presskonferens att flygmotorunderhållet skulle flyttas från Arboga till Trollhättan.
Därmed "rök" sådär 600 arbetstillfällen från den lilla staden i Västmanland.

Det här var klart redan i november 1996.
Klar var då också strategin att man inte bara skulle smyga nedläggningsbeslutet förbi de ledande politikerna, regeringen skulle inte heller få veta att FMV gav Volvo 550 miljoner kronor i flyttbidrag, för att försöka låta den verkstad som tillverkade flygmotorerna att också göra servicen på dom.

Farhågor besannades. I Arboga kunde man underhåll. Det kunde man inte i Trollhättan. Volvo Aero i den staden klarade inte servicen, så det jobb som utfördes väl i Arboga är idag - vad jag förstår - utomlands.
I Bromma har Volvo Aero-folket man kämpat på. Men på tisdagen kom meddelandet att även den underhållsverkstaden läggs ner.

I Arboga konstaterade vi efter beskedet om Volvo Aeros flytt, att Makten har talat.
Det fanns tomma lokaler i Trollhättan. Då skulle Arbogas flygmotorunderhåll flyttas dit. Det hade ägarna bestämt.
Det hade de gjort utan att diskutera några alternativ med andra personer eller instanser som kunnat tillföra värdefullt beslutsunderlag.
Volvochefen Sören Gyll skyllde på regeringen. Men i Trollhättan hade man börjat bygga motorprovbockar redan tidigare, kanske långt innan försvarsbeslutet?"
Och i regeringen hade Thage G Peterson inte en aning om att han skrivit under papperet som möjliggjorde flytten.

I Nerikes Allehadna sådde jag dock redan i början av 1997 ett frö av hopp. Jag skrev:
– Tänk om detta blir vändpunkten för Arboga, starten på färden från ständigt oroande försvarsberoende till mångsidig utveckling av en rad företag med framtiden för sig. Det känns litet motigt men man kanske skulle pryda sig och hela stan med ett brett Sterner-leende och säga:
– Sluta att säga Arboga-katastrofen! Säg Arboga-möjligheten!

Det gäller än idag.

** HARRY HOLM 2006 11 07



Hur reagerade anställda vid Volvo Aero Support i Arboga på varsel och nedläggning och vilka blev konsekvenserna – även de sociala och hälsomässiga? Det tog Anita Larsson – bilden – reda på inför sin magisteruppsats i folkhälsovetenskap för ett par år sedan.

VASkandalen 1
Så gick det för de anställda
vid Volvo Aero i Arboga

För tio år sedan pågick under Största Möjliga Tystnad förberedelserna för att lägga ned flygmotorverkstaden i Arboga.
Volvo Aero ville koncentrera verksamheten till Trollhättan.
Hur det drabbade enskilda människor i Arboga speglas från och med idag i en serie artiklar på arbogasidan.se

Artiklarna bygger på ett stort arbete, som tog två år att sammanställa. Läroverksadjunkt Anita Larsson intervjuade flera av dem som drabbades av omställningen i Arboga. Och i somras fick hon äran att presentera sina resultat på en forskarkonferens i Danmark (5th Nordic Health Promotion Research Conference).

Vilka är då Anita Larssons motiv för att låta oss presentera rönen i den här internettidningen?
– Vi slår ett slag för demokratin. förklarar hon. Jag tycker att stora företag som etablerat sig under lång tid i ett samhälle borde tänka över vilka konsekvenser det får om de beslutar sig för att flytta därifrån. Både för samhället och för
människorna. Det har ju trots allt byggts upp en hel del service åt företaget under åren. Och kompetens.
– Jag tänkte i mitt stilla sinne, när Volvo Aero la ner sin verksamhet i Arboga, att Sverige måste vara ett rikt land som kan låta så mycket och så hög kompetens bara försvinna ut i tomma intet. Vilket slöseri med resurser!
–  Och varför använde man sig inte av alla hjärnor som arbetade vid Volvo Aero för att finna lösningar, om det fanns problem??? Dom hade ju massor av bra idéer. Som t ex att dom hade folk ute i Europa för att "ragga hem" civila jobb.
– Ja det väckte tusen frågor som man förmodligen aldrig kommer att få svar på – men det är viktigt att sådant här kommer ut och inte bara blir hyllvärmare, summerar Anita Larsson.

I nästa artikel ges en sammanfattning av syftet med intervjuerna och deras resultat.

** HARRY HOLM 2006 12 07
______________________________________________

 VASkandalen2
Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga.

Frågan: Hur upplevde Arbogafolket
tiden före, under och efter beskedet?


Syftet med Anita Larssons uppsats var att undersöka hur före detta anställda upplevde sin anställningstid vid Volvo Aero support i Arboga och hur de påverkades av förändringsprocessen från nedläggningsbeskedet och fram till intervjutillfället.

Hennes frågeställningar var:
Hur var Volvo Aero support, som företag, att arbeta på? Hur fungerade relationer och sociala nätverk på och utanför arbetsplatsen under processens gång? Vilka blev de sociala konsekvenserna av förändringsprocessen? Vilka tankar har de anställda om förändringsprocessen?

Många Arbogabors uttalande i de olika frågorna kommer i senare artiklar. Idag presenterar vi bara sammanfattningen av forskningen. Den beskriver Anita Larsson så här:

Många företag genomförde under 1990-talet olika former av förändringsprocesser, for att klara den globala konkurrensen. Ett av dessa företag var Volvo Aero support som valde att lägga ner hela verksamheten i Arboga kommun. Beslutet innebar att 650 personer blev uppsagda. Avvecklingsprocessen pågick mellan åren 1997-1999. Företaget hade funnits i Arboga kommun sedan början av 1970-talet.

Anita Larsson intervjuade 13 personer, sju män och sex kvinnor. Intervjuerna spelades in på band och skrevs sedan ut for analys.
Resultatet visar att intervjupersonerna har trivts bra med Volvo Aero support som arbetsplats.
Nedläggningsbeskedet kom helt överraskande och de anställda reagerade med chock och oro.
Flera beskrev att de mådde dåligt under processen och att en del fortfarande, vid intervjutillfället, mådde dåligt.
Genom stödet från arbetskamrater, samt statliga och kommunala åtgärdsprogram hade åtta av de intervjuade fått nya arbeten vid intervjutillfället. Fem personer fanns fortfarande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Några har gått stärkta ur processen medan andra har fått sämre självförtroende.
Samtliga kände sig svikna och besvikna på svenska staten och anser att nedläggningen var rena kapitalförstörelsen.

Nästa artikel ger några uttalanden hur folk tyckte att det var att arbeta på Volvo Aero Support i Arboga.

 

** HARRY HOLM 2006 12 06
______________________________________________


VASkandalen3

Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga. .

Det var bra att jobba på ”Motor” i Arboga

Hur var det att arbeta på Volvo Aero Support i Arboga?
Det frågade Anita Larsson också om, när hon undersökte effekterna av flytten av jobb till Trollhättan.
Jo, det var en bra arbetsplats, med trygghet – i alla fall innan Volvo tog över.

Intervjupersonerna uppger att de trivts bra med arbetsuppgifter, chefer och arbetskamrater.
Arbetsplatsen, som tidigare hette Förenade Fabriksverkan (FFV) och var statligt ägt, hade att utföra underhållet av svenska försvarets flygmotorer.
Det var lätt att få jobb på ”Flyget”, som gamla arbogabor kallar det. Några av intervjupersonerna berättar att de själva sökt sig till företaget, medan andra säger att de fått anställning där genom någon familjemedlem eller bekant:
 – Jag började 1975 och då var det inte svårt att få jobb där. Det var min man som frågade om det fanns något, berättar en person.
– Jag började först på FFV och städade 1976. Sedan, när man hade städat några år, så ville man göra något annat: Då var det motoravdelningen som behövde folk som kontrollant och då sökte jag dit och fick det, säger en annan.
Nästan alla intervjupersoner uppger att de vid tiden för nedläggningen varit anställda vid företaget i närmare 30 år.
De berättar att det gick att få anställning vid företaget direkt efter avslutad skolgång.
Tidigare anställda fick lära upp nyanställda eller också fick de nyanställda lära sig själva. De som varit anställda under en längre tid utvecklades under anställningstiden och blev specialiserade.

Trivdes bra
I intervjuerna framhåller samtliga intervjupersoner att de trivdes med sina arbetsuppgifter, med sina chefer och med övriga arbetskamrater. Flera av dem framhåller att de känt trygghet i arbetet och att det varit en bra arbetsplats över huvudtaget.
En person nämner att det knappt fanns några sjukskrivningar där han arbetade. Alla var där och jobbade.
De flesta nämner att de känt sig nöjda med sin lön och att de haft bra avtal och flera förmåner. Några exempel som de nämner är fri läkarvård, fri medicin, 40 dagars semester vid fyllda femtio år samt flextid inom vissa ramar.
– Ja, man hade ju varit där så länge, man kände för det där företaget, för man var ju där i 27 år. Det är klart som sjutton det kändes som det är mitt företag nästan.

Teamkänsla
Ur intervjusvaren framkommer också att både chefer och anställda befunnit sig på samma nivå och att teamkänslan varit stark. Om någon motor havererade lades inte fokus på vem som gjort reparationen. Istället lades fokus på orsaken till hur felet hade uppstått.
Någon av intervjupersonerna nämner också att chefer och arbetsledare varit öppna för de anställdas
Flera uppger att de bytt arbetsuppgifter under årens lopp och att inte heller detta inneburit några problem. Det var lätt att ”rotera”, att söka nya arbetsuppgifter internt. Det pushades även för detta, enligt en intervjuad. En av intervjupersonerna berättar att inte heller barnledighet lade några hinder i vägen
Inställningen hos de anställda var att de skulle stanna kvar på arbetsplatsen till pensioneringen.

Men så blev det ju inte. I nästa artikel berättas om olika reaktioner på Volvo Aeros övertagande av motordivisionen samt om fackets roll.

** ANITA LARSSON / HARRY HOLM dec 2006
______________________________________________

VASkandalen4
Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga.

Volvo tar över”Motor” i Arboga

 

I den förra artikel berättades om hur de personer som Anita Larsson intervjuat, hade trivts bra med arbetsuppgifter, chefer och arbetskamrater.
Men de var också införstådda med varför vissa förändringar och nedskärningar måste genomföras.
När Volvo Aero tog över motordivisionen var dock reaktionerna blandade.

Eftersom Volvoföretaget i Trollhättan tillverkade de försvarets flygmotorer som FFV i Arboga senare gjorde underhållet på så var kontakt redan etablerad mellan bolagen.
Då försvaret senare lade ner några flygflottiljer i landet avtog också nytillverkningen. I och med detta minskade även behovet av motorunderhåll.
Genom intervjuerna framkommer att viss konkurrens mellan bolagen så småningom uppstod, eftersom båda vid ett par tillfällen fått lägga anbud på underhåll av Viggenmotorerna – där FFV vann.
Om detta säger en av intervjupersonerna följande:
"Man kan säga att vi var fiender samtidigt som vi samarbetade dom som tillverkare och vi som underhållare, men vi slogs om underhållet."

Såldes till Volvo
I början av 1990-talet såldes FFV motordivision till Volvo Aero. Flera av intervjupersonerna berättar att de då ställde sig positiva till försäljningen, just eftersom det funnits konkurrens mellan de båda bolagen:
"Sen, -91, ja, då kom ju Volvo in som ägare och det fortsatte å rulla på. Det var liksom inga bekymmer. "
"Jag tror att de allra flesta tyckte att nu hade det löst sej, va. Nu hade det här tjafset mellan Volvo flygmotor och FFV fått en lösning. I många år hade det varit tjafs hit och dit och ganska kärva förhållanden mellan våra företag/... Många kände sej trygga och många köpte hus och slog till helt enkelt... Volvo sågs som frälsarna som kom och rädda jobben. ", som en av de intervjuade uttrycker det.
Andra menar däremot att de kände oro inför framtiden och ställde sig därför mindre positiva till försäljningen. De formulerar detta så här:
"... direkt när det där hände, vi fick höra att dom skulle ta över det helt. Det var första signalen. Så egentligen skulle man kanske ha sökt ett annat jobb redan då!”
"Skulle inte förvåna oss att dom flytta ner dit. När det vart Volvo då vart det där snacket att dom kommer nog flytta ner till Trollhättan.."

Varsel
Enligt den information som intervjupersonerna ger, kom två varseltillfällen ganska snart efter försäljningen, ett 1993 och ett 1995, varefter företaget reducerade personalstyrkan med cirka 250 personer och organisationen gjordes om.

Intervjupersonerna kände ingen direkt oro inför detta eftersom de var väl insatta i hur marknaden såg ut. De visste att verksamheten hade minskat och att personalstyrkan därför var för stor:
"... vi hade haft ett par varsel, som då hade reducerat företaget från strax över 800 till 550 man, som hade skötts ganska snyggt. Så vi hade väl gått in i en ganska stabil fas egentligen. Där som RM8 sjönk där växte det civila på gasturbiner och på små helikoptermotorer. Det växte ungefär så mycket som RM8 sjönk. Så vi kände oss rätt stabila. "

Facklig förändring
Berättelserna förmedlar också att det statliga företaget FFV hade kollektivavtal med de fackliga organisationerna som representerade både arbetare och tjänstemän. Under tidens gång utvecklades den fackliga organisationen och växte sig stark.
I och med att företaget köptes upp av Volvo b!ev personalen privatanställd och en ny facklig organisation startades upp. En ny styrelse bildades, där en representant från varje avdelning fanns med för att täcka in samtliga delar av företaget

"Du satt ju i ledningsgruppen. Hade ni bra relationer med facket? ” frågar Anita Larsson. och får svaret:
”Ja, det har det väl varit under ganska lång tid tillbaka här i Arboga .. .nu har inte jag varit med så länge då, men som jag tycker så har det varit verkligt bra relationer. "
Ett annat svar med facklig anknytning:
"..,ju längre man hade varit där desto mer blev det att man frågade mer och tog mer kontakt med facket när det gällde lönefrågor och hur man skulle bära sej åt. Så man kände all dom fanns där. "

Januari 1997
Men så kom januari 1997, då all kvarvarande personal kallades till ett möte i en stor motorförrådsbyggnad. Där gavs information om att företaget skulle lägga ner all sin verksamhet i Arboga och flytta underhålls sidan till Trollhättan.
Till det återkommer vi i nästa artikel.

 

** ANITA LARSSON / HARRY HOLM december 2006
_____________________________________________

En Arbogahändelse vi inte får glömma!

VASkandalen5
Anita Larsson har intervjuat några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga. Idag Chockbeskedet.

Informationstillfället för 10 år sedan
De anställda väntade beröm
Då kom nedläggningsbeskedet

"Vi trodde väl att vi skulle få beröm för att vi hade uppnått målet till jul", säger en av intervjupersonerna, som tillsammans med de övriga kallats samman till informationen ute på Volvo Aero Support i Arboga den där januaridagen för snart 10 år sedan.
Så kom chefen från Trollhättan i en fin bil, intog talarstolen och gav kort sitt besked, beskedet som i praktiken betydde att motorverkstaden i Arboga skulle läggas ner.
Några av de anställda svimmade och några grät öppet.

Anslag hade satts upp på informationstavlorna ute på VAS, efter julen 1996, om ett möte med all personal den 7 januari 1997. Mötet skulle hållas i den stora terminalen, som tidigare använts som motorförråd.
Varje år, alldeles före julledigheten, brukade information från högste chefen ges om årets resultat och om planerna och visionerna inför framtiden. Förväntningar om något liknande fanns hos personalen även detta år.

Ingen info innan jul!
Men ingen information gavs före julledigheten. Varför? undrade vissa Arbogaanställda och berättar för Anita Larsson hur de funderat på och diskuterat detta vid flera tillfällen.
Information hade dock gått ut om att ett nytt avtal på tre år slutits, som gällde underhållet på en av motorerna, den med beteckningen RM8. Både chefer och övriga anställda jublade och kände glädje över detta före julledigheten.
Några kommentarer:
"Och året före hade man vänt dom här siffrorna från röda till svart. Så många trodde ju att han skulle komma bara för att tacka för den här vändningen... "
" Vi trodde väl att vi skulle få beröm for att vi hade uppnått målet till jul..."

Reaktioner vid informationstillfället
Samtliga intervjupersoner berättar att de var totalt oförberedda på det besked som gavs. I tron om att få beröm för sitt arbete samlades de för att ta emot informationen. De stod och småpratade i den stora motorförrådshallen, när de såg sina närmaste chefer komma in i hallen.
En person hann fundera på om något var fel, eftersom hennes chefer verkade så nervösa och konstiga:
" Då såg jag min chef komma gående och han var alldeles grå i ansiktet. Jag tänkte att han ser ju inte riktigt frisk ut, han kan ju inte må bra, tänkte jag. Och så kom en annan chef, som också var i samma korridor som jag, och han verkade alldeles konstig, så här nervös ... och jag tänkte, vad är det för nåt... "

Inga frågor till chefen!
Högste chefen, som anlände från Trollhättan i en limousinliknande bil, ställde sig direkt i talarstolen. Han gav informationen mycket kortfattat, tillsammans med några overheadbilder. Ingen fick ställa några frågor innan han åkte igen.
Samtliga personer uppger att de blev helt överraskade av beskedet och att de också blev mycket besvikna. Några beskriver det som en overklighetskänsla och som en situation som det aldrig går att glömma.

Grät och svimmade
De intervjuade beskriver att det blev knäpptyst i den stora lokalen när beskedet gavs, trots att flera hundra personer befann sig där. Ingen förstod riktigt vad chefen sa eller hur företagsledningen hade lyckats hålla detta så hemligt. Alla beskriver hur de hamnade i ett chocktillstånd.
Några av de anställda svimmade och några grät öppet.
Intervjupersonerna beskriver det som att många tog det mycket hårt.
.
"Alltså, först så vart vi väl helt chockade. Det vart alldeles dödstyst och man börja fundera, vad sa han för nånting? Jag måste ha hört fel. Jag hörde nån som grät nånstans. och det var så tyst. Det var så tyst. Ingen, alltså vi slutade andas allihop. Det var dödstyst. Förutom hon som grät... vi kände oss som djur i en fålla ungefär... Jag tror att jag hade kortslutning. Sen kommer dom andra upp och jag tror att alla gick in till sig och sen var det nån som satte på kaffe och sen så satte vi oss där ute och så hm... hm... that's it. Alla var zombies. "
Andra personer berättar:
"... usch, usch, det var knäpptyst alltså. Det var många som börja grina då. För att det var ju rena kallduschen. För när du får ett sånt där chockbesked, va, du fungerar inte, det fungerar inte riktigt klart här uppe. "
"Det var som att nån hade sparkat undan benen för en.”

Ingen kunde jobba
Intervjupersonerna berättar att allt arbete stod helt stilla den närmaste tiden efter det att beskedet hade lämnats. Ingen uträttade några arbetsuppgifter.
Mycket tid gick till spillo genom att alla kände att de ville prata med varandra och diskutera hur de skulle klara sin situation efter beslutet som tagits.

I nästa artikel redovisas bland annat de olika orosfaktorerna i Arboga under avvecklingstiden. 

KLICKA HÄR FÖR ÖVRIGA ARTIKLAR OM
VolvoAero-Skandalens effekter i Arboga

** ANITA LARSSON / HARRY HOLM december 2006


 
VASkandalen6
Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga.


Vad Arbogaborna änglsades för
Orosfaktorer under avvecklingstiden

Flera olika faktorer skapade oro efter varseltillfället.
Framtiden var mycket oviss för dem som jobbat på VAS i Arboga.
Men det fanns hjälp att få, från både facket och kyrkan.

För det första var oron överhuvudtaget stor inför vad som skulle hända i framtiden. En av intervjupersonerna uttrycker det som att det kändes som ett stort svart hål. Eftersom många hade varit anställda under flera årtionden i samma företag, och därmed också bott i Arboga kommun under hela tiden, hade många av de anställda både föräldrar, barn och barnbarn boende i eller i närheten av den orten som de inte ville lämna.
I familjer där båda personerna var anställda i företaget fanns oro för att den andre skulle vilja flytta med till Trollhättan.
"Och på kvällen, när jag gick ut till bilen så kom min man och han hann knappt sätta sig förrän jag sa: Jag tänker inte följa med till Trollhättan. Inte jag heller, sa han. Puh, då tyckte jag att nu är det lugnt. Det kändes jättebra. Det kändes kanon."

Också ekonomin
Andra personer nämner ekonomin som orosmoment, eftersom de hade hus att betala på och tonårsbarn att försörja. Några beskriver också att oron avspeglade sig på barnen som reagerade med att bli stökiga och bråkiga i skolan.

"Hur blir det med husen, familjen, vad ska vi göra? Man började tänka på allt det praktiska. Gud, det finns ju inga jobb i Arboga. Vad händer då? ... Hur ska det bli med pengar, vi hade ju hus och ungarna började bli stora och man tänkte, hur ska det bli? Barnen undrade: Hur ska det gå för mamma och pappa? Det var ju jättesvårt att förklara. Jag ville inte skrämma upp dom. Så jag sa att vi får försöka spara in. Vi kan inte handla allting... "

Oro för arbetslösheten
Arbetslösheten oroade, eftersom de börjat i unga år vid företaget och inte hade någon annan utbildning än den de fått inom företaget för att klara de arbetsuppgifter de skulle utföra där. Marknaden krävde andra kunskaper och annan erfarenhet.
Att befinna sig i fel ålder för både arbete och ny utbildning var en orosfaktor som framkom vid intervjuerna. Samtidigt var det känt att arbetsmarknaden i Arboga var begränsad.

Blev du orolig för att bli arbetslös? frågade Anita Larsson och fick svar som:
– Ja, det blev vi väl allihopa. Ut i våran ålder! Dom flesta var ju i min ålder och äldre. Förr hade det ju gått att söka jobb, nu är det ju jättesvårt.
Kände du att du hade för låg kompetens eller kände du det som att du skulle kunna göra vilket jobb som helst?
– Jag skulle inte ens ha kunnat söka mitt eget jobb där ute. Om man läste hur dom skrev en ansökan. Men jag hade ju fått utbildning på plats så att säga genom företaget. Men däremot så var det ju det här med åldern. Jag hade fyllt femtio precis. Då vill dom inte ha en. Så är det ofta. Så det var nog mer det.

Relationer och sociala nätverk
Eftersom företaget var stort och hade ert stort antal anställda, var det många som hamnade i samma situation samtidigt. I vissa familjer blev både mannen och kvinnan drabbade, båda två var anställda vid företaget.
Arboga är en relativt liten stad med sina cirka 13 000 invånare varför det automatiskt blev många som berördes utav nedläggningen.
Flera yttre stödåtgärder utlöstes samtidigt. Enligt intervjupersonerna erbjöd Trygghetsrådet ekonomiskt stöd under fem års tid efter avvecklingen, exempelvis till litteratur och till resor, för studier på annan ort. Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingen upprättade en speciell arbetsförmedling, riktad direkt till dem som arbetade ute på området. De gick igenom varje anställd och erbjöd olika arbeten och utvecklingsmöjligheter.
De anställda erbjöds också att delta i olika mässor, utbildningspaket eller andra arbeten. Fackföreningarna hjälpte medlemmarna med tips och idéer till andra jobb samt med att lösa de problem som uppstod under tiden. Präst och kurator fanns till hands inom området där de anställda erbjöds tillfällen till samtal.
Företagshälsovården Hälsan fanns också inkopplad. Hälsan nämns av en person men inte vad Hälsan hade att erbjuda.

*

VASkandalen7
Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga.


Men mest var det ett inre stöd
arbetskamraterna blev viktigare


Det fanns också ett inre stöd, för de drabbade i Arboga.
Det stöd bestod av familjer, nära släktingar, arbetskamrater och innevånarna i Arboga.

Många av intervjupersonerna beskriver att kontakterna mellan dem som arbetade tillsammans förstärktes och att de försökte att uppmuntra varandra och inspirera varandra till att söka olika arbeten. De beskrev att de kände varandra så väl att de visste vilka typer av arbeten eller utbildningar som var och en passade till.
En person menar att alla ville vara nära varandra och att mycket tid också gick åt till diskussioner om hur företaget skulle klara arbetsuppgifterna i Trollhättan.
En person i chefsposition nämner att det var svårt att motivera personalen att återgå till sina arbeten.
"Det är svårt då att som chef motivera människor att jobba. Och jag brydde mig inte så där vansinnigt mycket om det, om jag ska va riktigt ärlig... "

Någon beskriver omså att kontakterna förstärktes med andra personer inom organisationen och att nya kontakter knöts allt eftersom folk lämnade arbetsplatsen. Vissa beskriver de nya kontakterna som mycket värdefulla.
"Vi fann varandra nå helt otroligt. En av tjejerna där som var några år äldre än mig och som jag bara hade sett, ja, jag visste vad hon hette men det var också allt. Du, det känns som om hon vore min syster på nå vis. Vi är väldigt olika och ändå så är vi så lika. Så det gav oss mycket nya kontakter...! Det är härliga människor man har träffat på och det skulle inte jag ha gjort annars. Så det är en bra grej som det här förde med sig."


Prästen kom
Intervjupersoner berättar om att de anställda fick mycket hjälp efter Volvoledningens besked. ”Prästen kom ju och det fanns alltid nån att prata med om man nu ville det. Jag hade inte behov av det eftersom jag hade mina jobbarkompisar. Men det ordnades också lite kurser innan vi fick gå ifrån bygget om man säjer.
Vi stötta varann och kom med idéer: Men du skulle ju göra det och det. Du är ju perfekt för det. Man sa, jamen försök!”
"Har man det bra i ett förhållande, då kan man rulla vidare. Man tål ganska mycket... "

Aversion mot trollhättingar
Det förekom även diskussioner mellan de anställda som bestämde sig för att stanna kvar i kommun och mellan dem som ställde upp för företaget. Att vissa valde att pendla till eller flytta med till Trollhättan, sågs inte med blida ögon av arbetskamraterna.
För att kunna överta allt underhållsarbete i Trollhättan måste folk därifrån komma till Arboga för att lära upp sig, vilket också orsakade dålig stämning bland de anställda.
"Det var ju många som börja söka jobb och tog sig därifrån. Många specialister försvann ganska fort. Det slutade med att de fick flytta upp folk från Trollhättan hit för att försöka köra färdigt. Där vart det ju en väldig konflikt. Dom var inte alls väl sedda och mottagna. Många hatade dom, pratade inte med dom överhuvudtaget. Så dom hade det hårt. Dom i Arboga som kunde och visste att dom satt inne med mycket kunskap, lärde inte ut något. Aldrig. Det jag kan, det har jag med mej och det tar jag med mej härifrån. Så den sanna glädjen är skadeglädjen."

Motaktioner
Intervjupersonerna berättar också att demonstrationer och fackeltåg drog igenom i staden för att protestera mot beslutet. Fackföreningarna gjorde egna beräkningar och kalkyler på hur flytten skulle kosta, i hopp om att få företaget att ändra sig, De anställda fick hjälp från massmedia som fokuserade på och ventilerade nedläggningsbeslutet. Arboga kommun och Volvo Aero supports nedläggningsbesked uppmärksammades i hela landet.
Men trots protester och demonstrationer stod nedläggningsbeslutet fast. Företaget erbjöd anställda att söka de arbetstillfällen som fanns i Trollhättan. Resor och bostadsmöjligheter presenterades, Företaget bjöd de anställda till Trollhättan under en övergångsperiod.
Vissa sökte sig bort från företaget. Andra slutade allt eftersom uppsägningstiden var över.

*

VASkandalen8
Anita Larsson har undersökt vad som hänt med några av dem som drabbades av Volvo Aeros flytt från Arboga.

Tiden efter volvobeskedet
Vissa grät andra var arga

En intervjuad berättar att hon och flera andra som skulle sluta, måste gå dit för att lämna in grejer, grät och var ledsna och ville prata av sig.
Andra blev arga och förklarade att de ville lämna företaget omedelbart.
Vissa följde inte ens med till Trollhättan för att se på de arbeten som erbjöds och på de nya bostadsmöjligheterna.

En av dem Anita Larsson intervjuat berättar:
"Och dom kom in och en del grät och en del var jättearga. Så det var, alltså det handlade om ett sorgearbete. Det var det. Man hade ju alltid dörrn öppen och dom kom in och berätta om hur det hade varit och frågade Vad ska vi göra nu och Hur ska vi klara vårat hus och ... ja det var så slitsamt. Man skulle nästan ha behövt en back-up där som hade hjälpt en själv för man fick ta så mycket. Det var bara negativa känslor hela tiden."
Vid ett tillfälle mådde jag jättedåligt. Jag tycker att jag är en otroligt stark person. Men vid ett tillfälle vart det väldigt jobbigt. Så då sa min chef till mig, att om du vill vara hemma några timmar om dagen eller om du vill vara hemma på fredagar så var det, sa han. Vi drar ingenting från din lön. Du får vara hemma om du känner att du kanske behöver vara hemma en längre tid för att hämta krafter. Jag tror jag var hemma på fredagar under en hel månad vid ett tillfälle. Ja, dom ställde upp på oss, det gjorde dom... "

Vissa klappade ihop
"Många vart vansinniga. En del klappa ju ihop. Alltså dom mådde ju psykiskt dåligt. Vi hade en karl som bara satt i sitt rum hela tiden. Han gjorde ingenting. Han var apatisk Han var ensamstående. Han hade ingen familj eller, det var mycket sorgligheter som hände... "
Några av intervjupersonerna berättar att de fanns kvar på sina jobb, trots att det inte fanns några arbetsuppgifter kvar på avdelningen. All verksamhet hade flyttats till Trollhättan innan deras uppsägningstid löpte ut. Från att ha haft meningsfulla arbetsuppgifter satt de nu istället och löste korsord eller stickade för att få tiden att gå.
En person upplevde det som en pina att sitta där.
Några av intervjupersonerna förklarar att de numera hela tiden är på sin vakt och beredda på att någonting liknande kan hända igen. De anser att de fått en erfarenhet och att de blivit stärkta av upplevelsen. De vet även hur de själva ska gå tillväga om de får vara med om samma situation igen.

En sammanfattning
Sammanfattningsvis uppger intervjupersonerna under detta frågeområde att de upplevde själva varseltillfället med chock och tystnad och senare även oro för ekonomi och möjligheterna att få nytt arbete.
Sammanhållningen mellan de anställda förstärktes, samtidigt som nya kontakter etablerades. Samhälleliga stödåtgärder utvecklades, där det bland annat fanns erbjudanden om nya arbeten, utbildningsmöjligheter och studiebesök av olika slag. Erbjudanden fanns också från företaget om besök i Trollhättan for att se på nya arbetstillfällen och bostäder liksom att få pendla dit för arbete under en avvecklingsperiod.
Avvecklingen skedde successivt och de anställda slutade sina arbeten vid olika tidpunkter.

** ANITA LARSSON OCH HARRY HOLM DEC 2006
____________________________________________  

 
**  

 

 

 

 

 


 
**  


 
**  



 
 

@rbogasidan

 
  E-mail:  
  kontakt@arbogasidan.se  

© Text och bild är
skyddade av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden men texter får återges med angivande av källan.
"www.arbogasidan.se"

E-mail: kontakt@arbogasidan.se
-----------------------------------––––––––-------
Ansvarig utgivare:
HARRY HOLM
______________________________


KLICKA HÄR FÖR
TIDIGARE ARTIKLAR
2006 1

2006 2

*
ÄLDRE ÅSIKTER -
NOTISARKIV 2006 -
ÄLDRE NOTISER -
*

KLICKA HÄR FÖR MUSIKSIDAN!
*
KLICKA HÄR FÖR LÄSTIPS!
*

 

 
   
 
   
 
   
 
   
 
   
 
 
 


____________________

RÄDDA LOKALA DEMOKRATIN I ARBOGA !

Från kommunalt håll har de senaste åren synts tecken på en vilja att steg för steg göra Köping, Arboga och Kungsör till en kommun.

"Att beskära det lokala självstyret missgynnar demokratiutvecklingen och underminerar för våra kommunalt förtroendevalda." Det skriver Björn Mårtensson
.

***
__________________



*
Linda Bengtzing Hennes karriär började på Vinbäcken i Arboga
KLICKA HÄR så hittar du ett ställe där du kan beställa alla hennes inspelningar.
*


KLICKA DIG HÄR
TILL KULTURSIDAN FÖR ATT LÄSA MER